Aftonbladet publicerade idag en artikel om det självutnämnda mediet Carina Landin. Carina hävdar själv att hon kan prata med döda, hon hör alltså röster. Inte nog med att hon hör röster, dessa röster säger inte alltid sanningen till henne, då den information som rösterna har att komma med väldigt ofta faktiskt inte stämmer. Vilket har testats, och bevisats.

Trots att det alltså är bevisat att det Carina slänger sig med är ren smörja så kan hon alltså inte acceptera detta. För rösterna verkar ju inte ge sig, tvärt om så tjänar hon pengar på detta faktum. Och hon konstaterar med all önskvärd tydlighet att hon aldrig kommer sluta ”tro”, oavsett vad några futtiga bevis må säga.

På frågan ”Tror du att vissa kan prata med döda?” svarar ungefär 35% av läsarna ja. Jag blir alltid lite förundrad när jag ser dessa resultat. Varifrån kommer detta obegripliga larv? Vilka människor kan utan att skoja hävda att de på fullaste allvar tror något dylikt? Är det verkligen så att vår generella bildningsnivå är så förbannat låg att folk verkligen, på riktigt, tror detta? Jag vet inte, kanske jag som är optimist, men jag tror faktiskt inte det är så illa som det verkar.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Viljan att tro är ofta större än tron i sig. Klart att alla vill att det ska finnas ett himmelrike osv, men det krävs en speciell typ av dumbom för att tro på det på allvar, för att ta ett exempel. Att kläcka ur sig ovanstående i någon undersökning på nätet är naturligtvis jättelätt, men förde man en logisk diskussion med dessa människor så skulle nog de flesta sedermera erkänna att det kanske inte ligger så mycket bakom detta.

För då tycker man ju ett en liten stackars människa borde kunna bevisa att den har denna förmåga, men det har aldrig hänt. Man tycker ju att kanske någon hade kunnat få fram en uns privilegierad information från någon som avlidit, men inte då. Och varje rimlig individ bör ju anse att det är en aning märkligt att inga av de frågor som vi vill ha svar på går att komma fram till utan att ställa pinsamt många ”kontrollfrågor” först.

Kort sagt, Carina, och alla andra som bekänner sig till denna smörja, far med osanning. Huruvida det är medvetet eller ej är väl skillnaden mellan bedrägeri och galenskap.