Saddam Hussein är död

I morse hängdes Saddam Hussein. Då var det slut med alla larviga utspel från den forna diktatorn, allt tjat och allt trams, man knäckte helt enkelt nacken på honom med hjälp av ett rep.

Ledarsidor och skribenter här i Sverige konstaterar nu direkt att visst är Saddam död, men vi är ju självklart fortfarande så politiskt korrekta att vi principiellt sett är emot dödsstraffet. Det är den ”bildade” inställningen. Endast obildade kan nämligen förespråka dödsstraff.

Och visst, jag håller med, Saddam har ju faktiskt inte lärt sig någonting. Men å andra sidan gör dödsstraffet det helt ovidkommande. Straffet avskräcker inga andra heller, men straff är ju inte till för att skrämma, utan för att straffa. Det viktigaste av allt är ändå det att nu finns det ingen risk för att han på något outgrundligt sätt skulle kunna göra någon illa igen.

Det är svårt för oss som svenskar att förstå vad en nationell symbol som Saddam Hussein innebär för ett land som Irak. Försök själv tänka dig att under större delen av din livstid konstant matas med propaganda som utan ifrågasättande höjer upp en enda individ till vad som närmast kan likna gudalik status. Du får inte bara hans gudomlighet matad till dig, utan staten demonstrerar på daglig basis att du äger inte rätten till något alls själv, utan detta kan de ta ifrån dig precis när som helst. Regeringstrupper kan skjuta din familj och bomba din by om de känner för det, mer eller mindre.

När man levt på detta sätt som folket i Irak gjort under väldigt lång tid så är det svårt för oss att relatera till hur det känns när tyrannen blir gripen. Jag kan inte relatera till det heller egentligen, självklart, men vem tror att dem som är terroriserats i årtionden verkligen riktigt kan tro på att denna gudalika figur, denna obeskrivliga tyrann, inte längre har fingrar som på något sätt kan nå dem om de ens vågar fundera på att bekänna sig till ”fel” sida? Man tar nog inte den risken.

Men nu, nu finns bilderna. Nu finns vittnen, allt finns. Informationen sprider sig som en löpeld, ja, han var bara en vanlig människa. Han är död, och ligger där i sanden. Tusentals människor kan äntligen andas ut, och även om de bor där det fortfarande krigas så kan jag inte tänka mig att känslan är riktigt den samma.

Och det är ju detta dödsstraffet är till för. Trygghet hos dem som förtjänar det, och att man raderar dem som förverkat sin ”rätt att leva”, så att säga. Men tänk på att inte ens på den skala som det demonstrerats här så finns det någon större förståelse för mekanismen som sådan.

Men det kan vi väl tacka trygga Sverige för. Trygga, naiva, Sverige.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s