Samhällsporr

Väldigt mycket av det vi ser i media idag orsakar upprörda röster från diverse håll. Kristna tycker inte vi värnar om ”familjen” längre, småbarnsföräldrar blir oroliga när deras femåringar börjar leta efter sexiga underkläder och allt vad det nu kan tänkas vara.

Det känns på sätt och vis som att porrindustrin börjar läcka. Saker och ting börjar sippra in i annars så rumsren media. TV för många är ju Lars Adaktusson, och han är väl oporrig om något. En kvällstidning är för många något som levererar just nyheter också, och alltså inte ett ställe man går till för att se kändisar testa sexiga underkläder.

Men saker och ting förändras. Den bild media ger är i regel inte en bild som media själv har valt, utan det är snarare så att media numera är extremt på att snappa upp förändringar i samhället, och avspegla detta. Allt för att det kommersiella intresset ska finnas där, oavsett om man sysslar med public service eller inte. Allt måste sälja numera, även det som är gratis.

I vanlig ordning rasar vissa grupper i media, förklarar att all denna ”porr” i samhället är minsann inte nyttig och bör regleras. Religösa grupper har alltid försökt stävja människans sexualitet, men det kan man inte göra hur länge som helst heller. Det som händer nu är att människor börjar uttrycka sin sexualitet på ett mer öppet sätt. Det kommer artikelserier om sexklubbar i kvällspressen, det går dokumentärer på femman om fetish-klubbar och media börjar sakta men säkert fyllas med detta material.

Allt för att vagga in oss i tanken och acceptera fakta. Människor är helt enkelt sexuella varelser som på något plan har behov av att uttrycka sin sexualitet. Inte via pornografi, för den har alltid funnits där, och lockat till sig de som finner det attraktivt att expnonera sig till den graden, men den samhällsporr vi ser idag attraherar Svensson. För det är Svensson som är med i fetish-klubben, och det är Svensson som går på sex-träffar.

Men jag kan förstå att alla inte vill ha detta i etern, samt att folk blir upprörda över vad som visas i TV. Speciellt när femåringar letar sexiga underkläder. Man ska dock aldrig glömma att media finns där för att servera det vi önskar bli serverade med, om inte innehållet stämmer överens med vad man är ute efter så byter man kanal eller stänger av helt. Ja föräldrar, det går att göra så.

Sex är något privat mellan två människor, men sexualitet kan man dela med sig av och framförallt bejaka. Det är bara nyttigt, oavsett vad bibelviftare och föräldrarna, som anser att TV ska uppfostra ungarna, säger.

Kvinnokampen är ingen kamp alls

Jag har tidigare behandlat FI, och vad jag tycker om dem. Detta har dock inget med FI att göra egentligen, då det jag kommer skriva om idag är raka motsatsen till det FI vill åstadkomma.

Vi män beskylls för mycket här i världen. Allt är snart vårt fel känns det som. Allt från kvinnoaga till växthuseffekten är det vi män som har orsakat, på ett eller annat sätt, och kvinnorna är världens ständiga offer, som hjälplöst bevittar hur systemet rämnar och hur vi sakta men säkert leder mänskligheten in i fördärvet.

Visst vore det perfekt. Faktum är att vi män är en väldigt tacksam syndabock, underlägsna grupper skyller ofta sina problem på starkare grupper, så är det. Ett exempel är genierna som gnäller över att invandrarna tar deras jobb, för att de valde att skita i utbildning och fokusera mer på raggarbilar och öl är ju inte deras fel. Men tillbaka till kvinnorna, och kvinnornas kamp.

Nu ska jag vara så vågad att jag delar en hemlighet med er. Ja, nu ska ni få veta något som verkar vara väldigt hemligt i Sverige, nämligen detta: Praktiskt taget alla män älskar kvinnor. Ja, det är sant, vi män tycker om kvinnor. Det finns inget underliggande hat från männens sida, som vi riktar mot kvinnan. Men varifrån kommer det då, för det verkar ju finnas där?

Under skoltiden fanns det alltid en tjej som mååånga killar legat med. Du hade säkert själv en sådan i ditt högstadium, eller det kanske tillochmed var du själv, skit samma, alla högstadium har detta, och när du läser detta får du säkerligen en bild av den personen. Hennes erövringar snackades det högt och lågt om, och hon var väldigt ”lättfotad”, som man så fyndigt kallade det, utan att besudla sin mun med snuskiga ord.

Tjejen ovan kallades väldigt många elaka saker. Ordet ”hora” var väl det vanligaste, men de fanns andra, mycket otrevliga, varianter. Vi känner alla till detta. Men vem kallde henne för ”hora”? Var det vi killar som på något sätt hyste agg mot henne för att hon låg med så många i våra led? Låter väl ganska ologiskt, åtminstone i mina öron. Nej, dessa tillmälen kom från de andra tjejerna.

Från skoltiden kom också den slagramsa som under en tid skulle visa hur otroligt obalanserat det faktiskt var mellan tjejer och killar. Det hette såhär: ”Om en kille ligger med många tjejer är han en hjälte, om en tjej ligger med många killar är hon en hora”. Fyndigt sätt att konkretisera klyftan på, men ack så fel det blir när man påpekar att killarna gör killen i fråga till hjälte och tjejerna gör tjejen till fråga till ”hora”.

Vari ligger då denna konflikt? Jo, i sport. Sport är, som mycket annat, mansdominerat. Både i utövande och i åskådande, detta är nog ingen chock för någon. Anledningen till detta är nämligen att män prisar prestationer, av alla de slag. Vi känner en samhörighet med den som presterar bra helt enkelt. Nog för att avundsjuka kan finnas där, den kan tillochmed vara hälsosam, men någon missundsamhet finns inte där, i regel. Vi blir glada om andra lyckas, för det motiverar oss att också lyckas.

Det är så männen fått det försprång vi har i dag, vi har lyft varandra dit vi är, och vi har stöttat varandra som grupp.

Kvinnorna har det, just på grund av detta, svårare. Största problematiken är att kvinnor ser allt som just manligt och kvinnligt, den allmäna känslan är exempelvis att det finns plats för ett bestämt antal kvinnor i ett styrelserum. Därför blir det inte intressant att hjälpa varandra, för det är äta eller ätas som gäller, kvinnorna är i väldigt stor tävlan med varandra.

Vad kvinnorna behöver göra är att avdramatisera könsrollerna, och sluta vara så förbannat tävlingsinriktade. Sluta snacka skit om varandra, och börja samarbeta istället, det fungerade ju bra för oss män, så varför skulle ni misslyckas? Precis tvärt om vad FI gör, alltså, och det är därför de är så enormt skadliga för kvinnor.

Jag vill också att ni kvinnor tänker på några saker:
1. Alla kvinnor som ”kommer upp sig” har INTE gått dit sängvägen. Tro det eller ej, det finns väldigt kompetenta kvinnor också.
2. Ej tjej är inte en ”hora” bara för att hon råkar attrahera män mer än vad du gör. Sluta raka huvudet, och spraya på lite deo, så ska du se att det löser sig.
3. Alla män är inte lika, lika lite som att alla kvinnor är det.
4. Bestäm dig nån jävla gång, män tröttnar snabbt, och vi respekterar snabba beslut.
5. Att snacka skit om andra hjälper ingen, och om din självkänsla behöver det för att du ska må bra är det snarare dig det är fel på.

Så släpp hela illusionen om att det är en kamp, för det är det inte. Det är bara ett arbetssätt, och tro mig, det fungerar. Trots att Flat-Inkvisitionen vägrar inse det.

FI fan

FI har figurerat en hel del i media under den senaste tiden. Inte sedan hatgruppen bildades har det skrivits så mycket på en gång, och man skriver om precis allt. Det kan handla om så centrala saker som att ställa upp i riksdagsvalet eller om så triviala saker som vilken rakapparat den mest manhaftiga flatan i FI:s ledning använder för att få den där perfekta butch-looken.

Nog för att jag förstår att FI står för ”Feministiskt Initiativ”, men vad är initiativet? Att gå ihop i grupp? Jösses, genidrag. Någon övergripande plan har de uppenbarligen inte. Eller förvisso, de säger att de har det, men planen skiftar beroende på vem man frågar, för inte ens det är de överens om. Vissa tycker att lika löner räcker, andra tycker att män ska avskaffas helt.

Detta är dock bara en liten del av det som gör FI till en tragisk samling nollor. De gör inte någon en tjänst, och att de inte inser detta är en del av hela konceptet. Det är nämligen så att FI slåss inte för kvinnor, de slåss för sig själva. Om de slogs för kvinnor allmänhet så finns det länder där de kan göra betydligt mycket mer nytta, men ni ser dem inte stoppa några könsstympningar i Nigeria eller ställa sig i vägen när en Albansk kvinna ska bli stenad för att hon tittat på en annan man. Nej, de bidrar här i skyddade verkstan Sverige, genom att klaga på det ack så mystiska, och tillika icke-existerande, ”patriarket”. För här tar de ju inga risker, och är man feg så är man. Det värsta som kan hända här är att en reporter ställer en obekväm fråga om sådan dumt som exempelvis ett PARTIPROGRAM, och kärringen framför mikrofonen inte ens vet vad ordet betyder. Inga stenar som flyger där inte, bara en dumkärring som bara står och ler. Förmodligen glad för uppmärksamheten, för jag är kraftigt skeptisk till att hon ens vet vilken dag på veckan det är.

Nej, jag gillar inte FI. De är lika idiotiska som alla enfrågepartier, som pensionärspartiet eller miljöpartiet. De har inget i politiken att göra, de jönsar bara på ena flanken och tror i sin enfald att de bidrar med något. Men det betyder inte att frågorna inte är intressanta, det är dock deras otroligt korkade retorik, deras sammanhållningsproblem och rent organisatoriska fadäser i övrigt som gör att buskapet förstörs helt. Ingen kan möjligen ta idioterna i FI på allvar, och jag hoppas verkligen att de inser att det är dags att kasta in handduken innan nästa val.

De påståenden de kommer med skulle jag gärna se styrkas också. Det klagas om att män per automatik har högre lön, jag har hört termen ”penispåslag”. Det påstås då att männen har högre lön just för att de är män, men är det inte möjligt att män kanske i regel gör ett bättre jobb på vissa positioner inom ett företag? Som läget ser ut nu kan man ju tro det, men om någon hävdar något så är det också upp till den personen att bevisa påståenden. Jag skulle gärna se bevis från FI som styrker att kvinnor är lika bra inom dessa yrken. Än så länge är det bara påståenden jag sett, och jag är inte imponerad.

Det sista om Perssons knä

De två senaste inläggen har handlat om hur Aftonbladet behandlat Göran Perssons knä-defekt. Aftonbladet har, efter påpekande från mig, ändrat originalartikeln, vilket kan göra att det jag skrivit tidigare blir lite förvirrande för de som läser här.

Här kan ni se originalartikeln: Klicka här!

Inte för att älta det, utan för att det ska gå att läsa, även för er som inte varit med från början. Den ändrade artikeln har ni här:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,696598,00.html

Det var det sista om detta, vidare mot nya utmaningar!

ISE – Aftonbladet, 1-0

Efter att ha läst artikeln om Göran Persson, som jag kommenterade tidigare idag, så kände jag att jag var tvungen att skicka ett mail till artikelförfattarinnan. Mailet såg ut såhär:

Hej Ebba.

Tänkte bara tacka för att du rett ut något som störde mig i flera år. Du förstår, jag led nämligen själv av den inbillade sjuka som Göran Persson lider av i dag, men detta var när jag var väldigt överviktig. Jag var själv med i Aftonbladet, för att jag gått ner så mycket i vikt, och efter denna nedgång upphörde min inbillade sjukdom. Man skulle nästan kunna tro att det hade med belastning på knät att göra, men eftersom du inte hittar termen ”biografknä” på Google så måste ju åkomman vara inbillad, inte sant?

Skulle jag inte vara så lättduperad som din artikel förutsätter så skulle jag nästan känna mig lite skamsen, nu när detta uppdagats. Tänk vad mina vänner ska se ner på mig nu när jag framstår som en gnällkärring bara för att jag tidigare var tvungen att stäcka på mig ibland när vi åkte bil längre streckor. Hade jag redan då vetat att smärtan i knät var inbillad hade det ju blivit mycket lättare.

Det är sådana som du som ger journalistkåren, och inte minst Aftonbladet, den välförtjänta uppfattning Svenska folket börjat få.

Tack, ännu en gång, och om du fortsätter använda Google ska du se att det finns väldigt många artiklar därute som bara väntar på att hittas på.

Mvh,
(jag)

Hon svarade faktiskt, och svaret var väl inte riktigt av den natur som jag förväntat mig… Nämligen detta:

Hej David!

Tack för ditt mejl. Jag håller verkligen med dig om din skepsis mot
Aftonbladet i den här frågan. För rubriken är helt åt helsike, ingenstans i texten påstås att Persson inbillat sig sina besvär. Dessutom är artikeln nerkortad till förvirringens gräns. Trist.
Rättelse gällande rubriken kommer i morgondagens tidning.

Vänligen, Ebba v E

Vi får väl se hur det ser ut i Aftonbladet imorgon, men heder åt Ebba för att hon svarade.

Aftonbladets läkare?

Man slutar aldrig förundras över Aftonbladet. Förr var tidningen bra, men nu är den besudlad av idiot-journalister som tar för vana att urinera dagligen på tidningens goda namn. Läs denna:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,696598,00.html

Jag tycker det är minst sagt fascinerande att Ebba är så långsam att hon tror att ”biografknä” är en medicinsk term. Aftonbladet behöver ställa lite högre krav på journalism om de ska överleva, för jag misstänker att folk kommer tröttna på allt skitsnack man matas med.

Ett tips till Ebba: Innan du nästa gång söker på Google och kommer fram till att tillståndet är inbillat bara för att du inte kan hitta det, konsultera en riktig läkare. Hur svårt är det att lyfta telefonen, ringa en läkare och beskriva symptomen?

Jag råkar dock veta att tillståndet är ganska vanligt hos kraftigt överviktiga, jag har själv lidit av det. Nu väger jag dock inte alls så mycket längre, så det har försvunnit helt, men det hjälper att veta vad man babblar om, vilket inte verkar stå högt i kurs hos Aftonbladet.

Kultur – Del 2 av 2 – Svensk mat & sprit

Egentligen är det obegripligt. Många som vill framhäva den svenska kulturen slår ofta ganska hårt på våra matseder. Vi har två lyckade saker i den svenska matkulturen, och dessa är falukorv och köttbullar. Nog för att smörgåsbordet är ett bra svenskt koncept, men det är ju ingen direkt rätt.

Vad har vi annars? Palt, sill, lutfisk och pölsa, för att ta några exempel.

Vår relation till mat är också väldigt ansträngd, precis som vår syn på alkohol. På det sättet avundas jag exmepelvis fransmännen och italienarna, som kan sitta och njuta av maten i flera timmar. De har åtminstone matkultur, pesto-pasta med gorgonzola ligger högre på min lista än isterband kan jag lova.

Vi behöver förnyelse i Sverige, inom väldigt många områden. Ett av de mer centrala är vad vi stoppar i oss. Jag tycker hela trenden med functional food låter ganska lovande, men först måste vi arbeta bort det som förstör allt det andra. Grisfötter är en sådan sak. Bort med skiten bara, byt ut det mot sådant som står sig, även internationellt. Vi KAN om vi vill, det är jag helt övertygad om.

Som jag tidigare nämnde så är vår syn på mat också en aning ansträngd. Mina föräldrar vägrar exempelvis kasta mat. Jag gör det inte gärna heller, men jag gör det hellre än att äta sådant jag tycker smakar vidrigt eller pressar i mig när jag är mätt. Ok att det inte fanns något vidare överflöd med mat för 50 år sedan, men nu har vi inga sådana problem i Sverige. Ta det för var det är bara.

Så var det spriten ja. Att vi dricker tills vi rämnar vet ju alla redan, men det är därför spritskatten måste sänkas. Den sänkning med 40% som föreslogs av Göran Persson för en liten tid sedan är ett mycket bra steg i rätt riktning. Sänkningen skulle inte bara resultera i att staten skulle tjäna mer pengar, utan det handlar också om att avdramatisera alkoholen. Nu är det mest så att man måste dricka så fort det bara går, innan det tar slut. Spriten är ingen helig ko, det är bara att släppa på det, låt folk styra över sina egna liv. Man dricker bara sprit från utlandet eller HB annars, kan inte minnas när jag drack sprit köpt i Sverige senast.

Alla nationer har en del att lära sig av andra, det gäller bara att vara öppen för förändringar.