Det finns gott om enfrågepartier därute, och alla är precis lika obetydliga, faktiskt. Det kan handla om dem med lite större profil, som exempelvis FI eller Piratpartiet, eller lite mer obskyra partier som Jongleringspartiet eller det nyligen utbajsade Unika Partiet, med Linda Rosing i spets(en).

Vad som är gemensamt för dessa partier är att de kommer aldrig spela någon roll och de kommer definitivt aldrig i närheten av riksdagen. Så varför röstar då vissa vilsna själar på dessa låtsaspolitiker?

Individualism är något som värderas väldigt högt just nu, mer än förut. Att göra ett personligt val är finare än att stå för valet som sådant egentligen, känslan av alternativ är viktigare än alternativen. Det finns en viss stolthet i att markera ett ställningstagande, och trots att alla förutom en själv inte kunde strunta mer i ens personliga ställningstagande och nyfunna, tillika nåbla, värdegrund så sträcks ryggen lite extra när det pratas moral och värderingar. Själv har jag skolios, så jag vågar mig inte på att sträcka på mig med så inbillad idealism i ryggen.

Den bittra sanningen är dock den att i en demokrati krävs det att väldigt många andra delar ens värderingar för att de ska vara värda något. Ingen mängd idealism kan vinna ett val, om inte det folkliga stödet finns där från första början. Och den som skyndar sig med att idiotförklara meningsmotståndare med retorik som i slutändan går ut på att dessa motståndare helt enkelt inte ”förstår” har i regel skjutit sig i foten redan.

Nej, jag tror egentligen inte på idealism alls, eftersom världen och dess behov förändras konstant, och då måste våra idéer och vår position också kunna förändras i samma takt, annars blir vi helt plötsligt dum-konservativa, och det känns inte som en vettig utväg.

Men rent krasst sett så kastar man bort sin röst när man röstar på detta små skitpartier. De är små av en anledning, och den anledningen är enspårighet kombinerat med dålig struktur. Seriösa partier ska kunna vinna valet helt och hållet och sedan styra landet, och det är faktiskt ett krav som inte ens alla riksdagspartier idag fyller. Jag tycker inte att man ska tillåtas ställa upp som ett enfrågeparti i valet, man ska kunna presentera ett komplett partiprogram för att det ska vara möjligt.

Så kom ihåg det när du står vid valurnan den 17:e september, ingen bryr sig om din idealism. Din röst i sig själv spelar ingen som helst roll, utan det enda du kan göra är att se till att den räknas i det stora hela, och det gör du genom att rösta på riktiga partier, som tar upp riktiga frågor och har riktiga partiprogram.

Folk brukar fråga mig vad jag ska rösta på och varför. Mer om det senare.