Jag har aldrig lyssnat på radio i min nuvarande bil, och den har jag haft i över ett år. Har aldrig lyssnat på radio hemma, inte sedan jag flyttade hemifrån hur som helst. Har dock lyssnat på radio på jobbet och i andras bilar, samt att jag jobbat på radiostation (som radiopratare) i tre års tid.

Radio är normen för musik, mer eller mindre. Dess jobb är att sätta en medelnivå som är tillräckligt acceptabel för de känsliga svenska öronen som ska absorbera denna musik. Inget får vara för hårt åt något håll, det ska vara lätt att ta till sig, helt enkelt. Radio är till för de som de facto saknar musiksmak och inte har något intresse i att välja sitt eget urval. Man kan hävda att man gillar musiken som går på radio, och det gör folk säkerligen, men gillar man en låt vill man väl fortsätta lyssna på den, även om radio slutat spela den? Men det är skillnad på att gilla och att älska.

Jag älskar musik, och väljer själv vad jag ska lyssna på. Lyssnar på extremt mycket musik. Men för mig är det dock ok att andra lyssnar på radio, alla behöver inte älska musik, precis som att alla inte behöver vara intresserade av sport, gilla sparris eller ha höjdskräck, folk är väldigt olika, och de som älskar musik är varken bättre eller sämre pga detta faktum, vilket är en ganska vanlig vanföreställning. Dock är detta fallet inom alla grupperingar som brinner för något, folk som är ointresserade av fotboll är alltid mindre begåvade enligt de som är det osv.

Det finns också många pretentiösa arslen bland musikälskarna. En polare till en polare sade en gång på en fest att: ”Jag lyssnar mest på såndär alternativ musik, som exempelvis Alice Deejay”. Behovet av att hävda sig är enormt ibland. Finns också de som säger att: ”Jag föredrar lite svårare musik, som inte är så lättsmält”. Det man ska fylla på med själv där är: ”…som det DU lyssnar på, vanliga människa”. Tycker man att den musik man lyssnar på är svår att lyssna på, eller svårsmält över lag, kanske man ska börja lyssna på sådan musik man faktiskt tycker om, för sådan musik är aldrig svårsmält, hur man än vänder och vrider på sitt pretentiösa arsle.

Jag själv gillar exempelvis inte Metallica, så därför lyssnar jag inte på det. Svårsmält för mig, men knappast för den som älskar gruppen i fråga.

En annan intressant debatt är förringandet av den musik man inte gillar. Men så är det med allt man inte begriper, man förenklar det, vilket är det enda det handlar om. Många tycker kanske att den musik Kraftwerk gör är riktigt simpel, och att sådan musik får man ju bara man står och klinkar lite på en synth, men om så vore fallet skulle vi väl ha tusentals storsäljande synth-band i världen? Det krävs en skaparkänsla vad man än skapar för sorts musik, men förenklarna väljer att ignorera dessa självklara faktum som vi andra vill göra gällande. Death metal kanske låter som vrål och trummor för mig, men jag inser ändå att det krävs lite mer än det för att skapa musik.

När man snackar musik blir debatten ofta snabbt infekterad av tyckande och tänkande från människor som egentligen inte har erfarenhet nog att tycka vettiga saker och knappt kapacitet att tänka alls. Musik är för mig definitionen av begreppet ”smaken är som baken”, och att applicera någon sorts faktagrund på vad som är bra och dåligt lämnar jag då till idioterna.

Så att lyssna på radio är ok, men inte för mig, för jag kommer alltid älska musik.