Det känns som att Svenssons fokus har skiftat ganska kraftigt under de senaste åren, och alla har fått så otroligt bråttom. Det ska gå fort, allt ska bli klart nu på direkten, tid är pengar, osv osv. Inte bara på arbetet, utan nästan ännu värre privat.

Snabbmaten omsätter garanterat mer nu än det någonsin gjort tidigare. Kvasi-fyndig Findus-reklam ska få oss att tro att deras ”kockar” verkligen bryr sig om hur maten smakar, och att de lägger sin personliga touch på precis varje rätt man äter, men det är lika mycket massproducerat skit som McDonald’s, mAx eller Burger King (ja, det är samma skit). Antingen smakar det inget eller så smakar precis allt samma, men folk har slutat bry sig, för fokus ligger inte längre på hur det smakar. Bara att det går snabbt, det som säljer Billy’s i reklamen är att det tillagas i mikron. Inte så konstigt, eftersom smaken inte är mycket att hurra för.

Man tillochmed dissar av de saker som tar lite tid. Att laga vanliga smörgåsar exempelvis är tydligen förkastligt jämfört med att värma en bit ostfyllt bröd i mikrovågsugnen. För vem gillar inte det där svampiga brödet som blir i mikron?

Själv köper jag aldrig färigmat. Snabbmat, visst, men då är den åtminstone lagad, och jag undviker ovan nämnda hamburgerkedjor i bästa möjliga mån. Jag gjorde egna köttbullar igår, och det ÄR inte speciellt jobbigt, det tar inte ens vidare mycket tid. Vad det däremot ger är att det smakar flera resor bättre och det smakar som jag vill att det ska smaka. Jag har även slutat med att köpa färdiga hamburgare, och gör även dessa själv, då även de blir extremt mycket godare när man gör dem av faktisk köttfärs.

Vad är det vi sparar ihop till egentligen? Alla har precis lika mycket tid på ett dygn, och vad är det som är så förbannat viktigt att vi inte kan lägga tid på det som faktiskt spelar mest roll i våra liv, nämligen den näring vi stoppar i oss? Utan den överlever vi inte, men vi överlever däremot utan alla dokusåpor och motsvarande skit som går på TV på eftermiddagar och kvällar. För det är väl dit tiden går i många fall, man ska ha tid att ”slappna av”, eftersom man bestämt sig för att det är man minsann värd efter att ha slitit på jobbet.

Dock är det inte vidare stressande att laga mat, tvärt om. Det är väldigt avkopplande, men då måste man låta det ta lite tid. Alla kan laga mat, alla kan ta sig tid och alla kan lära sig att prioritera vad som är viktigt. Att spara tid är bland det minst viktiga som finns, och först när man förstår det kan man lära sig att slappna av och fokusera på det som betyder något.

De flesta av oss är överens om att när vi står på ålderns brant och ligger paralyserade i en sjuksäng så föredrar vi att någon rycker sladden till respiratorn. För få vill leva på lånad tid, och det är förnedrande, inte sant? Man vill gå bort med lite värdighet kvar. Så känner som sagt de flesta när man pratar om detta, och jag instämmer och förstår tankesättet. För ingen kan leva på kostgjord andning hela livet.

Viss välgörenhet är bra och fyller syftet. Att ge pengar till cancerforskningen är exempelvis en sådan sak, som kan gagna hela mänskligheten i framtiden, så det är bra. Den sortens välgörenhet jag motsätter mig är dock den överlägset största, och det är bidragsvälgörenheten. Att skänka pengar till fattiga och utmärglade människor som inte ens har rent vatten (som vi för övrigt spolar ner bajs med). Dock är jag själv otroligt osolidarisk av naturen (som de flesta, jag hycklar bara inte med det), så jag skänker aldrig pengar till något.

Det största problemet jag har med välgörenhet är alla skenheliga idioter som är så förbannat stolta över att de skickat en hundring till Rädda Barnen. Det låter på dem som att de räddat en hel nation från svält. Visst, tre personer fick vatten i två veckor. Vad händer efter det, när din pretentiösa givmildhet tar slut, i takt med din enormt överdrivet generösa hundralapp?

Som västerlänningar är vi också helt till freds med att oblygt exploatera andra människor och nationer. Det ligger i vår kultur, eftersom vi står högst på den kulturella näringskedjan. Vi sticker gladeligen utomlands och handlar varor för växelpengar, medands vi kan sitta på restauranger där lokalbefolkningen inte släpps in för att sedan handla lite mer billigt skräp. Jag älskar kommersialism, ärligt talat. I dessa länder går tiggarna tätt också, och favoriten är när de har ett barn med sig, så det ska sticka lite extra i de nerver som orsakar moderskänslor, så man ger lite mer. Argumentet jag hört för att man faktiskt ska ge till dessa människor är att det skulle ge dem någon form av ”livskvalitet”, men vad är det då? Oavsett vad DU anser att livskvalitet är så lovar jag att både jag och alla andra människor på denna planet har en annan definition, så att applicera så lösa termer på andra männsikor fungerar knappast.

De som är extremt fattiga och inte har någon mat får i princip alltid skylla sig själva. Detta är av två anledningar:

1. Alla regioner på Jorden har kapacitet för att föda ett visst antal människor. I västvärlden har vi högre kapacitet, eftersom vi har kapital här, men i exempelvis Niger så finns det grödor, det finns mat, men inte till alla. Ändå ser man extremt många svältande barn på bilderna, man tillsätter alltså fler barn till världen. Kom svälten krypande som en skugga över savannen alldeles nyligen eller kan det vara så att man har levt fattigt väldigt länge? Det FINNS INTE MAT till alla, så sluta skjuta ut mer ungar. Detta är något man borde ta lite mer fasta på.

2. Som sagt så finns det mat. Den ”svältkatastrof” som drog igenom Niger för ett tag sedan berodde till största delen på att lokala handlare förvarade all spannmål i lager, då man inte ansåg att priset man fick för det var tillräckligt bra. Detta var några km från de ställen där katastrofen var som värst. Det var alltså deras eget folk, deras landsmän, som gjorde detta mot dem. Och då förväntas vi andra vara generösa? Jösses. Detta rapporterades det dock väldigt lite om i Sverige, då det inte är vidare populärt att prata om. Vad som behövs är alltså vilja på lokal nivå, politiska förändringar osv, för annars ger det inte ett dugg.

Den konstgjorda andning vi kan erbjuda är alltså inte vad dessa regioner behöver. Det kan snarare vara till nackdel, då andra lösningar inte blir tillräckligt akuta, utan våra bidrag skulle det inte finnas några alternativ utöver lokala reformer, vilket är vad dessa regioner behöver.

Det är naturligtvis hårt, men naturen har sin balans, och ska det inte vara så många som det är inom ett visst område så försvinner de, så är det bara. Finns det inte mat så överlever man inte, och då är det inte meningen att man ska leva där heller. Vilka faktorer som avgör detta är sedan irrelevant, för det är så systemet fungerar.

Det är mycket tjafs runt DNA. Själv har jag aldrig riktigt varit med på tjatet om att det på något sätt skulle vara integritetskränkande att lagra allas DNA i en central databas. Jag tycker att det bör komma upp till diskussion.

Huvudargumentet är alltså att DNA skulle vara något väldigt intimt, som man inte gärna delar med sig av. Sanningen är ju dock den att det finns ju knappast något vi sprayar vår omgivning mer mer än just vårt DNA. Det finns i hårsäckar, saliv, blod, hudceller och andra celler också, för den delen.

DNA är heller inte vidare personligt, egentligen. Visst, det är i princip unikt för varje person, men det säger väldigt lite om hur vi är och vad vi är för sorters människor. Dock tycker jag att nästan all forskning är intressant, så att forska på den DNA man skördar vore väl inte heller fel.

Anledningen till att jag tycker detta är så viktigt är helt enkelt den att det skulle stävja brottsligheten markant. Inga utdragna jakter efter mördare osv, allt skulle gå att lösa väldigt enkelt, vilket i sin tur skulle avskräcka brottslingarna. Plus att vi naturligtvis skulle ta DNA på alla som ville in i Sverige, vilket också skulle medföra att vi inte skulle bli värst intressanta för organiserad brottslighet. Människor som är utvisade skulle heller inte kunna ta sig in igen.

Ta allas DNA vid födseln, och knyt den mot personnummer. Ta även DNA på samtliga som kommer i kontakt med Landstinget, mer eller mindre, vid besök till exempelvis läkare eller tandläkare. Hur enkelt som helst.

Att sedan gnälla om att det skulle vara kränkande osv är bara dumheter, DNA är inte värst användbart som det är, och det är knappast farligt att släppa på sitt DNA. Personligen har jag inga problem med att släppa på lite låtsasintegritet för att få ett säkrare samhälle.

Jag och en polare var på Burger King idag. Hade sett reklamen för deras nya baguetter, som de ”bakar i restaurangen”, så jag tänkte att det vore värt att testa. Jag gillar baguetter, och hela grejen med lite matigare mackor, så varför inte?

Det var dock skit, rent ut sagt. Anledningen till detta är att saker och ting inte smakar något när man äter ute längre. Allt har anpassats till den ack så smaklösa och tråkiga normen. Det är precis som att de stora skräpmatsjättarna tror att vi är rädda för saker som faktiskt smakar något.

Baguetten jag tog var en BLT (bacon/lettuce/tomatoes) med kyckling i också. För smaklökarnas del hade det dock lika gärna kunnat vara en vanlig Whopper, jag hade ärligt talat inte kunnat avgöra skillnaden rent smakmässigt. Är inte det lite tragiskt?

När jag var på McDonalds för ca ett år sedan tog jag en McFeast. Ur burgaren ramlade en stor bit lök. Jag tänkte att det kunde vara gott att tugga på något lite starkare, så jag stoppade hela biten i munnen, och grinade till lite, eftersom jag förväntade mig smaken av rå lök. Tji fick jag, för det smakade inte heller ett dugg, knappt ens lök.

Vad gör de med råvarorna egentligen? Vad är vitsen med att precis allt ska smaka likadant, varför ens introducera nya varor om man inte ger dem lite jävlaranamma och gör så de faktiskt smakar något? Alla Svenssons som inte gillar smak har redan fått sitt, nu är det väl ändå dags att resten av oss får det vi är ute efter, nämligen mat som inte smakar som kartongen den kommer i och mat som faktiskt har lite kryddning. När inte ens råvarorna smakar något så är det något som är fel.

Men är det realistiskt att förvänta sig en förändring? Nej, det tror jag inte, det är det sällan. Det man dock kan göra är att strunta i att äta på dessa ställen, vilket jag kommer göra framöver. Det finns alltid godare alternativ, ärligt talat är ju en korv på Statoil flera resor godare än något de har på exempelvis McDonalds. Det är så mycket vi gör för att vi inte orkar bryta mönster bara, och det är trist. Om folk brydde sig lite mer skulle världen förändras snabbt, men det är som sagt inte realistiskt att förvänta sig förändring.

Man får börja med sig själv, som alltid annars.