Maj Holmblad bor kvar

Sitter nu och läser ifatt lite om historien runt Maj Holmblad i Sundsvall, som den minst sagt onda styrelsen i den förening där hon bor helt plötsligt väljer att vräka. Vad kan ligga bakom detta beslut, kan det vara så att någon i styrelsen är ute efter hennes attraktiva lägenhet? Vill man möjligtvis komma åt den ackumulerade reparationsfonden som lägenheten samlat på sig genom åren? Man vet inte vad det är, men något skumt är det ju, eftersom Maj skött sin eknomi felfritt de 65 år hon bott där.

Eller vänta nu, nu läste jag första artikeln i ämnet, tydligen baserades beslutet på att Maj inte betalat hyran på tre månader… Hmm, det är ju förvisso inte riktigt bra, men ändå, hon har ju betalat den nu. Och det är ju det som räknas, att skulden är korrigerad, det är ju inte så att en förening behöver folk som går att lita på. Personer som man kan räkna med sköter sin ekonomi.

Ser också nu att styrelsens beslut var enhälligt… Det måste ju betyda att styrelsen inte innehåller vanliga, rättvisa människor, som du och jag, utan onda och utstuderade individer. Personer som är ute efter att skada gamla kvinnor, slänga ut dem på gatan och sedan stå och skratta ondskefullt när de ligger där i rännstenen, gärna i snöslask, och kryper efter rullatorn. Eftersom det är ju faktiskt deras uppgift att undersöka exakt varför Maj inte behagar erlägga hyra. Det var erkänt slarv från hennes sida, men vad spelar det för roll, det borde ju vara styrelsens roll att undersöka alla möjliga vinklar i frågan, det är ju knappast så att det endast är deras uppdrag och uppgift att förmedla fastigheten och föreningens intressen!

Eller… Kan det kanske vara så? Att de inte är onda och utstuderade, utan faktiskt bara gör sitt jobb? Jag vet inte, man blir så förvirrad när man läser Aftonbladet och Expressen. Tidningarna som annars är så sakliga och objektiva, de kan väl ändå inte vrida detta så grovt att helt plötsligt finns bara Majs version kvar?

Nej, nu är jag förvirrad känner jag. Nu vet jag hur Maj har det.

Annonser

Var står vi nu då?

Såhär efter valet, och nästan alla röster är räknade, så kan man bara kallt konstatera att det var ett lite speciellt val. Inte bara på grund av den borgerliga segern, utan det var ju också så att väldigt många nya partier såg dagens ljus i samband med valet.

Under flera månader har jag förklarat på diverse forum nätet över att exempelvis Piratpartiet inte hade en chans i riksdagsvalet. Jag har även debatterat frågan med partiets såkallade partiledare, Rickard Falkvinge. Mannen som är full av påståenden men saknar svar. Hur som helst så sade han i en intervju med IDG att enligt vissa undersökningar så fick partiet 1%, och i andra 30%. Men han ansåg att 1% var lika orimligt som 30%, och att svaret låg någonstans mellan dessa två poler av verkligheten, som den då såg ut enligt hans karta. Partiet fick 0,65%, men det jag spådde i frågan var dock endast att de inte skulle komma nära 1%, så jag får väl ge mig halvrätt, mest tack vare min egen vaghet.

Det Unika Partiet, som är en skock idioter med Linda Rosing som ”partiledare”, fick 250 röster. Den skrattretande dumma kvinnan förklarar dock för Aftonbladet att hon är glad över att ha en grund att bygga på. Linda, detta är inte en grund. Och du är dum i huvudet. Faktum är att jag själv är rätt säker på att jag hade kunnat få fler röster om jag försökt.

Låtsaspartiet Junilistan gick det också som väntat för. Inte heller de slog den magiska 1%-spärren. Rätt åt dem, för de är också idioter, vilket jag motiverat tidigare här på sidan.

Folk kan oroas över att Sverigedemokraterna fick ca 3%, och nog för att jag kan tycka att det är lite oroväckade att ett rasistiskt parti utan annan värdegrund än hat kommer upp till 3% så ser jag ärligt talat ingen större fara med det. De är nämligen självsanerande, i den mån att när de kommer ut i ljuset och frågorna börjar diskuteras så ser alla med hjärnor som fungerar vilken smörja till parti det är. Alltså är det inte mycket till hot för Sverige.

Men till sist, högerblocket tog ju hem segern. Kommer riksdagsledarmöterna från Kd kunna komma överens med dem från Centern när de sitter där i riksdagen? Kommer högern kunna applicera sin högerpolitik på ett land som är så genom-socialdemokratiskt som Sverige är? Jag vet inte, men jag kommer få reda på det. Du också. Visst, avgiften till A-kassan kanske höjs till tre-fyra gånger mer än vad det är idag, som de planerar att göra, jag kan ta det. Jag överlever alltid, hoppas ni gör det också. Jag ser inte detta som en katastrof, det är ingen dödsstöt för Sverige, och vi kommer inte sluta i kaos. Det är bara att ta det lugnt och acceptera verkligheten, och sedan leva i den. Man har inget annat att välja på.

På något sätt så ordnar det sig alltid, ideologerna vill inte att vi ska veta det, men så är det. Lita på status quo istället för domedagsprofeterna, det är sällan så farligt som det verkar.

Mitt kommande val

En tjej på mitt jobb berättade för ett tag sedan om att hon hade problem med magen. Dessa problem gjorde att hon var tvungen att ta en väldigt spciell, och extremt dyr, medicin. Köpte man denna medicin själv kostade den smått fantastiska 15000:- (ja, femton tusen) för en liten flaska. Dock är det så att högkostnadsskyddet vi har inom den svenska sjukvården gjorde att hon betalade några hundra för den. Det tycker jag är fantastiskt.

Faktum är att man kan se sig om i världen, precis som man bör göra. Man inser ganska snabbt att vi är enormt snabba på att döma och gnälla som små barn i Sverige. Det är väl lite det som jag tycker är så synd med oss, och en annan arbetskamrat beskrev samma fenomen för mig igår. Han är inte från Sverige från början, så han kunde ge ett lite annat perspektiv på det hela. Han upplever att vi är så bortskämda att vi mer eller mindre räknar med att bli matade och behandlade som små barn hela livet, vi ska inte behöva anstränga oss, utan räknar alltså kallt med att andra människor ska se efter våra behov.

Och det är självklart så. Men är det verkligen så dåligt att vara så bortskämda som vi är? Är det inte snarare så att vi egentligen borde önska den lyxen till andra länder och kulturer också? För det är ju faktiskt fullkomligt onödigt att behöva slåss och kämpa för sin överlevnad, åtminstone i Sverige. Men det är ju ett tve-eggat svärd, som så mycket annat. För skiter det sig klarar vi oss nog inte värst bra.

Den enda slutsatsen jag kan dra av allt jag sett är att vi faktiskt har det riktigt bra i Sverige. Kan DU komma på ett land som har det bättre? För det kan inte jag. Men vi är inte nöjda med vad vi har, utan vi fokuserar på vad vi inte har. Sådan lyx har vi, och det är faktiskt rätt att använda den på det sättet i det läget, för trots att man har det bra betyder det ju inte att man inte kan få det bättre.

Men det är här problemen börjar, eftersom VAD är BÄTTRE, egentligen? Skulle ett privatägt sjukhus ge mig bättre vård, mer så kallad ”frihet” i mitt liv? Det tror inte jag. Privatisering är bra i vissa fall, katastrof i andra. Se bara på hur den amerikanska sjukvården fungerar, du kan nekas vård om du inte är försäkrad.

Problemen hopar sig dock ännu mer när man börjar titta på hur Sverige ser ut och ställer det i relation till hur andra partier än sossarna vill att det ska se ut. För det är detta som är den största poängen man kan göra egentligen, nämligen att Sverige är ett socialdemokratiskt land, rakt igenom. Landets struktur, med allt från skola till landsting osv är konstruerat efter den socialdemokratiska modellen. Och självklart blir det så, eftersom de styrt landet så länge som de har.

Alltså är det så att om ett annat parti än just socialdemokraterna ska styra Sverige måste de antingen göra det enligt sossarnas politiska principer eller så måste de rasera det system och den struktur vi har idag, för att göra plats åt sin egen. Och varför vill vi då det? Det är den mest relevanta frågan av alla, tycker jag. Det är den fråga vi alla måste ställa oss egentligen, kan ett annat parti än sossarna styra Sverige på ett tillförlitligt sätt, eller vill vi verkligen att samhällsstrukturen som vi numera tar för given ska raseras till förmån för något som påstås vara så mycket bättre? Vem kan ge mig, dig, och alla andra garantier för att det blir bättre, och vad är egentligen oddsen för att det faktiskt blir det? Jag kan ärligt säga att jag tycker Sverige är världens bästa land, och jag har rest och läst en hel del i ämnet.

Vad, exakt, är det vi tror ska bli bättre, vilken typ av förbättring är det vi strävar efter? Moderaternas sänkta A-kassa kanske, den som de hävdar ska ge FLER jobb, fast inte kan förklara hur det ska gå till? Det kanske handlar om Folkpartiets ordningsbetyg? Betyget som bara kommer sätta ännu en spik i kistan för eleverna som fullkomligt skiter i betyg ändå, det kanske är denna reform vi väntat på?

Nej, jag lever inte på det korkade hoppet, faktiskt. Jag tror inte att det blir bättre, jag tror bara att det blir annorlunda, och förändring betyder inte nödvändigtvis förbättring, vilket jag tycker man ska sträva efter i alla lägen. Det kommer mycket skit från sossarna också, faktum är att jag säkerligen står närmare högerblocket när det gäller politiskt ställningstagande, men det skiter jag i, för Sveriges skull. För strukturens skull, och för forms skull, mer eller mindre.

Jag röstar alltså inte på Socialdemokraterna av ideologiska skäl, jag gör det för att jag inte ser att en annan struktur skulle gagna Sverige. Jag vill inte rasera det vi har, för jag tror lika lite/mycket på alternativen.

Alla dessa småpartier

Det finns gott om enfrågepartier därute, och alla är precis lika obetydliga, faktiskt. Det kan handla om dem med lite större profil, som exempelvis FI eller Piratpartiet, eller lite mer obskyra partier som Jongleringspartiet eller det nyligen utbajsade Unika Partiet, med Linda Rosing i spets(en).

Vad som är gemensamt för dessa partier är att de kommer aldrig spela någon roll och de kommer definitivt aldrig i närheten av riksdagen. Så varför röstar då vissa vilsna själar på dessa låtsaspolitiker?

Individualism är något som värderas väldigt högt just nu, mer än förut. Att göra ett personligt val är finare än att stå för valet som sådant egentligen, känslan av alternativ är viktigare än alternativen. Det finns en viss stolthet i att markera ett ställningstagande, och trots att alla förutom en själv inte kunde strunta mer i ens personliga ställningstagande och nyfunna, tillika nåbla, värdegrund så sträcks ryggen lite extra när det pratas moral och värderingar. Själv har jag skolios, så jag vågar mig inte på att sträcka på mig med så inbillad idealism i ryggen.

Den bittra sanningen är dock den att i en demokrati krävs det att väldigt många andra delar ens värderingar för att de ska vara värda något. Ingen mängd idealism kan vinna ett val, om inte det folkliga stödet finns där från första början. Och den som skyndar sig med att idiotförklara meningsmotståndare med retorik som i slutändan går ut på att dessa motståndare helt enkelt inte ”förstår” har i regel skjutit sig i foten redan.

Nej, jag tror egentligen inte på idealism alls, eftersom världen och dess behov förändras konstant, och då måste våra idéer och vår position också kunna förändras i samma takt, annars blir vi helt plötsligt dum-konservativa, och det känns inte som en vettig utväg.

Men rent krasst sett så kastar man bort sin röst när man röstar på detta små skitpartier. De är små av en anledning, och den anledningen är enspårighet kombinerat med dålig struktur. Seriösa partier ska kunna vinna valet helt och hållet och sedan styra landet, och det är faktiskt ett krav som inte ens alla riksdagspartier idag fyller. Jag tycker inte att man ska tillåtas ställa upp som ett enfrågeparti i valet, man ska kunna presentera ett komplett partiprogram för att det ska vara möjligt.

Så kom ihåg det när du står vid valurnan den 17:e september, ingen bryr sig om din idealism. Din röst i sig själv spelar ingen som helst roll, utan det enda du kan göra är att se till att den räknas i det stora hela, och det gör du genom att rösta på riktiga partier, som tar upp riktiga frågor och har riktiga partiprogram.

Folk brukar fråga mig vad jag ska rösta på och varför. Mer om det senare.

Demokratisk respekt

Nu ser vi eftergifterna av Folkpartiets spionage mot Socialdemokraterna. Jag hoppas att detta kommer kosta Fp deras plats i riksdagen, men det är ändå ett ganska klent hopp. Dock ligger det nära till hands att något annat parti i borgaralliansen (förmodligen Moderaterna) får deras röster. Detta vet Reinfeldt om, och det är därför han håller en så medmänsklig profil i frågan, för att inte skrämma bort dem som nu börjar tveka.

Vad som stör mig i skandalen (för det är faktiskt en sådan) är att den tydligt demonstrerar vilken otroligt dålig respekt våra partier har för demokratisk process. Det handlar inte längre om att människor ska få rösta på vad de vill, utan de ska luras till att rösta på dem som fuskar och bedrar. Man ljuger människor rakt upp i ansiktet, bara för att köpa röster, alltså. Det luktar nästan lite högförräderi.

I USA är detta mer välkänt och nästan lite accepterat. Ett klockrent exempel på denna obefintliga respekt är att i områden där det bor många svarta gör sittande regering (republikanerna) med vilje instrunktioner och hänvisningar runt hur röstning går till, och framförallt VAR man ska gå och rösta, extremt otydlig. Anledningen till det är att svarta i USA tenderar att rösta på demokraterna, och så kan vi ju inte ha det.

Ett annat problem är dock oviljan bland människor att en ta till sig fakta som har med politiken att göra. Hardcore-politikerna börjar dö ut nu, det finns liksom ingen ideologi kvar längre. Själv tycker jag att valsedeln borde ha ett litet prov på sig, som man måste klara för att rösten ska vara godkänd. Inga avancerade frågor, men att exempelvis veta vem den sittande statsministern är borde inte vara så krångligt att svara på. Alla vet nämligen inte detta.

Men det är ju inte konstigt att det politiska engagemanget hos befolkningen haltar, när respekten för samma apparat inte ens finns hos politikerna. Dem som ska slåss för dessa principer och vara dess orubbliga försvarare. De smutskastar varandra via mass-mail, tar sig in på varandras nätverk och rent av stjäl parti-hemligheter, och allt detta för att ljuga för andra människor, för att lura medborgarna till att på något underligt sätt tänka som dem, mer eller mindre.

Men det fungerar inte. Vad det gör är att det sakta men säkert skjuter demokratin, och respekten för densamma, i sank. Det blir inte värt något om en hanfull idioter ska kunna komma undan med dessa saker. Och det kommer de göra. Samt att jag är övertygad om att de ”värsta” affärerna inte är upptäckta ännu.

Så om du fortfarande lever under illusionen att politik i dagens Sverige är något nåbelt och fint så har din bubbla inte tillräckligt många lufthål.