Svensk politik kommer jag nog prata en hel del om de kommande veckorna. En stor anledning till detta är naturligtvis att valet närmar sig med stormsteg, och snart är det dags att välja.

Timingen för Lars Danielssons avgång kunde ju inte ha varit bättre, åtminstone inte för borgar-alliansen. Man får nu ännu mer vatten på dum-kvarnen, eftersom hela ”Danielsson-affären” är något vi alla fått reda på är så enormt viktigt. Lena Mellin, som allt som oftast kommenterar politik på Aftonbladet, sade det såhär: ”JO har utmålat honom som att han ljuger, och statsministerns närmaste man kan inte ljuga.”

Mellin är inte alls förvånad över Danielssons avgång, förklarar hon. Faktum är att hon skulle ha varit mer förvånad om han inte avgick. Och igår ställde Aftonbladet frågan till sina läsare om hurvida Danielsson KUNDE sitta kvar. Självklart kunde han det, men alla höll tydligen inte med. Motsatsen indikerar dock för mig att vissa anser att det är fysiskt omöjligt, men ponera nu att han vägrade avgå, vad skulle hända? Skulle universum implodera? Ragnarök, kanske? Nja.

Vad jag alltid blir mer ställd av än dessa avslöjanden är den nidbild vi människor har av ”den perfekta människan”. Mellin säger det säjlv, statsministerns närmaste man KAN inte ljuga. Men tydligen går det jättebra, och hur kan det då komma sig? Hur han någon vara så felbar att den ljuger i ett pressat läge? Kan det vara så illa att Lars Danielsson är en människa, precis som säkert minst 95% av alla dem som läser detta? Men nidbilden finns kvar där. Vi placerar upp människor på dessa poster och räknar blint med att de ska stå över våra moraliska värderingar och förutsättningar, när faktum är att alla skandaler, lögner och svinerier bara bevisar att ingen är varken bättre eller sämre än någon annan.

Så vad gick då skandalen ut på? Under Tsunamin i slutet av 2004 så påstod Danielsson att han minsann var på jobbet och styrde och ställde. Sedan visade det sig att dem som han påstått sig ha pratat med inte minns några sådana samtal, finns inga loggar på att han ens befunnit sig i byggnaden.

Stackars oss. Statsministerns närmaste man ljög alltså, han sade att han var på jobbet när han inte var det. I USA har de en president och regering som bekämpar alternativa bränslen, allmän sjukvård, höjande av minimumlönen, fackligt inflytande samt lurade deras nation till att gå till krig med förfalskade dokument och påhittat spioneri. I Italien har de i många år (fram till maj i år) en president som ägde landets största mediebolag, och tog bort program som var kritiska mot regeringen. I Tyskland har de så grov förcensur på film och annan media att det mesta material som släpps i Europa måste anpassas efter just den tyska marknaden.

Men oss är det synd om, för statsministerns närmaste man ljög om att vara på jobbet.

Fast kanske det är bra att vi har en så tillsynes hög standard. Att någon så liten skitgrej kan vara valfläsk kanske är ett tecken på hälsa och inte sjukdom. Eftersom man till mans letar efter dessa saker så kanske det är bra att vi helt enkelt inte har värre saker att oroa oss för? Eller så är det helt enkelt så enkelt att människor inte är bättre i Sverige än vad de är i exempelvis USA. Vi kanske bara inte ser skogen för alla träd, ignorerar de viktiga problemen för att fokusera på den småaktiga skiten.

Alla som säger att de har politikerförakt har egentligen människoförakt. Själv kan jag inte påstå att någon av dessa kvasi-grupperingar imponerar vidare värst.