Korkat skydd

Min kära mor är relativt ofta iväg på kryssning till Finland. Mycket att fira med kompisarna tydligen, och det är ju en billig semester, onekligen. Själv gillar jag också att kryssa, men man gör det alldeles för sällan.

Efter senaste resan, som tog slut i förrgår, så fick jag en flaska Koskenkorva. Snällt, onekligen, men min poäng handlar mer om flaskan som sådan. Den är nämligen utrustad med det ack så nya och trendiga häll-skyddet, som väldigt många spritflaskor åkt på nu på senare tid.

Det måste finnas en tanke med dessa häll-skydd, något annat vore ju vansinnigt. Men vad kan möjligen denna tanke vara?

Min första idé var att detta kanske handlade om att det ämnade se till att folk drack mindre, eftersom det rinner väldigt segt ur flaskan. Dock föreställer jag mig att om man är så gravt alkoholiserad att man inte kan vänta de extra sekunder det tar för vätskan att rinna ner i glaset så är det nog få saker som hindrar personen i fråga att antingen slå bort häll-skyddet mot en bordskant. Eller varför inte slå av hela halsen på flaskan och bara halsa för glatta livet?

Min andra idé var att det kanske var någon sorts spillskydd. Strålen blir ju väldigt koncentrerad, och det är svårt att hälla fel. Men å andra sidan kan man då anse att är man så darrhänt att man inte kan hälla sprit i ett glas så ska man kanske inte dricka heller. Jag ser inte riktigt att detta besparar någon något. Eller?

Oavsett vad det är till för så är det värdelöst, och militant pragmatiker som jag är så anser jag därför att det inte borde finnas där det finns. Det känns mest som en larvig åtgärd som fått någon idé-makare att sova bättre på nätterna, vetandes att nu kommer alla spritrelaterade problem världen över att stävjas, endast tack vare denna briljanta innovation. Det var säkert någon bonus och kanske tillochmed ett lönepåslag involverat också, vad vet jag.

Nog för att det finns gott om korkade idéer, och många används dessvärre, men jag tycker bara detta är ett ganska bra exempel på hur dessa implementeras i vår vardag, utan att ett behov egentligen existerar.

Annonser

Tack, Lena

Lena är inte vilken Lena som helst, utan den Lena som är områdeschef för förskoleverksamheten i Filipstads kommun. Lena gick för en tid sedan ut i kommunen och informerade om att kyrkbesök inte var förenligt med den läroplan som fanns, och då tog det genast hus i helvete.

Anledningen är helt enkelt den att det går kraftigt utför för den svenska kyrkan. Svenskarna lämnar kyrkan för glatta livet, jag gjorde det när jag fyllde 18, eftersom man då slipper betala kyrkskatt. Så har du inte lämnat kyrkan än, GÖR DET DIREKT.

Skolorna, speciellt förskolor och lågstadieskolor, är i princip den enda rekryteringsmark som skolan har kvar. Och när denna berövas dem låter inte reaktionen vänta på sig. Korkade argument finns det naturligtvis gott om, som att det skulle vara svensk tradition att med sagor och skräck indoktrinera våra yngre så tidigt som möjligt. OK, jag kanske spädde på lite där, men du förstår vad jag menar.

Poängen är helt enkelt den att om föräldrarna vill tuta i sina barn fantasier och sagor så kan de göra det på sin egen tid. Skolan, och staten, ska aldrig bidra till detta i någon form alls. Hur logiskt är det EGENTLIGEN att skolan avslutas i en kyrka, vad har det med sommarlovet att göra? Inget alls, det är bara ännu ett sätt för kyrkan att få in barnen i kyrkans lokaler, så de kan visa dem påhittade berättelser om Jesus osv. Inget annat.

Kyrkan över lag är absolut inget annat än ett världsomspännande lurendrejeri, och att någon i maktposition, om än en liten sådan, väljer att sätta ner foten, är beundransvärt. Men det borde inte vara beundransvärt, det borde vara självklart.

När detta blev känt i Filipstad började Lenas telefon att ringa, dygnet runt, mer eller mindre. I ett samtal som spelades in på telesvar yttrades följande ord: ”Din jävla landsförrädare, såna som du borde skjutas”. Det jag frågar mig då är om vi verkligen ska vara så stolta över traditioner som föder en människa som säger något sådant? Är det värt att bevara något så destruktivt, som alltså gör att någon anser att någon annan bör mördas endast för att den motsätter sig rådande struktur? Bör även jag mördas, nu när jag håller med henne? Det är ytterst förbluffande, hela situationen gör att man nästan misströstar lite.

Men men, jag håller på Lena, och jag hoppas att fler kommuner tar efter. Jag skulle inte vilja att mina barn skulle skickas till kyrkan, och om det är ditt barn som i framtiden ringer samtal som det jag citerade ovan så vill nog inte du det heller, om du tänker efter.

Renodlad ondska/godhet

Människor behöver känna hopp. Vad som får oss att känna hopp skiljer sig extremt från person till person. Vissa söker religion, andra söker karriär eller pengar. Andra lever efter ideal och förhoppningar om att själva kunna känna att de uträttar något, eller att de av andra uppskattas som goda människor. Syftet är i regel att uppfattas så, men det kan ofta gå ganska fel.

När man tänker på extrem godhet så kommer namn som Gandhi, Moder Theresa och Dalai Lama inte helt sällan upp på tapeten. De behandlas om gudafigurer, som genom sitt liv och agerande visat världen och mänskligheten att det går att bättra sig, att leva ett fint och värdigt liv, samt att kämpa för något större än jaget. Det faktum att Gandhi såg afrikaner som djur hör man dock väldigt lite om. Att Moder Theresa hade täta kontakter med organiserad brottslighet samt utsatte personerna som bodde på hennes ”sjukhus” innan de dog för extrema smärtor (man var enligt henne närmast Jesus när man hade ont) innan de avled talas det inte högt om. Och att Tibet, innan Kina tog över, var en totalitär stat som styres av munk-klassen, där tortyr och blodigt förtryck var vardagsmat tidigare, är inget som celebriteter och tidningar nämner i samma andetag som man pratar om Dalai Lama.

Adolf Hitler befinner sig på andra sidan av samma skala. Han är bilden av renodlad ondska. Hitler ville säkerligen på sitt egna psykotiska sätt ”väl” med det han gjorde, eftersom han ansåg att han gjorde mänskligheten en enorm tjänst, men han var på alla sätt och vis psykotisk. Dock såg han till att autobahn byggdes, han skapade Volkswagen, och många andra saker som finns kvar än idag. Dessa saker är inga ondskans redskap, bara för att Hitler låg bakom dem. De ursäktar inte allt annat han gjorde, men jag tycker det är viktigt med nyanser.

Och det är lite min poäng, att det alltid finns nyanser. Det kan tyckas vara lite sådär lagom festligt cyniskt att ens föreslå att det finns inga konkreta och renodlade varken goda eller onda saker att prisa eller frukta, utan snarare handlar det om att se saker och ting för vad de är.

Människor kondenseras lätt ner till summan av deras handlingar. En person som antingen begått enstaka handlingar som konsensus anser är onda blir således en ond människa, och det samma gäller goda handlingar och människor.

Man kan fortfarande jobba för att vara god osv, det är inga fel med det, men om man jobbar mot en bild eller idé som i grund och botten är falsk så kommer man garanterat bli besviken, och i värsta fall misslyckas med det man håller på att försöka uträtta endast av den enkla anledningen.

Det är i alla lägen och situationer viktigt att inse att människor är i grund och botten extremt själviska, och gör dig i regel inte tjänster utan att själva känna att de kommer få något ut av det antingen direkt eller framöver. Alla människor fungerar så, oavsett vilken del av den fabulerade godhetsskalan de befinner sig på, och det gäller att se människor för vad de är.

För detta är egentligen inte kritik eller nödvändigtvis något negativt, eftersom det är mänsklig natur. Det är våra själviska tendenser och den självbevarelsedrift som är knuten till dessa som driver oss framåt, och det ska vi snarare vara tacksamma för. Vad som är gott och vad som är ont är åsikter och mänskliga värderingar, och inte objektiva och universala sanningar. Trots att det ibland kan verka så.

Så stirra dig inte blind på handlingar osv, se personen bakom, och beskåda dennes karaktär. För det är i regel vad som räknas.

Sjukvård är inte en självklarhet

För några dagar sedan såg jag Michael Moores senaste film. Sicko heter den, och den handlar om sjukvården i USA, och hur den fungerar. Människor som hatar allt vad socialism heter kritiserar den för att den enligt dem förskönar den typ av sjukvård som alla andra västerländska länder har, men vad man i regel inte kommenterar är hur hemsk den amerikanska sjukvården är.

I USA dör 18000 människor varje år endast på grund av att de inte har råd med sjukförsäkring. En man i filmen som sågat av sig två fingertoppar berättade att eftersom han saknade försäkring så skulle notan för båda fingrarna landa på 72000 dollar. Smaka på den siffra. En kanadensare som varit på semester på Hawaii, och saknade reseförsäkring, var med om en olycka och fick en skallskada. Notan? Över 600 000 dollar.

Sverige är ett socialdemokratiskt land, oavsett vilken koalition som råkar sitta vid makten. Reinfeldt har själv antytt att privatiserad sjukvård skulle kunna vara aktuellt här i Sverige. Detta måste stoppas, till precis vilket pris som helst, då det är rent destruktivt för samhället.

Det ligger i alla människors intresse att man ska hålla sig vid liv. Grundläggande tjänster, så som sjukvård, förväntas samhället tillhandahålla. Att blanda in vinstintressen i sådana tjänster är fullständigt vansinne.

Tänk dig själv om ditt hus började brinna, och du ringer 112. Telefonisten på larmcentralen informerar om att innan brandkåren kan skickas måste hon dessvärre få OK på din kreditvärdighet, eftersom det är ju knappast gratis att skicka en brandbil. Precis så är det man vill att sjukvården ska fungera då, precis som i USA. Kan du inte betala så kvittar det om det pumpar ut blod från nacken på dig, du får ingen hjälp. Är det verkligen ett sådant samhälle någon av oss vill leva i?

Vad som skulle hända vid privatiserad sjukvård är att försäkringsbolagen skulle börja även med en sådan försäkring. Dock är det så att i USA är det trots försäkringarna väldigt många som inte har råd med vård, eftersom självrisken sticker iväg direkt om man får exempelvis cancer. Precis som att du inte kan teckna bilförsäkring efter att du krockat bilen så tar de heller inte in kunder som redan har åkommor. Och avtal och bestämmelser reglerar vilka sjukdomar och liknande som aldrig täcks. Ett sådant försäkringsbolag i USA har en manual i dessa frågor, och listan över sjukdomar som inte täcks är 32 sidor lång.

Vad skulle det då kunna finnas för anledning till att man vill privatisera sjukvården? Förstår inte borgarna att det blir såhär? Jodå, men det är precis vad de vill. Anledningen till detta är att företagen, där människor jobbar, tecknar kompletterande försäkringar. Försäkringar som de anställda inte kan teckna själva. Detta är en flerstegsraket, först höjer man avgiften på A-kassan, så att de anställda lämnar fackföreningarna, och sedan privatiserar man sjukvården, för att de anställda inte ska kunna sluta arbeta, för om de gör det så har de ingen täckande försäkring, och blir man sjuk då är det kört.

Cyniskt? Orealistiskt? Säg det till mannen från Florida (om jag minns rätt) som är med i filmen Sicko, och som fortfarande jobbar, vid 79 års ålder, för att medicinen han behöver är för dyr för att han ska kunna pensionera sig. Alltså är det så att pensionerar han sig så dör han.

Styrande krafter som ser marknaden och dessa krafter som det primära är mest intresserade av att befolkningen ska producera. Kan man inte producera kan man lika gärna dö, eftersom då tillför man inget. Men eftersom USA är det enda västerländska landet som har privatiserad sjukvård så får man väl åtminstone se det som ett gott tecken.

Sicko är den viktigaste film jag sett, och förmodligen den viktigaste filmen som någonsin gjorts, på många sätt. Se den, den är värd det, och om du fortfarande tycker privatiserad sjukvård är bra efter att du sett den så hoppas jag att du är oförsäkrad när du bryter benet på din semester i USA.