Efter att ha läst artikeln om Göran Persson, som jag kommenterade tidigare idag, så kände jag att jag var tvungen att skicka ett mail till artikelförfattarinnan. Mailet såg ut såhär:
—
Hej Ebba.
Tänkte bara tacka för att du rett ut något som störde mig i flera år. Du förstår, jag led nämligen själv av den inbillade sjuka som Göran Persson lider av i dag, men detta var när jag var väldigt överviktig. Jag var själv med i Aftonbladet, för att jag gått ner så mycket i vikt, och efter denna nedgång upphörde min inbillade sjukdom. Man skulle nästan kunna tro att det hade med belastning på knät att göra, men eftersom du inte hittar termen ”biografknä” på Google så måste ju åkomman vara inbillad, inte sant?
Skulle jag inte vara så lättduperad som din artikel förutsätter så skulle jag nästan känna mig lite skamsen, nu när detta uppdagats. Tänk vad mina vänner ska se ner på mig nu när jag framstår som en gnällkärring bara för att jag tidigare var tvungen att stäcka på mig ibland när vi åkte bil längre streckor. Hade jag redan då vetat att smärtan i knät var inbillad hade det ju blivit mycket lättare.
Det är sådana som du som ger journalistkåren, och inte minst Aftonbladet, den välförtjänta uppfattning Svenska folket börjat få.
Tack, ännu en gång, och om du fortsätter använda Google ska du se att det finns väldigt många artiklar därute som bara väntar på att hittas på.
Mvh,
(jag)
—
Hon svarade faktiskt, och svaret var väl inte riktigt av den natur som jag förväntat mig… Nämligen detta:
—
Hej David!
Tack för ditt mejl. Jag håller verkligen med dig om din skepsis mot
Aftonbladet i den här frågan. För rubriken är helt åt helsike, ingenstans i texten påstås att Persson inbillat sig sina besvär. Dessutom är artikeln nerkortad till förvirringens gräns. Trist.
Rättelse gällande rubriken kommer i morgondagens tidning.
Vänligen, Ebba v E
—
Vi får väl se hur det ser ut i Aftonbladet imorgon, men heder åt Ebba för att hon svarade.