Dina och andras förväntningar

Förväntningar är något av det mest förödande som finns. De kostar svenska företag miljardbelopp varje år och förstör en hel del över lag. Förväntningar är vår egna bild av något, rätt och slätt. Hur detta borde vara, och hur det borde fungera.

Ett bra exempel på orealistiska förväntningar är den typ som reklam förmedlar. Man kan inte köpa all reklam rakt av, det krävs en hälsosam dos kritiskt tänkande. Saker och ting är inte alltid så bra som man kanske önskar, hoppas och tror att de ska vara, det är det förmodligen aldrig något som är. Ovanstående är extremt vanligt hos internetleverantörer, exempelvis. Vissa förväntar sig att saker som är helt orealistiska ska levereras, och när de inte gör det så kommer fler orealistiska krav.

Men det är bara en del av förväntningarnas förödande konsekvenser. Det värsta är alltid de förväntningar som vi alla applicerar på varandra. Och ironiskt nog är det i regel de som avskyr att få förväntningar applicerade på sig själva som har högst förväntningar på andra människor. Jag gör det själv, ska jag villigt erkänna, men det är inte alltid speciellt bra.

Jag råkar själv ut för detta väldigt ofta. Efter att man under en tid visat sig kompetent inom ett specifikt område så verkar det som att ens omgivning förutsätter att man kommer klara precis allt utan någon som helst vägledning, men så är inte fallet. Jag är inte mer perfekt än någon annan, det finns inga perfekta människor, det finns bara de som går mer eller mindre bra ihop.

Det farliga i ovanstående exempel är att man kanske marknadsför sig lite väl hårt ibland. Vad som händer när en person blir besviken är i regel att precis allt raseras, man faller platt i personens ögon, och i det läget är det precis som att inget annat man gör, står för eller är spelar någon roll längre. Man har inte svarat upp till de förväntningar andra ställer på en, och som man säkerligen bidragit till i viss mån själv, och då är det kört sedan.

Eller är det verkligen så enkelt? Jag tror inte riktigt det, trots att det kan kännas så. Speciellt professionellt sett, det blir som en grop på vägen. Vissa gropar är större än andra dock.

Själv gillar jag inte förväntningar, men jag bidrar i väldigt stor utsträckning till att dessa finns gentemot mig. Så det är väl där det slutar egentligen, man får på något sätt skylla sig själv, och ta ansvar för var man befinner sig just nu.

Jag är stolt och glad över den jag är, det borde alla vara. Förändring är inget nederlag, det är ett verktyg, och alla mår bra av det, men man kan inte förändra hur man är i roten som person. Och det har jag aldrig för avsikt att göra heller. Uppfyller det sedan inte precis alla förväntningar som andra har så är det ju faktiskt inte mycket jag kan göra åt den saken, jag kan bara fortsätta att göra det jag alltid gör, nämligen mitt bästa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s