Jag tänker på Linda Rosing

Man blir onekligen lite fundersam och eftertänksam när man ser Linda Rosing i media. Hon får extremt mycket uppmärksamhet, och för skitsaker. Hon klagar själv på att media förföljer henne, men faktum är ändå att kvinnan inte har något att erbjuda omvärlden, förutom just detta kvasi-kändisskap.

Det är alldeles för vanligt egentligen, människor som är kända för att vara kända. Linda var med i en skräpdålig dokusåpa för riktigt längesedan, men det är helt enkelt så att hon vägrar släppa taget om sin egna illusion om kändisskap. Att ha sex i TV samt att visa brösten vid ocensurerade duschscener är och förblir det enda denna kvinna är kompetent till att uträtta, så varför fortsätter då media lyssna på henne när det handlar om allt från att bara vara allmänt dum i huvudet till påhittade ätstörningar?

Medias främsta uppgift är att leverera till oss vad vi vill se och höra. Och om det finns ett allmänt intresse av Lindas bravader så kan jag naturligtvis förstå att denna rapportering fortgår, men det jag så stilla undrar är vem som i hela fridens namn fortfarande kan ha minsta lilla intresse av Linda Rosing? För mig symboliserar hon medias makt när det gäller att skapa ett påstått intresse, för det kan media. De kan med lätthet påstå att folk är intresserade av både det ena och det tredje, eftersom hur ska vi som är mottagare möjligen kunna avgöra vad andra människor är intresserade av? Jag ser inte mig själv som normen i detta läge, men i regel kan jag åtminstone se attraktionskraften, trots att jag inte svarar vidare väl på den själv.

Men nej, det går bara inte. Linda är blåst, hon är inte bra på något (utöver att visa brösten) och hon är ju inte ens snygg att titta på. Hon är mediaskräp, och en del av det mediala brus som vi klarar oss utan. Media behöver ta sitt ansvar helt enkelt, det finns faktiskt kändisskap man bör låta självdö.

Annonser

Alkohol är världens äldsta ursäkt

Det finns nog ingen ursäkt som folk drar till med oftare än alkohol. Tydligen är alkoholen enligt vissa en sorts eget väsen som förändrar vårt beteende och våra tankar så grovt att vi under dess influens gör en massa saker vi aldrig skulle kunna tänka oss annars.

Alla har ju hört talas om, eller träffat, personer som blir aggressiva på fyllan. Kanske inte att de slåss konstant, men att de blir allmänt lättretliga, muckar gräl osv. Andra blir lösaktiga, vissa blir depressiva, det finns alla modeller.

Vad alkohol gör är att det släpper på spärrar och man slutar helt enkelt bry sig, i viss mån. Alla ”borden” och ”måsten” försvinner i takt med att alkoholen börjar tas upp i blodomloppet och promillehalten stiger. Man slappnar helt enkelt av och inser att väldigt mycket egentligen spelar väldigt liten roll och att det finns viktigare saker att göra än att oroa sig. Åtminstone är det så för de flesta, andra blir som sagt deprimerade osv, men det beror ju på att alkoholen gör att de spärrar vi annars applicerar på oss själva släpper och vi låter oss själva känna mer.

Till skillnad från vad många populärt tror så finns det inga signalsubstanser i alkoholen, som planterar in tankar och idéer i oss som vi inte hade tidigare. Alkoholen gör bara dessa tankar och idéer mer lättillgängliga för oss att agera på, men ofta låter det som att när spriten går in så blir man en helt annan person. Något som alltså är fullständigt omöjligt. Allt man gör är alltså att agera på sina egna tankar, hur avlägset det än må kännas.

Alkohol är aldrig en ursäkt för att göra något alls. Blir man aggressiv när man dricker så vet man garanterat detta, och då är det på ens egna ansvar att inte dricka sprit. De situationer man sätter sig i, även när man är onykter, har man satt sig i med vilje, och då finns det inga ursäkter. Spciellt inte några som är så värdelösa som att det skulle vara spriten som styrde ens hand in i fördärvet.

Vad som behövs är att folk tar lite mer ansvar för sina egna handlingar, istället för att försöka hitta externa faktorer som man kan skylla på. I det långa loppet mår man alltid bäst av eget ansvarstagande, och då spelar det ingen roll hur många promille man har i blodet längre.

Allsång och bloggning är i grunden samma sak

Jag började surfa på nätet 1994. I början när man surfade så kunde knappt folk få nog av hur stort och vackert internet skulle bli. Det skulle bli något fint, som alla kunde samlas runt, och det kom att symbolisera åsiktsfrihet och rätten att säga vad man tycker och tänker. Om vi för en stund glömmer att internet är uppbyggt av 90% porr, 9% warez och 1% övrigt, så har väl lite av all denna åsiktsfrihet fått positiva effekter, men det finns ett överhängande grundproblem.

Alla ni som någonsin haft en konversation i goda vänners lag känner mer än väl till att det finns människor därute som gör bäst i att vara tyst. Faktum är att ganska många människor är för blåsta för sitt eget bästa, och trivs alldeles ypperligt med detta. Tänk nu en plats där alla dessa människors hjärnor kan kräkas fritt på våra intet ont andande hornhinnor, och att vi inte kan värja oss från detta, då vi inte möjligen kan veta hur idiotiskt innehållet är innan vi läst det. Detta är vad internet kan erbjuda dessa människor.

Bloggning är detta skräp i dess renaste form. Precis som med allsång så förutsätter det att alla kan sjunga, men på samma sätt som att allsång kan göra så man önskar att man saknade öron så förpestar bloggning vår annars så fina och rena surfmiljö. Bloggning har som grundprincip att alla har något intressant att tillföra oss andra. Men inte då, bloggarna styrker bara det faktum att de flesta människor är kroniskt ointressanta. Jag kunde inte skita mer i Agdas tips för en grönskande blomlåda, Torstens bästa recept på grisfötter och alla dessa hjärndöda berättelser om vad barnen gjorde på dagis idag. Aldrig tidigare har så många skrivit så mycket om sådant som så många inte kunde skita mer i.

Det som behövs är att folk ska låta andra göra det som de själva suger på. Det finns folk som faktiskt kan sjunga, låt dem då göra det, och sluta skråla. Det finns även de som kan formulera och framföra text som andra finner någorlunda intressanta, så låt då de göra det, istället för att ta upp andras tid med er ointressanta smörja. Jag efterlyser ingen åsiktsnazism, folk får tycka vad fan de vill, bara det finns någon form av resonemang bakom åsikterna, så man kan ställa en motfråga eller två.

Nu undrar du kanske om jag själv ser mig som en som passar in på ovanstående och att jag skulle vara mycket intressant att läsa. Det lägger jag dock inga värderingar i, men du läser ju detta just nu, eller hur?

Halloween

Finns det något mer meningslöst skit-påhitt än Halloween? Och har vi verkligen så få högtider i Sverige att vi måste hitta på nya?

Halloween är en amerikansk högtid. I Sverige kallas den för ”all helgona”, typ, och det har väldigt lite med Halloween att göra. Detta började för bara några år sedan, när Svenska handlare kom på att det finns pengar att tjäna även här. Man började handla in dessa produkter, och helt plötsligt handlade helgen inte längre om att hedra de döda, utan nu ska vi tydligen skrämma varandra istället. Inte nog med det, vi förväntas även klä ut oss och ge bort mängder med godis. Vi har sådeles skiftat fokus från att hedra de döda till att hedra kommersialismen. Hur många vet varför man firar Halloween från första början? Fråga folk.

För att du själv inte ska stå som ett frågetecken när de säger ”vet inte, varför firar vi?” så kan jag tala om att Halloween (kort för ”All Hallows Eve”) började som en ritual blank Celterna på Irland för bra länge sedan. Man trodde att när sommaren tog slut, vilket officiellt var den 31:a oktober, så hade alla andar som tillhörde alla de som avlidit det senaste året ett fönster för återfödelse. Vad de gjorde under detta fönster, som varade en dag, var att de letade efter levande kroppar som de kunde ta över, för at på det sättet leva vidare. Man klädde ut sig för att skrämma bort dessa andar. Var godiset kommer i i bilden förtäljer inte historien, men det var väl när kommersialismen runt Halloween kom igång.

Själv tänker jag inte öppna dörren om några ungskitar ringer på och vill ha godis, men ni som öppnar skulle ju kunna göra allt lite roligare (och nästan värt pengarna) genom att ha riktigt gott godis, men att bara ge det till dem som kan förklara för er varför man firar Halloween. Min gissning är att du inte behöver köpa hem vidare mycket godis.