År 1830 släppte Joseph Smith och en av hans polare boken The Book of Mormon. Detta var i USA, och det är ju inte så konstigt, eftersom USA blev en fristad för alla religiösa avvikelser när alla vita människor började flytta dit. Det var alltså runt detta period som den mormonska kyrkan bildades.

Texterna i The Book of Mormon baserades på information som Smith sade sig få från änglar. Boken reviderades dock några gånger, då några saker i den var lite för tokiga, tillochmed för mormonerna, men efter ett tag blev boken gångbar.

Den amerikanska presidentkandidaten Mit Romney är mormon, och han kandiderar alltså för presidentposten i USA nästa år. På grund av detta har mormonernas kyrka varit lite extra på tapeten under senaste tiden. Vanligtvis avfärdas de som en skock galningar, men Mit Romney verkar nästa för stabil för att vara mormon, vilket naturligtvis är skäl för att ana att något fuffens är i görningen.

Men som sagt, mormonernas tro revideras. Fram tills mitte på 50-talet predikade mormonerna exempelvis att det enda sättet för en svart man att komma in i himmelen var som slav. Kul att vara slav i himmelen, för övrigt, men det lämnar vi därhän. Hela det uttalandet visar ju ganska tydligt vilken inställning kyrkan hade till svarta. Men detta reviderades alltså, och nu säger man inte så längre. Vad man däremot säger är att om man och hustru lever ett gott liv tillsammans, och helgar äktenskapet, så kommer de efter sin död få en egen planet att styra över.

Hur vet man då detta? Jo, Joseph Smith fick det ju sagt till sig.

Grundproblemet jag ser med alla dessa saker är att religioner i sig alltid klart konstaterat att människor inte går att lita på. Vår påstådda fria vilja ställer alltid till det som det verkar, och för detta finns ingen direkt lösning, förutom total underkastelse. Men hur kan man då lita på någon religiös text eller teori, eftersom alla dessa, precis ALLA dessa, kommer från människor i slutändan? Hur ska man kunna verifiera att det faktiskt ligger steg bakom personen som säger det, som exempelvis gudar eller änglar, när vi alltid tycks behöva lita på andra människor och deras förslagsvis rena motiv när vi ska välja vad vi ska tro och inte? Det enda självklara och intellektuellt försvarbara svaret är naturligtvis att det kan vi omöjligen göra.

Men på det sättet skjuter ju all religion sig själv i foten. Alla konstaterar ju att lita inte på er själva eller varandra, men lita på oss, vi som ger er denna information.

Om man tänker efter lite, är det verkligen så galet med andra religioner? Visst, scientologi och liknande förstår ju alla är smörja, åtminstone alla tänkande människor, men är det verkligen MER långsökt att vi alla bebos av utomjordingars själar än att en osynlig man i himmelen har givit oss tio regler att följa, och gör vi inte det kommer han, trots sin kärlek för oss, se till att vi brinner i all evighet? Hur gör man en sådan bedömning, i galenskap alltså, vilken skala kan man använda för att se vad som är mer troligt att stämma?

Det enda som finns, det enda man kan lita på är att inget av det stämmer. Allt är påhittat, av olika människor, men av samma anledning. Anledningen är kontroll. Säger man till folk hur de ska tänka är de extremt enkla att styra över, och många har detta som mål. Pengar är också en viktig faktor. Alla gudar tycks behöva väldigt mycket pengar. Eller åtminstone utövarna, så de kan göra sin guds arbete.

Religionen har alltså rätt i ett avseende, och det är ju då att människor inte går att lita på. Paradoxalt nog gör ju det att ingen religion går att lita på heller, vilket blir den enda vettiga slutsatsen.