Brinn människa, brinn!

Jag har aldrig haft lätt för uppgifter som ska genomföras för ”sakens skull”. De som känner mig nu, men som inte kände mig under skoltiden, brukar ofta tro att jag hade väldigt bra betyg, men så var inte riktigt fallet. Mina betyg var inte dåliga heller, de var snarare medel. Anledningen till detta var att i nästan alla ämnen flöt jag bara med. Jag kom ihåg i princip allt som sades på lektionerna, och det var nog för att få godkända betyg i de ämnen som jag inte var värst intresserad av. De högre betygen sparade jag till datorrelaterade ämnen, svenska och engelska.

Vissa kan ta åt sig en uppgift och genomföra den med påklistrad entusiasm utan att egentligen förstå varför de genomför uppgiften alls. Man kan vara fullt utbildad civilingenjör och vara precis hur inkompetent som helst egentligen, det är fullt möjligt. När jag gick i skolan svor jag lite åt mig själv, för detta var en egenskap som jag vid det tillfället ansåg mig sakna. Att utan kritiskt tänkande genomföra uppgifter utan att ifrågasätta uppgiftens syfte eller mekanismer var något som ansågs vara ytterst fördelaktigt, men så ser jag inte riktigt på saken i dagsläget.

Varför är det då så att denna typ av tänkande uppmuntras och ofta förespråkas? Jag tror att det grundar sig i att det är så en god arbetare fungerar. En god arbetare ifrågasätter inte, skapar inget nytt och visar inte sina kreativa sidor. En god arbetare genomför sina arbetsuppgifter mellan 08:00 och 17:00, med en timmas lunch.

De som inte faller in i detta mönster kan följa två vägar. Antingen trillar de ur systemet helt och lever på samhällets smutsigaste kant, eller så klättrar de med armbågarna och hamnar över systemet. Och det är precis vad saker och ting handlar om, att man ska brinna för det man gör, och även veta varför.

Om man ser alla uppgifter som något utbildade så spelar det egentligen ingen roll vad uppgiften går ut på. Mycket av det jag lärt mig genom åren är sådant som jag lärt mig eftersom jag sett ett behov av det, samt att jag i detta läge då själv inser att där finns det något jag kan tillföra, något som inte utan min påverkan blir gjort. Det man då lär sig för att kunna göra dessa uppgifter måste man inte vara innerligt intresserad av, utan det är slutprodukten, frukten av ens slit och arbete, som är vad som räknas.

Människor som inte brinner tycker jag inte lever ordentligt. Är man nöjd med att inte tillföra något så tillför man heller inte något, i regel, vilket jag tycker är lite synd, för det finns så många fler som skulle kunna tillföra så mycket mer. Om projektet sedan tar en dag eller tre månader så spelar det ingen som helst roll, sålänge du kan se på det du gjort och säga till dig själv att utan dig hade detta inte existerat.

Det handlar helt enkelt om att se på sig själv som en människa som faktiskt har något att tillföra andra människors liv. Har man den synen så har man kommit otroligt långt redan. Varje stor förändring består av mindre förändringar, och utan dess komponenter betyder aldrig helheten någonting alls.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s