När man säger en sådan sak som att man faktiskt, på fullaste allvar, anser att alla droger bör legaliseras så ryggar folk tillbaka lite. Man får genast en massa stämplar, och en av dessa är ”drogliberal”. Att vara drogliberal har dock absolut inget med legaliseringen av droger att göra. Själv tycker jag droger är ren skit, rent ut sagt, och alla skulle må bäst av att det försvann från jordens yta. Ska vi se lite realistiskt på detta så kommer aldrig så bli fallet, men det krävs ändå att vi tänker om.

Vi kan börja i motsatt ände. Det enklaste är att fråga folk varför droger inte skulle legaliseras. Svaren man får är i regel att droger är dåliga och att det skickar ut fel signaler om man legaliserar dem. En bra motfråga i det läget är då om djursex är bra, för det är ju lagligt, och resonemanget ovan säger ju att allt som är bra är lagligt och allt som inte bra ska vara olagligt. Tidelag bör dock inte vara olagligt, och det är bra att det inte är det, men tillbaka till drogerna.

Alltså, för att något är lagligt betyder det inte att det är bra, och droger är aldrig bra, i någon form.

Hur kommer man då åt drogproblemet vi har i samhället? Fundera lite på all statistik som finns på drogmissbruk. Det finns ingen statistik. Alla siffror som finns är ”mörkertal”, eftersom problemet, genom illegalisering, tryckts ner så långt under ytan att det inte är mätbart. Att göra något olagligt betyder inte på något sätt att brukandet slutar, det är enormt naivt att tro något sådant, det är som att försöka lagstadga väder.

Inte heller har några lagar någonsin hindrat någon för att ta droger. Anledningen till att jag själv inte är tung sprutnarkoman beror på helt andra faktorer än att det är olagligt, det är ingen faktor i sig som påverkar dessa människor. Man vet vilka effekter drogerna får, och några år i fängelse är ingenting jämfört med vad som händer med den egna kroppen, så det argumentet fungerar inte heller.

Vad det handlar om är fakta och information. Människor behöver vara upplysta, folk behöver få veta vad det är de stoppar i sig, och väljer de trots detta att göra det, vem ska då hindra dem egentligen? Det enda lagstiftningen skapat är en enorm apparat runt tillverkningen, distributionen och försäljningen av droger. Tänk själv vilket enormt slag mot den organiserade brottsligheten det skulle vara om heroinister kunde få ut heroin, och samtidigt få stöd och hjälp, på sitt lokala Apotek. På vilket sätt är detta värre, eller ens minsta lilla förkastligt? Då säger vi istället att vi bryr oss om samtliga medborgare, oavsett vilken knipa de försatt sig i, och att vi kollektivt finns där för varandra vad som än händer.

Att använda lagboken för att låtsas om som att problem inte existerar är ett värdelöst instrument för att reglera något som inte går att reglera. Man måste börja med att erkänna att detta är ett problem för många människor, och sedan vara villig att hjälpa till. Missbruket skulle garanterat gå ner, vi skulle få konkreta siffror och se hur utbrett problemet är, samt att den organiserade brottsligheten skulle få sig en riktigt ordentlig törn.

Alla vinner, i slutändan, vilket blir det oundvikliga resultatet när man löser problem istället för att försöka gräva ner dem.