Ireen von Wachenfeldt

För tre år sedan var Ireen von Wachenfeldt ledare för organisationen ROKS, som hanterar kvinnojourer runt om i Sverige. Senare under 2005 var hon dock med i dokumentären ”Könskriget” i SVT, och den förändrade saker och ting. Till det bättre? Döm själv.

Vad som hände i denna dokumentär var att många framstående feminister intervjuades enskiljt, och diverse tokigheter kom fram. Ireen blev känd för att ha sagt under en av dessa intervjuer att alla män är djur, en åsikt som kanske inte jättemånga vettiga människor håller med om. När detta uppmärksammades på bredare front i media så hävdade Ireen att intervjun var editerad på ett sådant sätt att det lät värre än det var. SVT gjorde det enda rätta och kontrade med att publicera hela intervjun, oklippt, på deras hemsida. Inga frågetecken kvarstod, hon sade precis det som sades, och det var inga lurendrejerier i görningen. Kort sagt, Ireen ljög för att skydda sig själv. Ireen avgick som ordförande för ROKS, och tycktes försvinna helt från media.

Man hörde inte så mycket av Ireen, förens det blev val-tider, och det var dags att rösta. Det var nämligen så att Ireen ställde upp i personvalet för Vänsterpartiet till kommunfullmäktige i min hemstad. Hon kommer härifrån trakterna, och såg väl denna kommun som ett lämpligt offer. Eftersom jag är en omtänksam medborgare skrev jag en matig insändare till vår största lokaltidning, och den insändaren publicerades bara några dagar senare. I denna detaljerade jag det som Ireen sagt och gjort än så länge, och jag konstaterade också att jag hoppades innerligt att Vänsterpartiet hade bättre kandidater än så. Ireen blev inte vald, säkerligen inte tack vare mig på något sätt, men oavsett så blev hon det inte. Sedan försvann Ireen igen.

För att dyka upp nu igen, med en färsk bok och intervju på aktivist-sidan Mana. Naturligtvis har jag läst hennes intervju, och det är dels väldigt uppenbart att reportern är allt annat än opartisk (till Ireenes fördel), men oavsett så påstår Ireen väldigt intressanta saker även denna gång. Hennes bok är också till för att sätta saker och ting till rätta, och boken ska jag erkänna att jag varken läst eller ens skulle överväga att läsa.

Ireen fortsätter envist att hävda att intervjun jag pratade om tidigare var ofördelaktigt klippt, samt att den reportern mer eller mindre pressat ur henne dessa saker, då detta var reporterns ”fokus” under denna sista intervju som hon gjorde. Men hon sade ju ändå att ”män är djur”, så hur man ska kunna bortförklara det med en reporers eventuella intentioner ser jag inte. Inte ens klippling skulle kunna göra det, såvida man inte klippte bort eller redigerade faktiska meningar, vilket alltså inte var fallet.

Du har säkerligen hört talas om hela grejen runt ”män är djur”, men detta var vad Ireene nu hade att säga om detta: ”Jag skulle ha sagt att män är värre än djur. En del våldsamma män kan till och med njuta av kvinnors lidande. Det gör inte djuren.”. Personligen så ryggar jag nästan tillbaka lite när jag ser fanatism i denna magnitud. Man blir lite förstummad nästan, speciellt eftersom Ireen har minst en son själv, och man kan undra vad som vänder och vrider till det så fantastiskt hårt i huvudet på någon att man för sig själv kan rättfärdiga denna typ av resonemang. Man kan säga att män som slår kvinnor och njuter av det är värre än djur, men att säga att bara för att företeelsen existerar hos någon promilles promille av den manliga befolkningen rubricera hela könstillhörigheten på detta sätt är ju helt fantastiskt idiotiskt. Det är som att säga att bara för att vissa kvinnor prostituerar sig så är alla kvinnor horor, det är EXAKT samma resonemang, men jag hoppas att samtliga förstår att så inte är fallet. Ireen gör det uppenbarligen inte.

Det känns som att problemlösningen läggs på hyllan till förmån för hatpropaganda och förakt. Att utpeka alla män som slår som den olösliga delen i ekvationen gör bara att man aldrig ens kommer försöka lösa de problem som finns, för det är självklart så att en man som tar till våld som argumentationsmedel är det fel på, men jag vägrar tro att detta inte går att lösa eller avhjälpa. Ska man jobba på det sättet att man kallt konstaterar att män är obotbara och att kvinnan är den enda civiliserade varelsen på jorden så ska man inte heller vara ordförande för ROKS. Faktum är att frågan runt hur man kan hjälpa männen som slår upprör Ireene, hon ser den tydligen som helt ointressant.

Vidare så har Ireen också kommit fram till varför hon attackerades så kraftigt för sina hatiska uttalanden. Anledningen var att ROKS började närma sig en maktposition, och då behövde detta stävjas av etablisemanget. Det Ireen dock ”glömmer” är att dem som var de största kritikerna var feministiska kvinnor, då de i regel insåg att detta helt enkelt inte stämmer, och att extremistiska tankegångar som dessa inte passar i en progressiv organisation, som man naturligtvis ville att ROKS ska vara.

Det fina med länder som Sverige är att man faktiskt får säga vad man tycker och tänker, det gäller även för Ireen von Wachenfeldt. Jag attackerar inte hennes rätt att yttra sig, jag nyttjar bara min rätt att yttra mig och bemöta det hon säger, vilket även så många andra gjort. Detta gjorde att hon drog sig undan, då hon märkte att hennes flagranta åsiktsdiareé inte har några vidare meriter i verkligheten, och istället för att göra en mea culpa går hon under jorden och börjar fila på sitt försvarstal i bokform.

Jag hoppas att Mana-intervjun är det sista vi sett av Ireen i etern nu, för jag orkar ärligt talat inte med den människan längre, det känns som att hon gjort sitt i rampljuset.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s