Aftonbladet gillar inte tvillingar

På ett sätt är det nästan lite obegripligt. Jag har svårt att greppa att en så stor tidning som Aftonbladet inte har bättre koll på det egna innehållet.

För att förstå rubriken, samt krönikan i övrigt, kan ni börja med att läsa denna: http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,767180,00.html

Jag har väldigt svårt att föreställa mig att rubriksättarna får härja fritt på Aftonbladet. Jag har visat exempel på deras enorma inkompetens tidigare, och jag ställer mig lite frågande till vilken funktion ovanstående artikel egentligen ska fylla. Vad är det vi ska lära oss, och hur ska artikeln påverka våra liv? Ska vi alla börja se ner på tvillingar? Jag är inte tvilling själv, men idioti av denna grad stör mig oavsett.

När jag läste artikeln under gårdagen skickade jag ett spontant mail till artikelförfattaren. Han var mycket rask med att svara. Mina frågor är texten med ”>” framför, under dessa står hans svar:

> Hej Svante.
>
> Jag har några funderingar runt din artikel, hoppas du kanske kan
> förtydliga
> dessa:
>
> 1. Rubriken på artikeln påstår att alla tvillingar är dumma. Sedan
> påstås det istället att det är deras intelligensmedel som skulle vara
> lägre. Tycker du själv att det är rättvist mot en ganska stor grupp
> människor att rubricera dem som idioter med detta som grund?
>

Det är fegt att skylla ifrån sig. Men det var inte jag som satte rubriken – som jag tycker är enfaldig.

> 2. Var drar man gränsen för ”dum”? 5,3 IQ-poäng är ingen vidare
> övertygande differens, jämfört med ”medel-Svensson”, så tycker du
> alltså att ”medel-Svensson” också är dum i huvudet? IQ är ju som
> bekant ett snitt, så med samma resonemang som grund måste du väl ändå
> anse att ca hälften av världsbefolkningen är gravt korkad?

Jag anser inte att Medelsvensson är korkad. Inte mer korkad än vad jag själv kan tänkas vara i alla fall. Återigen: rubriken bestämmer hur man läser artikeln.
>
> 3. Vari ligger ditt ansvar som journalist när det gäller att publicera
> dessa artiklar? Har du för vana att utelämna all form av kritiskt
> tänkande för att sedan komma med vilda påståenden om utvalda typer av
> människor, eller var detta en isolerad händelse?
>

Vi refererade en brittisk undersökning. Rubriken var idiotisk, dessutom försvann ungefär två tredjedelar av artikeln i redigeringen.
Vi hoppas kunna göra viss bot och bättring i morgondagens tidning.

Vänliga Hälsningar

Svante Lidén

Jag tackade Svante för hans svar, men ändå, hela artikeln osar förakt gentemot tvillingar. Det finns tillochmed bilder på tvillingar i artikeln, och dessa bilder känns som att de finns där för att illustrera poängen med blåsta tvillingar.

Över lag kan jag väl säga som så att jag är nöjd med att Svante svarade, men jag är mindre nöjd med riktningarna journalistkåren väljer nu för tiden. Det finns liksom ingen substans längre, för som sagt, vad ska denna artikel egentligen tillföra mig och mitt liv, varför ska den vara av intresse för någon alls egentligen?

Detta är inte nyheter, det är inte värdefullt för någon. Skräp är vad det är, rent ut sagt.

Annonser

Brinn människa, brinn!

Jag har aldrig haft lätt för uppgifter som ska genomföras för ”sakens skull”. De som känner mig nu, men som inte kände mig under skoltiden, brukar ofta tro att jag hade väldigt bra betyg, men så var inte riktigt fallet. Mina betyg var inte dåliga heller, de var snarare medel. Anledningen till detta var att i nästan alla ämnen flöt jag bara med. Jag kom ihåg i princip allt som sades på lektionerna, och det var nog för att få godkända betyg i de ämnen som jag inte var värst intresserad av. De högre betygen sparade jag till datorrelaterade ämnen, svenska och engelska.

Vissa kan ta åt sig en uppgift och genomföra den med påklistrad entusiasm utan att egentligen förstå varför de genomför uppgiften alls. Man kan vara fullt utbildad civilingenjör och vara precis hur inkompetent som helst egentligen, det är fullt möjligt. När jag gick i skolan svor jag lite åt mig själv, för detta var en egenskap som jag vid det tillfället ansåg mig sakna. Att utan kritiskt tänkande genomföra uppgifter utan att ifrågasätta uppgiftens syfte eller mekanismer var något som ansågs vara ytterst fördelaktigt, men så ser jag inte riktigt på saken i dagsläget.

Varför är det då så att denna typ av tänkande uppmuntras och ofta förespråkas? Jag tror att det grundar sig i att det är så en god arbetare fungerar. En god arbetare ifrågasätter inte, skapar inget nytt och visar inte sina kreativa sidor. En god arbetare genomför sina arbetsuppgifter mellan 08:00 och 17:00, med en timmas lunch.

De som inte faller in i detta mönster kan följa två vägar. Antingen trillar de ur systemet helt och lever på samhällets smutsigaste kant, eller så klättrar de med armbågarna och hamnar över systemet. Och det är precis vad saker och ting handlar om, att man ska brinna för det man gör, och även veta varför.

Om man ser alla uppgifter som något utbildade så spelar det egentligen ingen roll vad uppgiften går ut på. Mycket av det jag lärt mig genom åren är sådant som jag lärt mig eftersom jag sett ett behov av det, samt att jag i detta läge då själv inser att där finns det något jag kan tillföra, något som inte utan min påverkan blir gjort. Det man då lär sig för att kunna göra dessa uppgifter måste man inte vara innerligt intresserad av, utan det är slutprodukten, frukten av ens slit och arbete, som är vad som räknas.

Människor som inte brinner tycker jag inte lever ordentligt. Är man nöjd med att inte tillföra något så tillför man heller inte något, i regel, vilket jag tycker är lite synd, för det finns så många fler som skulle kunna tillföra så mycket mer. Om projektet sedan tar en dag eller tre månader så spelar det ingen som helst roll, sålänge du kan se på det du gjort och säga till dig själv att utan dig hade detta inte existerat.

Det handlar helt enkelt om att se på sig själv som en människa som faktiskt har något att tillföra andra människors liv. Har man den synen så har man kommit otroligt långt redan. Varje stor förändring består av mindre förändringar, och utan dess komponenter betyder aldrig helheten någonting alls.