Det är fullständigt omöjligt, och orealistiskt, att bry sig om precis allt. Ingen klarar av det, dock finns det skenheliga idioter som påstår det, men de har naturligtvis fel.

På de allra flesta är detta faktum väldigt tydligt. Det kan handla om så konkreta saker som att man inte bryr sig värst om sin hälsa eller att man struntar i sin egen säkerhet, eftersom man vet hur små riskerna egentligen är. Dessa människor finns överallt, och jag själv är inget undantag. Det handlar om dessa personer:

* Rökare
* Överviktiga
* Folk som inte tvättar sig
* De som inte bär bilbälte
* De som äter grillat
* Tjejer som går med bar mage

För er som undrar så innehåller grillad mat akrylamid, som är cancerframkallande. Och tjejer som går med bar mage riskerar, i vårt kalla klimat, att förstöra sina njurar väldigt tidigt, vilket leder till inkontinens. Sexigt.

Hur som haver så KAN man inte möjligen bry sig om allt. Man kan inte ta livet på så stort allvar att man bryr sig om alla larmrapporter, alla varningstexter och ofta rent sunt jävla förnuft, det finns helt enkelt inte utrymme för att ta åt sig av precis allt.

Alla vet hur dumt det är att röka och vi känner till farorna med övervikt, men man kan helt enkelt inte leva i skräck för allt hela tiden, för det är inget liv.

Det vi behöver i samhället är snarare lite mer apati. Eller snarare att alla dubbelmoralister och moraltanter håller käften i några sekunder och luktar på dyngan de skyfflar, precis som vi andra tvingas göra dagligen. Vi behöver helt enkelt inse att apati är i viss mån helt OK, och att det är snarare det överhängande kravet på engagemang som är fel. Alla kan helt enkelt inte vara vältränade laktoveganer som har 2000 fadderbarn och återvinner dagligen, det är inte realistiskt.