Är det gud som viskar?

Onsdagen den 13 februari var det datum när ca 17 danska dagstidningar publicerade Kurt Westergaards karikatyr av den islamska profeten Mohammed. Kurt är sedan tidigare mordhotad på grund av att han ritat denna karikatyr, och jag har även skrivit om ämnet tidigare här på ISE. Frågan är då varför danskarna väljer att publicera detta igen, och varför Kurt tycks tillåta det?

Dansk press gömmer sig bakom tryckfriheten, och säger att detta är anledningen till att man publicerar detta. Det går naturligtvis jättebra att gömma sig bakom tryckfriheten, men frihet innebär också ansvar. Samt att frihet i sig innebär valfrihet. Bara för att jag är fri att gå runt på jobbet i en blöja fylld med sirap måste jag således inte göra detta. Vid närmare eftertanke kanske det inte är så jättetillåtet, men du fattar poängen.

Man måste alltså inte publicera dessa bilder för att man får göra det. Frågan man måste ställa sig är om man borde. Och ca 17 tidningar tyckte således att ja, det borde man. Det alla gör när de gör en sådan bedömning är vad kostnaden av en sådan publicering är. Visst, vi kan alla sitta och tycka att militanta islamister helt enkelt behöver få sig ett rejält ligg och lugna ner sig några kg, men verkligheten ser inte riktigt ut på det sättet. Rätten att uttrycka sig via tryckfrihet expanderas inte och försvaras inte genom att man nyttjar den till allt hela tiden, den finns kvar där ändå, tro mig. Och den inskränks inte om en publicist väljer att inte kränka en religion.

Men är det värt de liv det kostar när en människa trampas ihjäl under ett av de många våldsamma upplopp som karikatyren orsakar? Eller går gränsen vid att Kurt Westergaard stryker med i en bilbomb? Det kanske är värt mer än så, kanske tillochmed några barn som leker för nära Kurts bil? Personligen tycker jag att priset för att försvara något som inte specifikt är under attack är betydligt mycket lägre än så.

Vidare kan man titta på dessa islamistiska extremister. Ledare inom islamen har vid ett flertal tillfällen förklarat att koranen minsann inte alls innehåller några uppmaningar om våld, och medans detta säkerligen kan vara korrekt så har åtminstone några personer fått för sig att om man avbildar profeten Mohammed så ska man dödas. Tisdagen innan publiceringen av karikatyren greps tre islamister i Danmark, och dessa tre hade långt fortgångna planer på att mörda Kurt Westergaard.

Galenskap säger många, man förfäras över att mörda någon över något så trivialt som en teckning, men glömmer lätt att den bibel som många i vår egna kultur värderar så högt som ett moralens rättesnöre även den uppmanar till mord vid ett flertal tillfällen. Det jag själv då måste ställa mig frågande till är huruvida den lilla röst som konstant viskar budskap om död och förstörelse till dessa individer verkligen tillhör gud? Det känns inte vidare logiskt, eller rimligt, men det är priset man är beredd att betala.

Så båda sidor är beredda att betala priset. Man tror att man siktar mot helt olika mål, och det kanske man gör, men priset man betalar är rim och reson. Och du, om någon röst börjar viska uppmaningar om mord i ditt öra, lyssna inte.

Annonser

Åke Green har gått från korkad nykterist till bara korkad

Pastor Åke Green är det många som känner igen, sedan han figurerade på bred front i media under 2003. Den ”lilla” kontrovers Åke gjorde sig skyldig till då var när han i sin kyrka på Öland predikade att: ”Sexuella abnormiteter är en djup cansersvulst på hela samhällskroppen. Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer att våldta djuren”. Trots att Åke friades från åtalet för hets mot folkgrupp så uteslöts han dock på grund av ovanstående nyligen ur organisationen IOGT-NTO. Du vet, partymänniskorna som kan ”ha kul utan alkohol”.

IOGT-NTO har ca 46000 medlemmar i Sverige, och efter beslutet att utesluta Åke Green så har organisationen tappat 1200 medlemmar, som en direkt effekt av detta uteslutande. Uppenbarligen är det endast ledningen på IOGT-NTO som har en någorlunda vettig syn på hur medlemsbasen bör se ut, och är det verkligen så hemskt att tappa människor som inte vill vara med om inte Åke Green är det? De kan ju bilda en egen nykteriströrelse som jagar bögar på helgerna, det vore ju trevligt. Dricker man inte så behöver man ju skaffa sig andra intressen, och hat är alltid populärt.

Men tillbaka till Åke, för han känner sig nämligen diskriminerad… Ironin flödar. Om själv uteslutningen säger Åke detta: ”Tydligen är homosexuella medlemmar värda mer än kristna”. Det jag måste säga om detta är att vi nog behöver vara på det klara över att vad jag än själv må tycka och tänka om just kristna så vet jag med stor säkerhet att alla kristna inte håller med Åke Green. När han säger så som han gör här så tyder det dock på att det på något sätt skulle vara sanktionerat av bibeln att bögarna kommer våldta djuren, men det är naturligtvis något som Åke själv hittat på. Det har således inget specifikt med kristendom att göra, trots att i princip all religion föds av intolerans, utan det handlar bara om Åkes vridna bild av andra människor.

För en person som jag, som inte tillhör någon minoritet alls egentligen, så är det svårt att tänka sig att vara utsatt för den typ av förföljelse och hat som Åke utstrålar och propagerar för. God moral och ren logik dikterar att man inte beter sig som Åke gör, men religiösa är inte bundna av så jordsliga värderingar, eftersom de svarar till en högre makt. När exempelvis den katolska kyrkan förlåter precis ALLA övertramp, förutom att man förnekar den helige ande, varför ska man då sköta sig under jordelivet? Det är naturligtvis på grund av detta som religiösa är klart överrepresenterade i brotts-statistiken, vilket jag redogjort för tidigare.

Så jag måste säga att jag tycker detta är en bra markering som IOGT-NTO gör. Det är bra att de sätter ner foten och visar att nej, detta är inte OK, och visst kan man tycka sådant som Åke gör, det är man fri att göra i Sverige, men han får gärna hålla käften om det när han predikar. Till sist så tillägger Åke detta om IOGT-NTO: ”Jag trodde det var en organisation som sysslade med nykterhetsfrågor och inte med åsiktsregistrering”.

Du har naturligtvis rätt, Åke. Men å andra sidan är Bollibompa ett program som handlar om barn, men det betyder inte att SVT skulle kunna plocka in en tyskbrytande nynazist som programledare. Att ha åsikter är en sak, att stå för dem och ta konsekvenserna av dem, som en stark människa gör, är något helt annat. Vilket Åke tydligt demonstrerar.

Amerikanskt valfläsk är allt annat än fettfritt

Igår hoppade den republikanska presidentkadidaten Mitt Romney av, och är alltså inte längre en kandidat. Det är bara fyra kvar nu totalt sett, och på demokraternas sida är det Hillary Clinton och Barack Obama, samt att på republikanernas sida är det John McCain och Mike Huckabee.

Om man tittar på valet ur ett svenskt perspektiv så tycker jag det är rätt intressant att se vilken ”sida” svenska politiker väljer. Många i vårt högerblock skulle gärna se en demokrat vid makten, som är amerikanarnas vänster-rörelse. Anledningen till detta är helt enkelt den att den amerikanska skalan för höger och vänster är inte direkt som vår skala. Våra socialdemokrater är mycket rödare än vad demokraterna är i USA, och republikanerna är mycket blåare än vad våra moderater är. Om du tycker att våra moderater är blå så är det inte ens i närheten.

Man ser detta tydligt i USA också, den enda kandidaten som pratade om allmän sjukvård som staten finansierar var John Edwards, och han hoppade av för några veckor sedan, på grund av bristande stöd. Det amerikanska folket vill inte ha sådant, för de har skrämts av kampanjer emot dessa företeelser i flera års tid. Här i Sverige kan många moderater säga att de principiellt sett är emot allmän sjukvård, och vill privatisera sjukvården, men det är inte praktiskt genomförbart, som tur är. Så att svenska politiker som här är blå blir röda i USA är inte speciellt konstigt.

Vilka man hoppas på i valet skiljer naturligtvis rätt mycket från person till person, men jag tror nog inte att i princip någon i Sverige skulle välja babtistpastorn Huckabee. Mannen som inte tror på evolution och gör reklam tillsammans med Chuck Norris. Många säger att det skulle bli en så stor skillnad om det blev en kvinnlig president, men jag ser inte riktigt vari denna skillnad skulle ligga. Historien visar tydligt att män och kvinnor fungerar i princip exakt likadant i dessa roller, de är lika benägna att starta krig osv, så det finns ingen direkt vinst med att ha just en kvinna, utöver den symboliska vikten.

Barack Obama däremot skulle göra skillnad bara genom att visa sig, då han är svart. Han har en far från Nigeria och en mor från USA, han har inte bara väldigt mycket pondus och kunskap, han skulle även ge USA en helt annan image utåt. Plus att han säkerligen skulle bry sig mer om exempelvis situationen i Darfur, och han är ändå en relativt god socialist, vilket ändå är viktigt om man ska vara en bra demokrat.

Om en republikan vinner, vilket ändå är väldigt osannolikt, så hoppas jag på McCain. McCain är en krigshjälte (spenderade 5½ år i vietnamesiskt fångläger), och han förstår insatserna i ett krig. Han snackar inte en massa skit, faktum är att hans kampanjbuss kallas för ”The Straight-talk Express”, och han är faktiskt stabil. Men han är 71 år gammal, och Obama skulle vara ett betydligt mycket bättre val.

Men vi får väl se vad som händer, ”Super Tuesday”, där 22 av staterna röstar samma dag i primärvalen, var nyligen, och det är fortfarande extremt jämnt på demokrat-sidan. Hos republikanerna har McCain redan vunnit, i princip. Men om ca åtta månader får vi se vad som händer, i vad många kallar ett av de absolut viktigaste valen i landets historia. Time will tell.