Den tunna, mentalt friska, linjen

Extrem galenskap är något samhället i stort tar avstånd ifrån. Med all rätt, eftersom folk över lag tycker att det kan vara lite obekvämt med exempelvis folk som smörjer in sig med sylt på offentlig plats och ligger och morrar åt folk i ett cykelställ.

Det finns dock en annan sida av galenskapen, och det är den typ som vi alla drabbas av i regel, och som vi blint accepterar i oss själva, men inte för våra liv kan förstå, eller uppskatta, i andra. Dessa små saker som på något sätt definierar vår personlighet och individualism.

Alla har dessa. När man tittar på andra så kan man lätt förfäras över dem, som exempelvis kanske en person som inte tvättar håret, eller varför inte en person som inte har behov av att ha kompisar. Alla typer finns, och behövs väl också, på sitt sätt. Ska jag vara lite objektiv och analysera mig själv på detta sätt så kan jag tänka mig att folk stundvis förfäras över min något krassa människosyn, samt att jag bryr mig ganska lite om rätt många saker. Ingenting som stör mig personligen, men det finns självklart andra som finner det enerverande.

Tänker man på detta ett tag kan det nästan te sig som att vi alla sviktar mellan att vara småtokiga och skvatt galna, men faktiskt tror jag att gränsen är ganska bred. Trots allt är det ju försvinnande liten andel av befolkningen som inte rättar sig i leden, och steget mellan normal idiot och Manson är förmodligen betydligt mycket större, och mer betydande, än man anar.

Det positiva med att alla har detta är som jag beskrev tidigare att det på något sätt definierar vilka vi är, och varför vi gör de saker vi gör. Saker en person gör kan accepteras fullt ut av omgivningen, men verka totalt opassande om någon annan gör det. Det är dessa saker som skapar andras förväntningar på oss, och det är när dessa förväntningar inte infrias som folk upprörs, precis på samma sätt som att allt infriande av förväntningarna möts med ro.

Det är säkerligen också dessa avarter i våra beteenden som ganska tydligt avgör hur våra relationer sinsemellan fungerar. Tänker då på att vissa saker ser specifika individer som fullt acceptabla, medan andra känner tvärt om, vilket kan vara avgörande i alla former av relationer.

Så det är väl bara att acceptera ovanstående som en självklar del av vår natur, och snarare använda det till vår fördel än nackdel. Inte för att smutsigt hår är en fördel vidare ofta, men du fattar.

Annonser

Allt detta bögeri inom Kd

En kristdemokrat i Eskilstuna åtalas nu i dagarna för förargelseväckande beteende. Anledningen till detta är att han i oktober besökte badhuset Vattenpalatset, i Eskilstuna, och där betedde han sig inte riktigt som man kanske gör på offentlig plats. Han onanerade åt en man i bubbelpolen, samt utförde oralsex på samme man i duschen.

Den första incidenten förklarar politikern med att mannen bad honom undersöka hans underliv, då han hade skadat detta på något sätt. En uppgift som mannen själv förnekar, men det är åtminstone vad politikern säger. Förklaringen till vad som försegick i duschen är ännu mer fantastisk, och lyder som följer, enligt Aftonbladet: ”Händelsen i duschrummet har politikern förklarat med att han böjde sig ner för att läsa i mannens tidning, samt att han snubblat och hamnat nära mannens knä.”

Jag tycker detta är helt otroligt. Inte att det finns bögar inom Kd, det var väl ingen vidare överraskning, men att man kan tro att någon går på ovanstående tycker jag är makalöst. Flera anställda på badhuset bevittnade detta, tror inte ovanstående Kd-politiker att människor känner igen onani och oralsex när de ser det? Det är ju en del av treenigheten, för guds skull. Man måste tro att människor är kraftigt bakom flötet om man ens försöker sig på sådana fullständigt vansinniga bortförklaringar.

Frågan är nu hur Kd som parti kommer ställa sig till detta, de har ju en ganska kristen syn på homosexualitet. Men dessa konstiga tvister, med att man som exempelvis homosexuell ställer sig bakom ett parti som motarbetar en aktivt, är inte helt ovanliga.

I USA jobbar republikanerna ännu mer aggressivt för att homosexuellas ska få så få rättigheter som möjligt. Ändå är det så att när det kommer nära dem själva, som i fallet med Dick Cheney (vicepresidenten), så blir det genast andra tongångar. Cheneys dotter är nämligen lesbisk, lever med en annan kvinna, och de har nyligen blivit mammor. Detta vägrar dock Cheney kommentera i media, och anser inte att det är relevant, och andra republikaner försvarar Cheney, på fullaste allvar, med förklaringen att den enkla anledningen till att han inte är så hård mot homosexuella är att han har en lesbisk dotter.

Och självklart är det så, men å andra sidan, är inte alla lesbiska tjejer någons dotter? Självklart, men de ska tydligen inte behandlas med samma respekt ändå.

Så trots att Kd, och republikanerna, motverkar homosexuella så gott och ofta det bara går så är det tydligen så att det ligger dem närmare om hjärtat än man tror. Det är väl den där blandningen av att vara rädd för det man tycker är lite spännande och förbjudet kanske.

Tur att man inte är rädd för bögarna då, när jag är på badhuset har jag inte ork att ge handjobb hit och dit, då är jag där för att simma.