Månadsarkiv: april 2007

Den sörjande kunden

Publicerat den av

Föreställ dig att du jobbar i service-branschen, och att du i ditt yrke kommer i kontakt med kunder. Vi låtsas att företaget du jobbar för marknadsför och säljer dammsugare, och att ditt jobb är att via telefon hantera kunder som har frågor och funderingar runt er produkt.

När en kund genomgår trauma i samband med nyttjande eller införskaffande av en produkt så märker man ganska snabbt att det här finns klara paralleller mellan detta förvärv och den process av sörjande och chock som exempelvis cancerpatienter genomgår när när de ska acceptera att de kommer att dö i förtid. Kanske låter märkligt, men jag har upptäckt att det finns klara likheter här, och jag tänkte gå igenom dessa steg, samt anpassa dem till dammsugarföretaget jag nyss tog upp som exempel. Stegen är: förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans, i den ordningen.

Kunden har förstört sin alldeles nya tiotusenkronorsdammsugare genom att tvätta motorn i tvättmaskinen. Något dammsugaren inte alls klarade av, och kunden ringer dig. Grattis!

1. Förnekelse

Kunden: ”Jag tvättade dammsugaren i tvättmaskinen, och nu fungerar den inte längre. Jag kan inte tro att något av det jag gjort kunnat förvärra, eller orsaka, situationen jag befinner mig i, så detta får ni fan fixa!”
Du: ”Men du tvättade den i tvättmaskinen? Och efter detta gick den sönder?”
Kunden: ”Ja? Eller ja, jag vet inte, den fungerade nog inte värst bra innan heller, nu när jag tänker efter…”
Du: ”Men oavsett hur den fungerade innan så låter det ju lite som att dödsstöten för dammsugarens funktionalitet uppstod vid själva tvätten, håller du inte med om det?”

2. Ilska

Kunden: ”Menar du att JAG haft något ansvar i det här, det var fanimej det fräckaste jag hört, vad är det för folk som jobbar hos er, saknar ni helt servicekänsla?!”
Du: ”Nu lugnar vi ner oss lite, vi pratar än så länge endast om vad DU gjort, jag har inte lagt några värderingar i det, och inte sagt något om det förutom att klargöra vad som faktiskt hänt.”
Kunden: ”SKICKA MIG EN NY JÄVLA DAMMSUGARE!!”
Du: ”Tecknade du extra garanti, eller valde du att nöja dig med den som ingick?”
Kunden: ”Jag köpte ingen extra skitgaranti av er, den kan du köra upp i röven, mig lurar ni inte, jävla idioter!”
Du: ”Ok, det var synd, eftersom endast extragarantin täcker drulleförsäkring, och eftersom din handling i det här fallet minst sagt kvalificeras som vanvård, så täcks det inte av försäkringen. Du får köpa en ny dammsugare för 10000:-.”

3. Förhandling

Kunden: ”Ok….. Hm.. Ja, jag kan åtminstone hålla med om att det är liiite mitt fel, men NI skulle ha sagt till MIG att detta inte gick!”
Du: ”Frågade du oss om det gick?”
Kunden: ”Nej… Men det ska jag väl för fan inte behöva?”
Du: ”Ska vi blint anta att du helt enkelt inte vet bättre?”
Kunden: ”PRECIS! Äntligen lyssnar du! Så vad säger du, ska vi säga att jag betalar halva priset för en ny dammsugare? Så delar vi på smällen.”
Du: ”Nej, det blir inget med det, eftersom du aktivt nekade den mer heltäckande försäkringen, och på eget bevåg förstörde produkten, så nej. Vi har inte gjort något fel, och har således ingen anledning till att dela på något alls.”

4. Depression

Kunden: ”Men jag har inte råd med någon ny dammsugare… Frugan kommer bli riktigt förbannad när hon kommer hem från psykakuten.”
Du: ”Jag förstår det.”
Kunden: ”Så vad tycker DU att JAG ska göra nu?!”
Du: ”Det tar jag inte ställning till, jag kan bara säga vad som gäller från vår sida.”

5. Acceptans

Kunden: ”Ok. Jaja, jag får väl ta och spara ihop till en ny då, inte mycket att göra.”
Du: ”Det låter som en bra idé. Och då kan jag även rekommendera vår mer heltäckande försäkring. Samt att du frågar om det du vill veta.”
Kunden: ”Visst, men jag är INTE nöjd, det vill jag att du ska veta!”
Du: ”Det är noterat (med stort intresse).”

Sedan kan man naturligtvis argumentera att förlusten av en dammsugare och att acceptera sin egen bortgång är två helt olika saker, men jag tror faktiskt att människor reagerar och svarar ganska lika på saker och ting, oavsett hur grava sakerna än kan tänkas vara. Mekanismerna är fortfarande de samma.

Plus att människor inte helt sällan beter sig som idioter.

Annons

Kristen moral – Vad säger siffrorna?

Publicerat den av

Jag har tittat på diverse debatter nu i veckan, och de flesta involverar geniet Richard Dawkins, och en skock troende puckon. Ett väldigt vanligt ”argument” för att vara kristen är att utan kristendom och bibeln så har vi inga moraliska riktlinjer, inget som talar om för oss vad som är rätt och fel. Det saknas förmyndarfasoner, alltså.

Vad Dawkins då helt korrekt frågar är då om personen i fråga verkligen undviker att våldta och mörda endast för att bibeln (under många
omständigheter) förbjuder detta, men så är det naturligtvis inte. Det är bara att titta på vilka djur som helst, det finns alltid en viss moral inblandad, det sitter i våra huvuden. Vi dödar inte om vi inte tycker att vi behöver det, osv. Det är inte kristendomen som lärt oss detta, den har bara stulit den från oss och försöker nu ta patent på den.

Men moralen, ja. Här är USA ett mycket bra exempel, eftersom tro, och framför allt kristendom, är väldigt utbrett där. Siffrorna? År 2000 var ca 77% av amerikanska befolkningen kristen. Det finns annan tro också, men räknar vi ateister och andra icke-troende så svarar de för 14% av den amerikanska befolkningen. Detta faktum till trots så sitter det inte någon ateist i amerikanska kongressen, märkligt nog, men det är en annan fråga.
Kom dock ihåg dessa siffror, för de är viktiga, för moralen.

Vad är då moral, och hur beter man sig omoraliskt? Det är naturligtvis svårt att spjälka ner det på detaljnivå, eller så orkar jag inte göra det, men att titta på fängelser fungerar ju. Dem som sitter i fängelse kan vi nog alla hålla med om inte är vidare moraliska, så frågan är då: Hur stor procent av alla fångar i amerikanska fängelser är ateister? Vill du gissa? Svaret är:
0,21%.

En mäkta intressant syn på moral och vad som är rätt och fel. Liknande tendenser visade evangelistpastorn Ted Haggard i november förra året. Han var ledare för National Association of Evangelicals i USA, som är en enorm organisation. Han var också ”spirituell rådgivare” till George W Bush. Allt detta rämnade dock när det kom fram att han tagit amfetamin på regelbunden basis tillsammans med en prostituerad man, under två års tid. Kyrkan förklarade dock detta med att han varit i djävulens grepp, för bög kan ju inte Haggard vara. Nyligen utannonserades dock att Haggard, genom regelbunden bön, botats, vilket naturligtvis är helt fantastiskt! Köper man den förklaringen är man dock en aning korkad. Moralen flödar.

Vet du vem Dr Dino är så har du säkert sett honom hålla föredrag eller deltaga i TV-program. Dr Dino är ingen riktig doktor, men kallar sig Dr ändå, och hans riktiga namn är Kent Hovind. Han är en militant förespråkare av Intelligent Design (kreationism), som alltså påstår att jorden bildats på 6000 år, att evolutionen är helt fel osv. En så religiös man borde ju rimligtvis vara högst moralisk, men även han hamnade i kläm i november förra året. Det var nämligen då han och hans fru dömdes till tio år i fängelse, vardera, på grund av omfattande skattebrott. Många miljoner dollar hade förskingrats. Hovind är moralens stöttepelare, åtminstone den kristna, som det verkar.

I detta sammanhang kan det också vara värt att nämna att de kristna i exempelvis då USA säger sig borga för kärnfamiljen, och allt vad det nu må innebära. Vad säger siffrorna om det? Jo, faktum är att tittar man på skilsmässor så är det så att 30% av alla kristna par skiljer sig. Siffran för ateister? 21%.

Den enda slutsatsen jag kan dra av detta är att kristendomen, och förmodligen även all annan tro, mer eller mindre, snarare gör människor mindre moraliska och trovärdiga. Jag tror att det beror på att dessa företeelser alldeles för aktivt paraderar det som strider mot vår mänskliga natur som en dygd. Avhållsamhet (från sex), och liknande saker, är sådant som prisas och belönas, men det ligger inte i vår natur att inte vilja ha sex, helt enkelt. Då blir reaktionen den omvända, som lite av en ungdomsrevolt, och vi överkompenserar åt andra hållet istället.

Detta syns extremt tydligt i amerikanska skolor, där ungdomar får skriva på ”avhållsamhetsavtal”, där de intygar att de inte ska ha sex innan de fyller 18, vilket gjort att oralsex ökat lavinartat på dessa skolor, OCH analsex likaså. Undra om det var detta de hade tänkt sig? På grund av detta har också skolorna skurit ner på sexualundervisningen, så kunskapsnivån rörande preventivmedel är värdelös, vilket ger väldigt många tonårsmammor.

Sammanfattningsvis kan man bara kallt konstatera att religion behövs inte för att vi ska vara moraliska och goda individer, faktum är att vad den än må predika så har den rakt motsatt effekt. Är det inte dags att kasta ut smörjan snart, och intressera sig för fakta, och vad som är rätt och riktigt?