Ofelbara argument – En tankevurpa

1999 började jag debattera på nätet. På den tiden var det Aftonbladets forum som var innestället för debattsugna, och det var faktiskt ett ganska stort forum. Man kunde debattera det mesta där, och det fanns en stor variation på folk, i fråga om åldersgrupper, erfarenhet osv.

Det var på detta forum som jag efter en tid utvecklade en argumentation som på sitt sätt var, om jag får säga det själv, en aning genialisk. Anledningen till att just denna argumentation, runt ett specifikt ämne, var så genialisk var att jag var faktiskt den enda som kunde bemöta det. Ingen annan på forumet klarade av att ens börja, men om det berodde på dem eller mig ska jag väl förvisso låta vara osagt. Det påstående jag inledde med såg ut som följer: ”Människor som är rökare ska inte tillåtas att ha barn”.

Inga oklarheter där, eller? Ganska rakt. Och det var väl något av en fast åsikt jag hade vid den tidpunkten, men låt mig nu påminna om att detta var åtta år sedan. Forumet formligen exploderade när jag startade en tråd om detta, och vad som direkt kom upp var vad man skulle göra med alla dessa barn, eftersom jag inte på fullaste allvar kunde mena att staten skulle gå in och rycka barnen ur de rökande föräldrarnas armar? Men jo, det var precis vad jag skrev att de skulle göra. Efter en stunds debatt så var det en som sade att jag var ”död för honom” (han var naturligtvis rökare). Det var också det bästa motargument som kom fram. Min tankekedja, som jag också presenterade ser ut som följer:

1. Precis alla vet att rökning är skadligt. Okunskap kan man inte gömma sig bakom längre.
2. Alla vet precis lika väl att rökning även skadar dem som befinner sig i ens omgivning, eftersom gifterna sprids ganska friskt.
3. Alltså skadar rökande föräldrar medvetet sina barn.
4. Är någon som medvetet skadar sina barn en lämplig förälder, och är det inte samhällets uppgift att skydda barn från föräldrar som medvetet skadar dem?

Titta nu på vad jag sagt ovan. Eftersom jag i steg fyra helt kliver bort från rökningen, och blandar in ALLT som föräldrar gör mot sina barn, och helt och fullt medvetet jämför rökning med säg ren misshandel eller andra övergrepp. Fult sätt att debattera på, visst, men jag idkar inte välgörenhet.

Hur ska någon kunna bestrida att samhället ska skydda utsatta barn? Det är ju det som är det fina, för detta går inte att bemöta, såvida man inte är öppet för att skada barn. Det var inga på forumet, därav reaktionerna.

Jag själv kan alltså bemöta ovanstående. Det är inte lätt, men jag ska nu försöka montera isär mina egna argument. Detta avslöjar en del om hur jag tänker i debatter och på forum, men det må väl vara hänt, det finns mer att tillgå än ovanstående. Jag debatterar ”renare” nu, inte lika fult.

Kort sagt är det ju så att allt vi gör mot oss själva och andra får konsekvenser. Vad som utgör en bra förälder tycker jag inte handlar om vem som följer ”regelverket” för föräldraskap bäst, och gör precis alla rätta val som finns, utan vad det handlar om är väl snarare att man måste ha ett genuint intresse i barnens välmående. Ska man inte begränsa sig vid rökning så måste man ju ta med precis allt, som jag indikerar ovan, men väljer att utelämna själv, av uppenbara skäl. Man skulle behöva hålla ungarna på en strikt diet, utan socker, för mycket salt, transfetter och allt vad det nu är.

Kontentan av det hela är att faror finns överallt, och trots att det aldrig är en bra anledning för att införa nya riskfaktorer så är det så att väldigt få saker är absolut rätt och fel. Människor som utsätts för passiv rökning behöver inte nödvändigtvis påverkas alls, och definitivt inte mer än andra riskfaktorer. Kontentan av alla faktorer kan naturligtvis bli värre, men det är ändå magstarkt att låta något så oklart och flyktigt som dessa faktorer få en så absolut och konkret konsekvens som att man ska förlora sina barn.

Så argument som verkar idiotsäkra kan mycket väl vara säkra från idioter, men vi andra, som inte passar in där, behöver gå lite djupare än så. Om det är något jag lärt mig efter år av argumentation så är det väl just detta, och argument är sällan så enkla och endimensionella som de först kan se ut som. Bryt alltid isär allt i komponenter och ifrågasätt var del för sig, det fungerar alltid.

Och om allt annat skiter sig, slå under bältet. Då förlorar du åtminstone inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s