Religion är fullkomlig smörja, i alla dess former. Jag vågar också med ganska god marginal påstå att i princip alla som påstår sig vara troende egentligen inte alls tror på någon gud, utan snarare är troende av andra anledningar. Endast mentalt rubbade människor har övertygelsen ”på riktigt”.

Men vidare till ateismen. Jag defineras med ganska god säkerhet som ateist, men jag ställer inte upp på ateismen som sådan, och kallar mig inte gärna ateist själv.

Anledningen till detta är att definitionen av ateist är att man med bestämdhet säger att inga gudar existerar (vilket är rätt uppenbart), eller inte har en åsikt åt varken det ena eller det andra hållet. Och det är detta jag tycker är så fullkomligt uppåt väggarna.

En person som älskar film är en cineast. En person som älskar mat, och är djupt insatt i ämnet, är en gourmet. Men vad är en person som inte älskar film och/eller matkultur? Jo, en helt vanlig människa. Man kan inte sätta en massa definitioner på vad människor INTE är, för religion är inte i någon form accepterat av världssamfundet till den grad att man helt plötsligt kan kategorisera dem som inte köper skiten.

Jag förnekar inte ett dugg, för det går liksom inte att förneka något som inte existerar. Status quo är att ingen påstår något om några gudar hit och dit, så jag ser mig mer som en en kritiskt tänkande individ. Om någon vill påstå att något existerar, låt dem då bevisa det. Gör de inte det så är företeelsen INTE bevisad, och då är det självklart att jag inte köper det med hull och hår. I det läget behöver jag inte förneka ett dugg, jag behöver inte ens ta ställning, för den som har påstått det har trillat på ansiktet direkt.

Jag tänker aldrig börja förneka saker som inte existerar, jag blandar mig inte in i religionen över huvud taget, jag vet att inga gudar existerar, och det vet du också. Och alla dessa ”kansken”, och ”jaaa, men jag tror nog på nån högre makt, av något slag”, ja men vafan är det om inte en gud då, jävla stolpskott. Det finns så mycket ogenomtänkt feghet runt detta, folk har helt enkelt inte reflekterat över det.

Liknande mystik omger Jesus, och trots att de vetenskapliga bevisen för att Jesus ens existerat lyser med sin frånvaro, samt att knappt någon utanför de religösa kretsarna styrkt detta faktum, så är det rätt vanligt att folk kommer med sån smörja som ”jaa, men jag tror nog att Jesus fanns, fast inte att han var gud son”. Precis, det var dina djupa studier av de första utkasten av nya testamentet som gjorde att du kom fram till det eller?

Så varör inte bara kalla sig skeptiker? Det gör åtminstone jag, för jag ser som sagt ingen anledning till att förneka ett skit. Så, har du bevis för det du påstår är jag självklart intresserad, annars kan du stoppa tillbaka dina påståenden i samma ändtarm där du hittade dem.