De flesta skiter i dig. Så är det faktiskt, om du går på stan en timma så ser du inte speciellt många där som påverkas varken till eller från om du existerar eller inte. Och ärligt talat är det ju faktiskt så att det är inte många du ser på stan som du själv bryr dig om ur den aspekten heller.

Jag läser en hel del på nätet och pratar med ganska många. Mängden energi som läggs varje år på hur man ser ut osv är enorm, det ligger väldigt mycket fokus på detta. Utseendets primära syfte är dock i regel alltid att personen i fråga jobbar med de delar som personen tycker är viktig, för att sedan kunna framhäva dessa lite extra bra. För det är ju dit man vill rikta uppmärksamheten, och sedan täcka över de delar som man kanske inte är precis lika nöjd med. Urringningar är ett typexempel på något som är uppenbart till för att attrahera uppmärksamhet. Skulle en tjej inte vilja att killar (och kanske vissa tjejer) tittade så skulle de gå i polotröja.

Vad som händer när folk faktiskt tittar, uppmärksammar, och då även i viss mån bryr sig, är att man får bekräftelse. De detaljer man framhäver och ämnar styrka på sig själv har helt plötsligt fått ett ändamål, allt detta arbete som investerades var värt det, och då, i denna sekund, får man ytterligare bensin på den eld som håller den framtida kämparandan levande.

Man ska naturligtvis inte heller glömma att vi alla är genetiskt olika. Vissa är längre, kortare, grövre i kroppen osv osv, det finns alla storlekar och modeller, inom alla folkgrupper. På dessa typer av människor applicerar vi sedan fördomar, som i sin tur kan vara antingen förödande eller hjälpande i vår jakt på den perfekta partnern.

Säg exempelvis att X är en kille som har ett behov av att vårda och ta hand om andra människor. Vissa behöver detta för att slippa fokusera på sig själva, antingen för att det är för jobbigt eller för att de inte tycker de är värda det. Oavsett så är X ute efter någon att vårda och ta hand om. X väljer då naturligtvis per automatik en potentiell partner som i hans ögon är svag och/eller sårbar. Lite av ett projekt, alltså. Men vad händer om inte tjejen i fråga verkligen är svag och/eller sårbar? Dömt att misslyckas, och X mår sedan ännu sämre. Vi mår ofta ganska dåligt när våra fördomar inte infrias, speciellt när vi bygger våra liv på att de faktiskt stämmer.

Rent krasst sett handlar det om att ingen bryr sig så mycket som det egna utseendet som man själv gör. Man måste, som med alla fördomar, tänka utanför den egna sfären. Man måste inte vara lat och korkad för att man är tjock, man måste inte vara lugn för att man är lång och man måste inte vara i behov av att bli buren genom livet för att man är kort.

De som fokuserar för mycket på utseendet gör det i regel för att slippa ta itu med allt annat, eftersom det är ett område som man aldrig blir färdig med. Man kan jobba på det hela livet, och slippa tänka på allt annat, ta tag i de riktiga problemen, och i den flykt-kultur som vi vältrar oss i dagligen mottages detta med öppna armar, mer eller mindre.

Men det är att börja i fel ända, eftersom man botar en sjukdom genom att bota källan, och inte symptomen. Alltså måste man börja inifrån, precis som med så väldigt mycket annat. Det finns alltid någon som uppskattar dig för precis den du är, utan att ställa krav på dig eller ha orimliga förväntningar. Dock måste du själv släppa kraven och de orimliga förväntningarna först, annars är det omöjligt.