En av min mammas arbetskamrater, vi kan kalla henne X, tog med sin hund till en djurpsykolog ganska nyligen. Hunden hade verkat lite hängig på senare tiden, och att gå med den till en veterinär är ju såå 90-tal, tydligen.

Hur som helst så var jycken nere, verkade det som, och det var dags för djurpsykologen att analysera. Efteråt var X helt hänförd, och rekommenderade denna djurpsykolog till vänner och bekanta. Ska väl tillägga att min mamma började prata om detta under en släktmiddag, och eftersom jag väljer mina strider tyckte jag det var lika bra att vara tyst just då.

Enligt X hade djurpsykologen kommit fram till slutsatser och fått reda på saker som hon inte möjligen kunde ha vetat. Grunden till hundens nedstämda humör låg tydligen i att han var sur på Xs tidigare pojkvän. Han hade nämligen sårat henne ganska ordentligt, och på grund av detta var han förbannad på honom. Pratar jag om detta när hundägare är närvarande kommer det inte helt sällan upp påståenden som att vi faktiskt inte VET hur mycket exempelvis hundar uppfattar osv, tänk om de förstår dessa saker! Ja, tänk, snälla.

Men nej, jag vet inte om en hund eller en katt kan uppfatta detta. Dock finns det några andra saker som jag vet:
* När jag som liten drog en strumpa över kattens huvud fick han inte av den själv.
* Hundar jagar sina egna svansar.
* Bilar är populära lekkamrater för både hundar och katter.

Tre små saker, av många, som jag plockat med mig genom livet. Vad man först måste förstå är vilken relativt enorm intelligens det skulle krävas för att göra kopplingen mellan att en människa sårat en annan människas känslor. Inte nog med att det krävs att man ser samband, orsak, verkan och effekt, det krävs också att man har en grundförståelse för vad känslor är och hur dessa fungerar, vilket faktiskt är ganska komplext. Lite mer komplext än att det inte är en bra idé att springa in under en åkande bil, eller att begripa att svansen sitter fast på kroppen, och att dess rörelse är ett direkt resultat av den egna rörelsen.

Djurpsykologerna gör alltså inte bara djuren smartare, de gör också människorna dummare, bevisligen. Dock kan de inte pressa det hur långt som helst, inte än åtminstone. Inte ens den mest inbitna hundägare skulle ju tro på om djurpsykologen sade att jycken är deprimerad på grund av att Ericssons B-aktie gått ner kraftigt den senaste veckan.

Kontentan av det hela är att djurpsykologen är rent skit. De lurar människor genom deras bästa vänner i livet. Folk vill tro, så är det naturligtvis, hade jag en hund som jag älskade över allt annat vill jag naturligtvis tro att han har fler mål i livet än sin nästa måltid, men så är inte fallet. Felet ligger inte hos individerna, utan snarare hos dessa bluffmakare, som genom falskspel, lögner, avläsningar och rent lurendrejeri bedrar godtrogna människor. Vem som helst kan bli djurpsykolog, det är inte värst svårt att lära sig, det är precis samma ”yrke” som spåkärringar och liknande slödder.

Så älska djuren för det de ger er i livet, istället för att applicera en massa orealistiska förhoppningar på dem. De finns där för er, räcker inte det?