Sådär lagomt skittrött bara

Det händer nog de flesta ibland skulle jag tro. Man blir sådär lagomt skittrött bara. Det känns lite som att inget man har eller har gjort fungerar längre, man sitter bara i samma spår. Trots att man kanske inte faktiskt gör det så känns det lite så, man kommer liksom ingenvart. Är detta var man tänkte sig att man skulle vara för två år sedan? Ska det verkligen fungera såhär, ska man inte kunna förvänta sig mer, på något sätt? Är man inte värd det? Och varför i helvete frågar jag mig inte detta oftare?

Nej, det är segrott just nu. Det är inte min omgivnings fel, det är aldrig omgivningens fel. Den enda man kan skylla på är sig själv, precis som vanligt. De som försöker annat är dömda att misslyckas, för omgivningen tar helt enkelt inget ansvar. Den erkänner inga fel och tar ingen skuld för hur man mår och känner. Vilket den egentligen inte heller borde, eftersom det är upp till var och en att bestämma hur de vill må.

Men ändock, lagomt skittrött. Till största delen handlar det nog om att jag är lite trött på mig själv, det är sånt som händer ibland. Nog för att andra kan tröttna på en ibland, det är ofrånkomligt, men jag måste ändå leva med mig själv dygnets alla timmar, varje dag på året. Tror du att det är lätt att alltid umgås med en smart-ass som alltid ”vet bäst” så har du fel. Men det är väl jämna plågor som vanligt, så det är dumt att klaga. Jag umgås hellre dygnet runt med mig själv än med någon annan. Sällskap och att vara social är naturligtvis aldrig fel det heller, men man trivs nog i regel bäst i sitt egna sällskap. Gör man inte det har jag svårt att se hur andra skulle kunna göra det.

Precis som alla andra så talar jag hela tiden om för mig själv vad jag borde göra och inte. Här litar jag inte alltid på min egna förmåga. Jag har ju redan förklarat att jag ”vet bäst”, men detta litar jag inte alltid på heller. Bara för att i efterhand överbevisa mig själv, och så har jag ägt mig själv, åter igen. Allt det där man borde ha sagt just i det ögonblicket, men tvivlet högg in, som det brukar göra, precis sådär jättelägligt, och så blir ingenting som man tänkt sig eller planerat istället.

Som jag sagt tidigare så ska man inte var cyniker, men man blir nästan det när man är realist, med tanke på hur världen ser ut. Man är för smart för vissa, för dum för sig själv. Eller så är det det att man helt enkelt inte vågar unna sig något, vad vet jag. Nästa vecka ska jag dock ta tag i saker och ting, var så säker. Jag ska slänga allt gammalt skräp som jag samlat på mig, och göra om datorrummet till sovrum, samt sovrummet till datorrum. Rummen ska alltså tjäna de syften som de egentligen är avsedda för, jag har bara inte sett nyttan i det tidigare. Ska köpa ny säng och fixa riktigt ordentligt. Förhoppningsvis blir det ny hemmabioanläggning inom kort också, blir som en helt ny lägenhet.

För det är ju det man gör när man bara är sådär lagomt skittrött. Man river upp det som inte fungerar, det man är trött på eller det man vet inte kommer fungera i längden (som bara skapar fler och större problem senare), och sedan börjar man om. Det är inte så farligt, alla borde göra det lite då och då. För det finns inget värre än att sitta fast i samma spår, man känner sig död på något sätt. Bättre än att faktiskt vara det, men å andra sidan är inte det de enda alternativ som finns.

Dags att känna att man lever. För det gör man ju, iaf ett tag till.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s