Det finns nog ingen ursäkt som folk drar till med oftare än alkohol. Tydligen är alkoholen enligt vissa en sorts eget väsen som förändrar vårt beteende och våra tankar så grovt att vi under dess influens gör en massa saker vi aldrig skulle kunna tänka oss annars.
Alla har ju hört talas om, eller träffat, personer som blir aggressiva på fyllan. Kanske inte att de slåss konstant, men att de blir allmänt lättretliga, muckar gräl osv. Andra blir lösaktiga, vissa blir depressiva, det finns alla modeller.
Vad alkohol gör är att det släpper på spärrar och man slutar helt enkelt bry sig, i viss mån. Alla ”borden” och ”måsten” försvinner i takt med att alkoholen börjar tas upp i blodomloppet och promillehalten stiger. Man slappnar helt enkelt av och inser att väldigt mycket egentligen spelar väldigt liten roll och att det finns viktigare saker att göra än att oroa sig. Åtminstone är det så för de flesta, andra blir som sagt deprimerade osv, men det beror ju på att alkoholen gör att de spärrar vi annars applicerar på oss själva släpper och vi låter oss själva känna mer.
Till skillnad från vad många populärt tror så finns det inga signalsubstanser i alkoholen, som planterar in tankar och idéer i oss som vi inte hade tidigare. Alkoholen gör bara dessa tankar och idéer mer lättillgängliga för oss att agera på, men ofta låter det som att när spriten går in så blir man en helt annan person. Något som alltså är fullständigt omöjligt. Allt man gör är alltså att agera på sina egna tankar, hur avlägset det än må kännas.
Alkohol är aldrig en ursäkt för att göra något alls. Blir man aggressiv när man dricker så vet man garanterat detta, och då är det på ens egna ansvar att inte dricka sprit. De situationer man sätter sig i, även när man är onykter, har man satt sig i med vilje, och då finns det inga ursäkter. Spciellt inte några som är så värdelösa som att det skulle vara spriten som styrde ens hand in i fördärvet.
Vad som behövs är att folk tar lite mer ansvar för sina egna handlingar, istället för att försöka hitta externa faktorer som man kan skylla på. I det långa loppet mår man alltid bäst av eget ansvarstagande, och då spelar det ingen roll hur många promille man har i blodet längre.