För ett tag sedan läste jag i Aftonbladet om en ny ”lek” som ungdomar i de lägre tonåren sysslade med. Vad det gick ut på var att de stryper varandra framför en kamera, tills personen som stryps svimmar av. Jättefarligt säger läkarna, eftersom om man är svag i kroppen sedan tidigare är detta inte vidare nyttigt. Och det är ju inte direkt någon hälsokur för de andra heller, för den delen.

Idag står det att läsa om droghandeln på internet, och hur den ökat. Förmodligen ska det vara en ”chock” eller ”explosionsartat” med i det någonstans, men det lämnar jag därhän. Ungdomarna i ovan nämnda ålderskategori nöjer sig alltså inte längre med stryplekar, utan nu trycker de i sig avmaskningsmedel för katter också.

Först och främst kan man ju faktiskt åberopa någon sorts Darwin-ism i dessa två fall, eftersom jag misstänker att dessa individer antingen kommer sorteras ut ganska tidigt, eller så kommer de ändå inte direkt vara praktexempel i genpoolen när det är dags att föröka sig. Tänk er tanken; en avmaskningsmedelknaprande tonårstjej och en lika gammal strypleksentusiast knoppar av sig. Ungen skulle explodera vid födseln.

Men det jag funderar på mer primärt är ändå vad detta kommer av. Ingen unge med huvudet påskruvat korrekt skulle låta sig strypas på skoj, och hur kommer det sig då att dessa ungar totalt saknar detta djupt rotade biologiska spärr vi alla egentligen har, som säger att sådant som direkt riskerar våra liv för inget alls kanske vi ska hålla oss undan ifrån?

Min vilda gissning är att det har med dagens föräldrar att göra. Mycket kan spåras till dessa ofta välmenande idioter, som skadar sina barn med all smörja de kan komma på. Det är samma föräldrar som skyddar sina barn från bakterier, så ungarna blir tokigt allergiska mot allt förutom deras egna tårar (och knappt ens det) som vuxna. Samma föräldrar som barnskyddar alla lådor och skåp, samt ser till att ungarna inte får deltaga i några farliga aktiviteter i skolan, som att spela fotboll eller umgås.

Tänk dig själv att växa upp i en miljö där du aldrig kan bränna dig, slå dig, skrapa upp knät, såga dig i handen eller vad som helst. Jag har själv sågat mig i tummen, har fortfarande ett stort ärr kvar, exempelvis. Man skulle ju tro att man var odödlig, att ingen riktig fara existerar, eftersom man aldrig sett den. Det måste vara smått överväldigande att komma ut i verkligheten efter en sådan behandling, att så totalt överraskas av att man faktiskt kan dö av att överdosera skittabletter man köper på nätet, eller att hjärtat kan ge sig om man blir strypt.

Till sist är det väl förvisso klart att man kan inte skylla allt på föräldrarna heller, individen bär också ansvar för sina egna handlingar. Och märker man att den uppfattning man har inte stämmer överens med verkligheten är det ju individens ansvar att justera denna bild av hur saker och ting fungerar. Alla klarar dock inte av detta.

Det är väl dem man senare hittar grillade vid ett järnvägsspår, efter att de har kissat på ledningarna över spåret, medan de var höga på en cocktail av laxermedel för sköldpaddor och förkylningsvaccin för igelkottar.

Men som sagt, det är nog inga forskare, jurister, läkare eller lärare mänskligheten berövas.