Ideologi är ett gissel

Jag tror inte på ideologi, övertygelser alltså. Anledningen till det är att de grumlar omdömet och gör att man blir blind för allt som inte stämmer överens med den verklighet man säger sig förespråka.

Med detta som grund så ser jag ingen direkt konkret skillnad mellan säg sittande regering i USA och Al Quaida. Metoderna och övertygelsen är den samma, de svär sig till samma gud, och anser att de har den rätten på sin sida. Och alla som inte delar deras syn kan man behandla lite hur som helst, mer eller mindre, eftersom gud gillar ändå inte andra människor lika mycket som han gillar dem.

Mentaliteten finns på mer lokal nivå också. Jag har stött på exempelvis veganer som på fullaste allvar kan tycka att hot och våld är goda metoder för att sprida deras budskap. För enligt deras syn så finns det bara ett rätt, och det är deras synsätt, och dem som inte följer det måste man kuva på ett eller annat sätt. Deras ideologi står högre än andras välbefinnande, och det är väl lite det som är pudels kärna.

På det sättet kan man ju säga att vi är lite för intelligenta för vårt eget bästa, eller kanske för dumma för att inse det bara. All ideologi har en helig ko, oavsett vad det handlar om, och denna gör man vad som helst för att främja, och gärna övertyga andra om dennes förträfflighet. Fundamentalism är ju inte heller helt sällsynt inom idelologi sådär, men trots att man då med enkelhet kan säga att den största faran ligger i just fundamentalismen så tycker jag att man då gör det lite lätt för sig. Nämligen just för att fundamentalismen får sitt bränsle från alla som inte är just fundamentalister men svär sig till den övertygelsen.

Vad allt detta innebär rent konkret blir ju faktiskt det att precis ALL ideologi i grund och botten är skräp. Om inte annat just för att bristen av verklighetsförankring gör att det inte går att ta det riktigt på allvar, om man inte ignorerar verkligheten dvs. Vilket dessvärre många gör.

Men vad man än tycker och tänker i frågan så skulle världen vara betydligt mycket bättre om vi inte hade en massa moralkärringar som talade om för oss hur fel vi levde, enligt deras mått. Om vi slapp allt vad religion heter, som genom rena lögner och propaganda försöker tuta i oss allt möjligt. Eller varför inte dumpa de politiker som struntar i bra förslag, hur mycket de än skulle gagna oss, av den enkla anledningen att ”fel” block på skalan kom på det?

Men det kommer ju aldrig att hända, det är ju en utopi jag beskriver, vilket jag är fullt medveten om. Alla kan bara göra det bästa de kan för att motverka det, och jag gör min del.

Sven Thomas Magnusson

Sven är tydlig med sitt budskap. Han är rak, genom att vara flummig, kan man säga. Sven är en vanlig, tråkig svenne. Faktum är att han är född i Gävle, av alla ställen. Han är egentligen inte vidare speciell, men frågar man honom själv så är han nog kanske det. Sven har inte samma intressen som vi andra. Åtminstone ska vi inte tro att han har det, för han är som sagt lite speciell. Han är inte intresserad av pengar eller att vara kändis, han bara finns där. Men, han har ett budskap. Och detta budskap måste ut till varje pris, och att det nu är en miljonindustri bekommer honom inte.

Frågar man Sven hur viktigt ett namn är så säger han förmodligen att inget ligger i namnet, utan att det handlar om personen bakom det osv. Sådan smörja, kan tyckas, speciellt eftesom Sven är mer känd som Thomas Di Leva. Och att vara Thomas Di Leva och att komma från en skitstad som Gävle, det passar sig liksom inte.

Man kan undra hur mycket av oss som formas genom föräldrarollen egentligen. Möjligheten att klämma ut ungar gör en som bekant inte till en bra förälder, och barn lär sig väldigt mycket av föräldrarna. Man kan tycka att ett namn är ovidkommande egentligen, men frågan är om en Lars inte är snäppet tuffare än en Christoffer ändå.

Jag tror absolut att vi formas av våra namn, eftersom de påverkar andras uppfattning av oss. Följer vi exemplet ovan så behandlas nog Lars på ett annat sätt än Christoffer, så nog för att det kanske inte är namnet som sådant som gör det, men det har ändå effekt på vilken sorts formning personen i fråga utsätts för av samhället i stort.

Själviska arslen till föräldrar som döper sina barn till skitnamn har jag skrivit om förut, och det blir vanligare och vanligare. Att ha finkänsliga små månstoffssurfande ungar med känsla för chi osv är viktigare för vissa än att ha barn som klarar sig i verkligheten. Varför skulle man annars döpa ett barn till Tindra? Men å andra sidan finns det tillräckligt med folk för att vi ska klara oss ändå, långt ifrån alla är ju produktiva i samhället.

Men det vore intressant att veta hur det egentligen låg till med detta, om det bara är spekulationer från min sida, eller om det ligger något i det. Undra vad Sven tycker.

För vissa räcker det faktiskt aldrig

Nu när den vår högerregering har skapats så granskas naturligtvis denna noggrannt i sömmarna, och det är väl detta faktum som är det mest positiva med vår svenska massmedia idag. Ingen kommer riktigt undan.

Ingen har väl missat att det uppstått viss kontrovers runt handelsminister Maria Borelius. Säga vad man vill om verklighetskontakten hos den socialdemokratiska regeringen, men det är ändå svårt att seriöst backa upp lämpligheten, ur den aspekten, för Borelius. Hon har ju knappt ens bott i Sverige, hon har lyxfastigheter över hela kontinenten känns det som, samt att hon och hennes man håvar in miljontals kronor varje år. Varför hon ens skulle vara lämplig som minister vet jag inte, men det gör säkert Reindfeldt. Kanske tillochmed är så att ovanstående är något han ser som kvalifikationer.

Oavsett så var det ju så att även kulturminister Cecilia Stegö Chilò och migrationsminister Tobias Billström struntat i att betala TV-licensen, precis som Borelius gjort. Borelius har även anlitat svart barnpassning under många år, vilket hon trots miljoninkomster hävdat att hon inte haft råd att betala vitt för. Åter igen ses konsumption som en rättighet, inte ett privilegium. Så då finns alltså denna inställning i regeringsposition nu… Bra? Vi får se.

Allt jag skrivit om kan för ideologiskt blinda högerröstare ses som ganska små saker, men det är det inte. Det hade varit MER allvarligt om det var en socialdemokratisk regering det handlade om, så är det naturligtvis, men man kan inte skita i bestämmelser och lagar bara för att man känner för det. Tillochmed Carl Bildt, som jag normalt sett tycker är bra och respekterar, försvarar Borelius barnpassning med att under nuvarande skattetryck så har man inte råd med detta. Bara att roffa åt sig om man tycker det är för dyrt, således, det fick just en godkänt-stämpel från självaste Carl Bildt.

Jag kan bara kallt konstatera att allt vi hör från högersidan om detta är rent skitsnack. Det är smörja, och det är förnedrande att Borelius, Chilò och Billström sitter kvar. Det är ett hån, inget annat. Det visar tydligt vad sittande regering, och framförallt statsminister, anser är viktigt i samhället, och det måste markeras. Borelius tror jag ryker nästa vecka, men de andra kommer sitta kvar.

Fusket skulle inte minska om skatterna gick ner, för detta handlar om attityd, och tror man något annat är man dum i huvudet. När en mångmiljonär som Borelius idkar omfattande fusk för att slippa betala skatt i Sverige så gör hon det inte för att hon blir fattig annars, hon gör det för att roffa åt sig så mycket som möjligt, och för att hennes moral och känsla för rätt/fel tillåter det. Att skylla på skatterna är korkad högerretorik, inget annat, och det är kort sagt en kränkning mot hela det svenska folket att ens antyda det.

Vi, folket, lever under samma förutsättningar i samma land, så då antyds det ju att vi alla är fuskare och bedragare, eftersom det tydligen är systemet som gör oss till detta. Men alla är inte sådana, för det är nämligen så att för vissa människor räcker det. Vissa är nöjda, vissa behöver inte ha mer mer mer, precis hela tiden.

Chockerande för såväl Bildt som Borelius, jag vet, men alla politiker är ju inte värst förankrade i verkligheten heller.

Aftonbladet idag – Hemlig plan: Så ska han gripas

Börja med att läsa följande:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,902761,00.html

I artikeln ovan avslöjar Aftonbladet Polisens före detta hemliga plan för hur den så kallade ”Cykelmannen” ska fångas in. Nämligen genom att använda civilklädda poliser som lockbete.

Hur någon kan vara så förbannat dum i huvudet att man publicerar något dylikt går åtminstone över mitt förstånd, men det är väl jag som är för naiv kanske. Hur som haver så kände jag mig manad att kontakta artikelförfattaren, via följande brev:

Hej Mira.

Ni säger själva att ovanstående artikel behandlar en HEMLIG plan hos Polisen, men efter Er artikel är den ju inte vidare hemlig längre, eller vad säger du själv?

Efter artikeln ter det sig som ganska självklart att våldtäktsmannen i fråga kommer att ändra mönster, då dessa förövare säkerligen inte är helt ovana med att granska media för att lägga upp en strategi.

Det jag undrar är helt enkelt om det stör er alls att ni inte helt osannolikt kan ha bidragit till att denna våldtäktsman då grips betydligt mycket senare, eller kanske inte alls? Känner ni något som helst ansvar gentemot den tjej som med stor sannolikhet blir hans nästa offer?

Det vore av högsta intresse för mig som kund hos Er att veta hur ni resonerar i den här frågan.

Mvh,
(Jag)

Men på något sätt så kändes det inte som att ovanstående brev räckte. När jag går på artikelförfattare annars så får man i regel ett halvtaskigt svar som ska likna en ursäkt, där de i slutändan skyller på rubriksättare osv. Så jag tänkte att jag mailar chefredaktör Anders Gerdin också, med rubriken: ”Vem ber om ursäkt till nästa offer?”. Såhär såg det mailet ut:

Hej Anders.

Jag blev lite lite förbryllad när jag läste artikeln ni valt att kalla: ”Hemlig plan: Så ska han gripas”. Där avslöjar ni i detalj det jobb Polisen gör med hjälp av civilspanare och lockbeten för att fånga den så kallade ”Cykelmannen”. Jag hoppas att det säger sig självt hur bra Polisens plan kommer fungera efter denna artikel, och eftersom denna cykelman med största sannolikhet kommer byta mönster, och kanske även ”jaktmarker”, så undrar jag nu vem hos Er som är beredd att be om ursäkt till hans nästa offer? Förutsatt att den tjejen överlever då, dessa handlingar tenderar att eskalera med tiden, som du säkerligen vet själv.

Mvh,
(Jag)

Vanligtvis brukar jag inte publicera mailen jag skickat innan jag fått svar, eller om det gått så lång tid att inget svar verkar komma, men jag tänkte att jag gör ett undantag i det här fallet.

Jag väntar tålmodigt på reaktion från Aftonbladets sida, och sedan publicerar jag även deras svar här. Det ska bli intressant att se vad de har att säga, om de nu ens svarar.

En nation fylld med kärringar

Servicejobben blir fler och fler världen över. Anledningen till det är att företag inte längre kan konkurrera lika enkelt med pris, utan man måste konkurrera med andra faktorer istället. På samma sätt som att Skoda inte priskunkurrerar med Ferarri, det är helt enkelt så att man får lite olika saker för pengarna.

Och i ett land som Sverige passar ju detta alldeles utmärkt, eftersom vi efter åratal av varsam hantering från staten knappt kan tänka oss ett liv utan konstant stöd och hjälp. För det är ju vad det handlar om, att vänja sig vid att det alltid finns någon där som kan hjälpa en, så man ska slippa göra något själv, man ska kort sagt slippa tänka alls på egen hand.

Läser man på mer IT-relaterade forum så ser man detta extremt tydligt. Människor som på fullaste allvar att det är upp till dem som tillhandahåller en tjänst att informera om precis alla avvikelser och eventuella undantag. Det är Telia som ska informera alla sina kunder om att en router från Netgear kanske inte är det bästa köpet när man har bredband från dem, konsumentens ser inte längre sitt eget ansvar. Man ska matas med precis allt, ingen ska behöva ta tag i något själv.

Jag har haft ett flertal samtal i stil med ovanstående genom åren, och resonemanget ser alltid ut på samma sätt. Jag tycker det är tragiskt, eftersom det på något sätt berövar oss från allt vad handlingskraft, individuellt tänkande och engagemang heter. Folk blir kort sagt riktigt dumma i huvudet väldigt snabbt, just på grund av detta enkla faktum.

Personligen ser jag detta som en stor o-tjänst gentemot oss, både som konsumenter och individer. Om det skulle bli krig i Sverige och bomberna började regna över våra städer så skulle gatorna fyllas med folk som bara skrek efter hjälp. Att aktivt söka skydd eller försöka klara sig på egen hand skulle inte ens vara ett alternativ för många, för vi tränas på att inte behöva göra saker själva. Den marknad som tillhandahåller alla tjänster tjänar naturligtvis på detta tankesätt, men VI förlorar på det, oavsett hur man vänder och vrider på det.

Hur vänder man då på trenden? För det första så slutar man behandla vuxna människor som barn. Vuxna människor behöver inte vårdas konstant, de behöver inte ”bli sedda” hela tiden, och de behöver inte alltid ha någon att prata med. Åtminstone inte via dem som tillhandahåller tjänster, eller arbete. Det ligger på individens ansvar att tillgodose individens behov.

För det andra så måste man genom indoktrinering få folk att inse att de inte är så hjälplösa som marknaden vill att de ska tro. Folk måste vilja ta eget ansvar, inte bara som konsumenter, utan i deras egna liv och när det gäller deras egna val. Detta gör jag alltid, så när jag får frågan: ”Varför berättade ingen detta för mig?!”, så svarar jag alltid: ”Frågade du själv? Det är ju du som vill veta.”.

Denna kärring-attityd som blir värre och värre ser jag som det absolut farligaste hotet, på lång sikt, för alla människor. För det handlar om att marknaden offrar vår alla våra möjligheter för att överleva utan skyddsnät, bara för att göra vinst. Och vi accepterar det av den enkla anledningen att det är bekvämt.

Tragiskt.