Människor reagerar ofta väldigt förutsägbart. Det är lite trist och ospännande att det ligger till på det sättet, men alla känner vi någon som vi i regel vet hur den kommer att reagera på vissa saker etc. Det är inget konstigt med det. En reaktion som alla har är att vid de tillfällen när en alldeles för överhängande hotbild existerar så handlar vi, vi sätter igång en motreaktion, som ska stoppa denna hotbild.

Tänk dig något så enkelt som att ett syskon misshandlas, eller att din sambo blir slagen på krogen. Utan att tänka skulle de flesta ingripa, av den enkla anledningen att med dessa personer känner man så starka band att det nästan är som att bli anfallen själv.

Men i dagens samhälle, och med den enormt skruvade mentalitet som följer med det, ser jag ett mycket allvarligt problem.

Vad jag pratar om handlar om en sorts känsla av berättigande. Jag läste nyligen om en man som fått vatten sprutat på sin bil, av en 13-åring. Det var inga direkta mängder, det kallades snarare ett stänk, så vidare farligt kan det inte ha varit. Mannen svarade genom att i ett vansinnesutbrott köra över 13-åringen med bilen i fråga. Vad man direkt kan dra för slutsats då är naturligtvis att ingen frisk människa agerar på det viset, så enkelt är det ju. Men grader av samma agerande finns precis överallt idag.

Agerandet som sådant grundar sig i den känsla av berättigande som gör att många idag känner att de ska få något för inget. Andra ska respektera dem bara för att de finns, och vi ska mer eller mindre dyrka makten de går på. Det kan handla om kunder som vrålar över några ynka kronor på Konsum, killen som smällde till dig i ansiktet på krogen av en så enkel anledning som att du vågade stå i hans väg när han ville fram, eller grannen som anser att han har rätt att skita i att betala elräkningen bara för att han inte känner för det.

Den finns där igen alltså, den där känslan av att vi är så förbannat unika att vi ska vårdas och vördas. Av andra, vi ska inte ge den respekten tillbaka. Men faktum är att alla går att byta ut, jag är faktiskt rätt säker på att det finns inte en enda person i lilla Sverige som vars bortgång skulle orsaka att hela landet rämnade. Oh nej, tvärt om, det står alltid någon smilfink med CV i hand vid ditt skrivbord och bara väntar på att den där artären ska täppas igen för sista gången.

Men tankesättet är faktiskt väldigt farligt, och destruktivt. Det är fullständigt idiotiskt att bara se sig själv som berättigad, utan att ge något tillbaka. Precis som att barn ska respektera en endast på grund av bedriften att man nått vuxen ålder, eller att man kan bete sig hur som helst för att man råkar vara kund hos företag X. Visst krävs det en viss nivå på dumheterna för att man ska koppla denna känsla av berättigande till konkreta hot mot jaget, och agera kraftfullt därefter, men medan samhället, och framför allt media, ger bilden av att det faktiskt är såhär vanliga människor ska fungera och agera så kommer det inte bli bättre. Tvärt om.

Det bästa och nyttigaste man själv kan göra är nog att markera att nej, detta är inte OK, och det är inte så det ska vara. Rättigheter är inte något man tar sig, det är något bara andra kan ge en.