Jag började surfa på nätet 1994. I början när man surfade så kunde knappt folk få nog av hur stort och vackert internet skulle bli. Det skulle bli något fint, som alla kunde samlas runt, och det kom att symbolisera åsiktsfrihet och rätten att säga vad man tycker och tänker. Om vi för en stund glömmer att internet är uppbyggt av 90% porr, 9% warez och 1% övrigt, så har väl lite av all denna åsiktsfrihet fått positiva effekter, men det finns ett överhängande grundproblem.

Alla ni som någonsin haft en konversation i goda vänners lag känner mer än väl till att det finns människor därute som gör bäst i att vara tyst. Faktum är att ganska många människor är för blåsta för sitt eget bästa, och trivs alldeles ypperligt med detta. Tänk nu en plats där alla dessa människors hjärnor kan kräkas fritt på våra intet ont andande hornhinnor, och att vi inte kan värja oss från detta, då vi inte möjligen kan veta hur idiotiskt innehållet är innan vi läst det. Detta är vad internet kan erbjuda dessa människor.

Bloggning är detta skräp i dess renaste form. Precis som med allsång så förutsätter det att alla kan sjunga, men på samma sätt som att allsång kan göra så man önskar att man saknade öron så förpestar bloggning vår annars så fina och rena surfmiljö. Bloggning har som grundprincip att alla har något intressant att tillföra oss andra. Men inte då, bloggarna styrker bara det faktum att de flesta människor är kroniskt ointressanta. Jag kunde inte skita mer i Agdas tips för en grönskande blomlåda, Torstens bästa recept på grisfötter och alla dessa hjärndöda berättelser om vad barnen gjorde på dagis idag. Aldrig tidigare har så många skrivit så mycket om sådant som så många inte kunde skita mer i.

Det som behövs är att folk ska låta andra göra det som de själva suger på. Det finns folk som faktiskt kan sjunga, låt dem då göra det, och sluta skråla. Det finns även de som kan formulera och framföra text som andra finner någorlunda intressanta, så låt då de göra det, istället för att ta upp andras tid med er ointressanta smörja. Jag efterlyser ingen åsiktsnazism, folk får tycka vad fan de vill, bara det finns någon form av resonemang bakom åsikterna, så man kan ställa en motfråga eller två.

Nu undrar du kanske om jag själv ser mig som en som passar in på ovanstående och att jag skulle vara mycket intressant att läsa. Det lägger jag dock inga värderingar i, men du läser ju detta just nu, eller hur?