Det är mycket tjafs runt DNA. Själv har jag aldrig riktigt varit med på tjatet om att det på något sätt skulle vara integritetskränkande att lagra allas DNA i en central databas. Jag tycker att det bör komma upp till diskussion.

Huvudargumentet är alltså att DNA skulle vara något väldigt intimt, som man inte gärna delar med sig av. Sanningen är ju dock den att det finns ju knappast något vi sprayar vår omgivning mer mer än just vårt DNA. Det finns i hårsäckar, saliv, blod, hudceller och andra celler också, för den delen.

DNA är heller inte vidare personligt, egentligen. Visst, det är i princip unikt för varje person, men det säger väldigt lite om hur vi är och vad vi är för sorters människor. Dock tycker jag att nästan all forskning är intressant, så att forska på den DNA man skördar vore väl inte heller fel.

Anledningen till att jag tycker detta är så viktigt är helt enkelt den att det skulle stävja brottsligheten markant. Inga utdragna jakter efter mördare osv, allt skulle gå att lösa väldigt enkelt, vilket i sin tur skulle avskräcka brottslingarna. Plus att vi naturligtvis skulle ta DNA på alla som ville in i Sverige, vilket också skulle medföra att vi inte skulle bli värst intressanta för organiserad brottslighet. Människor som är utvisade skulle heller inte kunna ta sig in igen.

Ta allas DNA vid födseln, och knyt den mot personnummer. Ta även DNA på samtliga som kommer i kontakt med Landstinget, mer eller mindre, vid besök till exempelvis läkare eller tandläkare. Hur enkelt som helst.

Att sedan gnälla om att det skulle vara kränkande osv är bara dumheter, DNA är inte värst användbart som det är, och det är knappast farligt att släppa på sitt DNA. Personligen har jag inga problem med att släppa på lite låtsasintegritet för att få ett säkrare samhälle.

Jag och en polare var på Burger King idag. Hade sett reklamen för deras nya baguetter, som de ”bakar i restaurangen”, så jag tänkte att det vore värt att testa. Jag gillar baguetter, och hela grejen med lite matigare mackor, så varför inte?

Det var dock skit, rent ut sagt. Anledningen till detta är att saker och ting inte smakar något när man äter ute längre. Allt har anpassats till den ack så smaklösa och tråkiga normen. Det är precis som att de stora skräpmatsjättarna tror att vi är rädda för saker som faktiskt smakar något.

Baguetten jag tog var en BLT (bacon/lettuce/tomatoes) med kyckling i också. För smaklökarnas del hade det dock lika gärna kunnat vara en vanlig Whopper, jag hade ärligt talat inte kunnat avgöra skillnaden rent smakmässigt. Är inte det lite tragiskt?

När jag var på McDonalds för ca ett år sedan tog jag en McFeast. Ur burgaren ramlade en stor bit lök. Jag tänkte att det kunde vara gott att tugga på något lite starkare, så jag stoppade hela biten i munnen, och grinade till lite, eftersom jag förväntade mig smaken av rå lök. Tji fick jag, för det smakade inte heller ett dugg, knappt ens lök.

Vad gör de med råvarorna egentligen? Vad är vitsen med att precis allt ska smaka likadant, varför ens introducera nya varor om man inte ger dem lite jävlaranamma och gör så de faktiskt smakar något? Alla Svenssons som inte gillar smak har redan fått sitt, nu är det väl ändå dags att resten av oss får det vi är ute efter, nämligen mat som inte smakar som kartongen den kommer i och mat som faktiskt har lite kryddning. När inte ens råvarorna smakar något så är det något som är fel.

Men är det realistiskt att förvänta sig en förändring? Nej, det tror jag inte, det är det sällan. Det man dock kan göra är att strunta i att äta på dessa ställen, vilket jag kommer göra framöver. Det finns alltid godare alternativ, ärligt talat är ju en korv på Statoil flera resor godare än något de har på exempelvis McDonalds. Det är så mycket vi gör för att vi inte orkar bryta mönster bara, och det är trist. Om folk brydde sig lite mer skulle världen förändras snabbt, men det är som sagt inte realistiskt att förvänta sig förändring.

Man får börja med sig själv, som alltid annars.