Pengafobi

Människor som saknar pengar är ofta rädda för pengar. Själv saknar jag pengar ganska ofta, men det beror mest på att jag är riktigt bra på att spendera dem. Vad man dock ser rörande pengar är det jag nyss sade, att folk mer eller mindre fruktar dem.

Det man ofta hör i sammanhanget är att ingen blir lycklig av pengar, att någon vinner ”för mycket pengar”, eller varför inte att ”ingen kan vara värd så mycket pengar”. Pengar är svåra för oss att greppa, speciellt nu när i princip alla våra tillgångar är virtuella, i form av summor på ett konto hos banken. Pengarna går direkt in på kontot från arbetsgivaren, och vi spenderar dem oftast utan att ens se några sedlar eller mynt.

Så helt plötsligt blir det bara tal. Stora och små tal. Och i praktiken kan jag hålla med om att stora tal generellt sett förmodligen inte gör människor gladare än små tal, men pengar är ju å andra sidan inte värda något innan man omsätter dem i varor och/eller tjänster.

Vips så handlar det alltså inte längre om tal heller, utan vi har gått vidare till varor och tjänster. Dessa saker däremot, kan självklart göra människor lyckligare. Varför skulle de inte göra det? Hade jag en riktigt cool bil skulle jag nog vara lyckligare. Stor villa med grym hemmabio så vore jag mycket lyckligare. Och det får jag ju för pengar, så alltså kan man definitivt bli mycket lyckligare av pengar.

Tanken bakom konceptet med ”för mycket pengar” kan jag i viss mån förstå mig på. Folk tänker i moderation, det tycks ofta vara farligt att tillåta sig njuta av diverse utsvävningar, som att önska sig häftiga saker eller att kanske förverkliga drömmar. Det finns mig veterligen ingen satt definition för vilken krona i ordningen det är som gör att man överstiger gränsen för ”för mycket pengar”, men den tycks anlända när man har råd att köpa Ferrari-bilar i bulk och skjuta dem ut på en åker med en katapult. Eller motsvarande aktivitet. Att bara slösa, och samtidigt ha roligt, ser man ofta ner på. Det är farligt att leva lös lite, och att inte ta allt på så förbannat stort allvar hela tiden, då kan man ju sluta vara sådär härligt jordad som det är så fint att vara.

Mer skruvat är hela principen med att exempelvis en VD eller en fotbollsspelare får så mycket pengar som ”ingen människa kan vara värd”. Frågan är då hur man värderar säg en fotbollsspelare som genererar hundratals miljoner i intäkter varje år genom att attrahera sponsorer och fylla läktarna? Ska han få 20 000:-/månaden, och vara nöjd med det? Nej, för marknaden säger att faktiskt är han värd mer än så. Och ja, jag skriver HAN med flit, eftersom det vore fantasi att skriva han/hon.

Självklart finns det inget tak för hur mycket pengar en människa ska kunna vara värd för ett företag eller en organisation, eftersom det är marknaden och efterfrågan som bestämmer detta. Vem ska annars behålla alla pengar som personen i fråga faktiskt genererar? Allt annat än att låta individen ta del av sin skörd känns orealistiskt.

Pengar i sig är aldrig farliga, de är som sagt bara siffror numera, och siffror har inte skadat något. Pengar korrumperar inte, människor korrumperas av deras egna drömmar och inbillningar. Inbillningen att pengarna förändrar karaktär och sinnesbild, för det gör de inte. Pengar är ingen bra räddare speciellt ofta egentligen, men de är ingen dödsdom heller.

Girighet och dumhet, däremot…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s