För att underhålla mig själv har jag under senaste veckan åter igen tagit upp debattråden på diverse forum på nätet. Eller ett forum, snarare, men det är alltid något. Jag kunde förr hålla mig aktiv på ett flertal forum samtidigt, och på de flesta hade jag i regel ackumulerat tusentals inlägg innan jag lade av. Och det var inga korta inlägg heller, utan ofta i stil med vad du kan läsa här. Men det är skönare att skriva här, eftersom man inte får en massa mentalt uttröttande svar av timida idioter som annars inte skulle våga säga flaska i det öppna forumet. Något jag inte har några vidare problem med själv, rakt tvärtemot vad jag förmodar att en någorlunda bildad och skicklig psykolog skulle bedöma efter att ha läst bara några få spalter på en sida som denna.

Vad ovan nämnda timida idioter tillför dessa forum är i regel precis det som de tillför den allmänna debatten när de för en gångs skull vågar yttra sig, och stolt pressar ur sig ett marginellt genomtänkt svar. Vad det handlar om är nämligen i regel självutnämnda martyrer, av alla de slag.

Grundregeln är att det ska handla om ett kontroversiellt ämne. Personen i fråga ska sitta på en kontroversiell, tillika ogenomtänkt, åsikt, och sedan inte kunna bemöta sagd åsikt med något annat än en uppgiven suck. Precis som att det helt enkelt är så att folk begriper inte, det är inte personen i fråga som är för blåst för att förklara, utan folk begriper helt enkelt inte det de begriper, de ser inte vad de ser.

Dessa personer börjar i regel sina åsikter med: ”Jag är inte X, men…”. Du känner säkerligen igen det. ”Jag är ingen mansgris, men…”. Eller varför inte klassikern: ”Jag är inte rasist, men…”. Newsflash: Om du behöver lägga till ett MEN, så är du förmodligen rasist. Det är som att säga att man har absolut inget emot kattungar, men man anser att alla borde pressas till en rykande varm puré.

Vad som också är typiskt här är det jag pratat om tidigare, nämligen att man grupperar människor. Gör man det med svenskar, som jag också gjort, så ser man hur absurt det blir. Det är dock så att vi av naturen är programmerade att inte ta detta till oss fullt ut, eftersom det gör våra liv så mycket enklare, men i dagens samhälle är vi så illa tvungna att tänka lite mer. Jobbigt, visst, men det bränner kalorier att tänka, så unna dig lite extra motion vettja.

Att uppgivet sucka och säga att ”nu blir jag väl stämplad som rasist, men jag tycker faktiskt att islam borde förbjudas”, det är faktiskt rasistiskt. Tro det eller ej. Vad som behövs är inte en massa självutnämnda martyrer som uppgivet försöker få igenom sina klena poänger genom korkad retorik, det finns alldeles för många sådana redan. Vad som behövs är människor med egenskapen att se andra människor som individer, och inte som gruppen de tillhör. Tänk om alla från andra länder trodde att Knutby var den svenska normen för hur vi beter oss i Sverige.

Om du har åsikter, stå för dem, så bemöter vi dem i det allmänna forumet, oavsett om det är på nätet eller verbalt. Försök inte gömma dig genom att maska dina åsikter som något det inte är, då kommer du aldrig att bli tagen på allvar, och ingen kommer lyssna på dig. För inga lyssnar på fega skitar, så enkelt är det.