Något så svenskt som Jantelagen

När många letar efter något riktigt ursvenskt brukar man prata om Jantelagen. Denna ”lag” är ursprungligen något som en dansk författare (Aksel Sandemose) skrev om i en roman, men det har applicerats som en typiskt svensk företeelse, åtminstone här i Sverige.

Lagen lyder som följer:

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger något till.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

När jag ser ovanstående tycker jag dock inte att det låter vidare specifikt svenskt. Enligt bibeln är ju exempelvis högmod en dödssynd, och eftersom det delvis är detta koncept som genomsyrar hela Jantelagen så drar jag helt enkelt den slutsatsen att Jantelagen är något som gäller för människor i största allmänhet.

Det övergripande problemet ligger i att otroligt många människor i grund och botten är väldigt osäkra. Osäkra på sin egna förmåga, sitt utseende, sin kapacitet eller vad som helst egentligen. Alla har något de vill förändra, men den avgörande skillnaden mellan olika människor är att vissa låter dessa detaljer dominera hela deras liv istället för att se det som ett projekt över en längre tid.

Ingen människa är perfekt, men varför ska man då fokusera på det som man inte är nöjd med och det som nödvändigtvis är ”dåligt”? En person som är självsäker och råkar gilla sig själv och sina egenskaper uppfattas som dryg och överlägsen av de som inte själva kan förmå sig att tycka att de förtjänar mer och kan mer.

Att i det läget också ha mage att våga framhäva det man faktiskt är bra på sticker ack så smärtsamt i ögonen på många. Det blir precis som att allt jag säger är bra med mig blir riktat som något negativt mot alla andra, men man blir faktiskt inte bättre som person om man är duktig på att åka skridskor, om man kan rita snyggt eller hoppa högt, det är bara flyktiga egenskaper. På samma sätt gäller att om jag säger att jag är bra på att organisera större grupper så betyder det inte att jag menar att jag är bättre än alla andra på att göra det, mina personliga egenskaper förändrar inte andras personliga egenskaper, dock är denna uppfattning ganska vanlig.

Men många behöver detta. Många kan inte må bättre på andra sätt än att snacka skit om de som de själva känner sig underlägsna. De som de känner nedvärderar dem genom att existera. Dock är det ofrånkomligt så att om man inte lär sig att tycka om sig själv och sina egenskaper kommer man alltid vara del av den där gruppen människor som står i dammet längst bak och klagar på att de som kvalificerade sig till livets kapplöpning minsann inte är värda platsen, och de tror att de är så jävla bra.

”Problemet” är ju dock att det är precis vad vi är, men det finns plats för fler.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s