För att etablera vad en person har för utgångsläge när det gäller resonemang och emotionell status så brukar man kunna ställa frågan om hurvida ”glaset är halvfullt eller halvtomt”. Det finns ju bara två alternativ, och svarar man att det är halvfullt är man positiv. Om man svarar att det är halvtomt är man således negativ.

Detta ska på något sätt kategorisera oss på ett väldigt grundläggade sätt. Tänk dig själv, den halvfulla delen av mänskligheten måste se allt som en stadigt uppåtstigande kurva där allt bara löser sig. Och för de flesta brukar saker och ting alltid lösa sig, om det nu är vad man eftersträvar. Alla vill inte att allt ska lösa sig, eftersom de trivs så bra med att vantrivas och gnälla. Men åter igen, dessa människor kan ju knappast se något slut i ljustunneln, allt är bara så mysigt bra.

Sedan finns ju då andra sidan, den halvtomma. Dessa personer måste då leva i en kraftigt nedåtgående spiral, där inget någonsin ser ljust ut. Visst, saker och ting kanske ordnar sig ibland, men det är ju bara för att det ska kunna gå ännu mer åt helvete senare, eller hur? Det finns inget hopp att ens vilja sukta efter, utan det är i princip lika bra att lägga sig ner och dö på en gång.

Ni har alla hört frågan om glaset tidigare, och många av er har säkerligen också besvarat den. Men med så många andra alternativ i livet så finns det fler alternativ än vad som presenteras. Jag var bara busig nog att utesluta detta direkt i början av texten du nu läser, för att inte förvirra saker och ting i onödan.

När jag besvarade denna fråga så gav jag nämligen inget av ovanstående svar. Jag är realist, varken pessimist eller optimist, och då är det rätta svaret att glaset är både halvfullt och halvtomt, på samma gång. Och om det är något denna i grunden idiotiska fråga kan lära oss så är det väl detta.

Vår syn på verkligheten förändrar inte det faktum att glaset är både halvfullt och halvtomt på samma gång. Glaset är en konstant, det enda som skiljer är hur vi, som individer, ser på vår tillvaro och hur vi uppfattar vår verklighet. Samma verklighet som person X uppfattar som kall och hotfull uppfattar person Y som varm och inbjudande. Och det är vi själva som väljer var vi ska stå, vi som väljer vilket synsätt vi har, och sedan lever man helt enkelt därefter.

I princip alla har ungefär samma förutsättningar. Vad det handlar om är att omsätta det man har till något bra. Vissa väljer att inte göra det, och andra väljer att göra det. Ingen är för det bättre än någon annan, åtminstone inte utanför individen. Vad som skiljer bra människor från dåliga är hur de väljer att må.