Månadsarkiv: september 2005

Man kan inte bry sig om allt

Publicerat den av

Det är fullständigt omöjligt, och orealistiskt, att bry sig om precis allt. Ingen klarar av det, dock finns det skenheliga idioter som påstår det, men de har naturligtvis fel.

På de allra flesta är detta faktum väldigt tydligt. Det kan handla om så konkreta saker som att man inte bryr sig värst om sin hälsa eller att man struntar i sin egen säkerhet, eftersom man vet hur små riskerna egentligen är. Dessa människor finns överallt, och jag själv är inget undantag. Det handlar om dessa personer:

* Rökare
* Överviktiga
* Folk som inte tvättar sig
* De som inte bär bilbälte
* De som äter grillat
* Tjejer som går med bar mage

För er som undrar så innehåller grillad mat akrylamid, som är cancerframkallande. Och tjejer som går med bar mage riskerar, i vårt kalla klimat, att förstöra sina njurar väldigt tidigt, vilket leder till inkontinens. Sexigt.

Hur som haver så KAN man inte möjligen bry sig om allt. Man kan inte ta livet på så stort allvar att man bryr sig om alla larmrapporter, alla varningstexter och ofta rent sunt jävla förnuft, det finns helt enkelt inte utrymme för att ta åt sig av precis allt.

Alla vet hur dumt det är att röka och vi känner till farorna med övervikt, men man kan helt enkelt inte leva i skräck för allt hela tiden, för det är inget liv.

Det vi behöver i samhället är snarare lite mer apati. Eller snarare att alla dubbelmoralister och moraltanter håller käften i några sekunder och luktar på dyngan de skyfflar, precis som vi andra tvingas göra dagligen. Vi behöver helt enkelt inse att apati är i viss mån helt OK, och att det är snarare det överhängande kravet på engagemang som är fel. Alla kan helt enkelt inte vara vältränade laktoveganer som har 2000 fadderbarn och återvinner dagligen, det är inte realistiskt.

Annons

Aftonbladet uppmanar till avtalsbrott

Publicerat den av

För några dagar sedan publicerade Aftonbladet en artikel om hur man kunde gå tillväga för att bryta avtalet man har med sin ISP (Internetleverantör). Vad det gick ut på var att man skulle dela sin uppkoppling med grannarna, för att på så sätt reducera priset. I princip alla ISP:er i Sverige har en klausul som gör detta till ett avtalsbrott, men Aftonbladet förklarar också samtidigt att det gör inget, för det är omöjligt att upptäcka fusket.

Jag tycker det är en intressant väg för Aftonbladet att välja. Med detta i åtanke skickade jag ett mail till artikelförfattaren (Peter Pettersson), och det ser ut som följer:

—

Hej Peter.

I ovanstående artikel uppmanar du i princip samtliga bredbandskunder i Sverige att bryta mot de avtal de ingått med sin Internetleverantör.

Tycker du själv detta är vidare vettigt? Nog för att du anger i artikeln att detta är ett avtalsbrott, men då tänkte jag att om detta är premissen för att du ska publicera detta material så har jag förslag på ytterligare några artiklar som skulle kunna vara av intresse:

* Hur man bränner hemma (sprit är så dyrt på Systemet)
* Hur man snabbt får ut en bilradio (vem har råd att köpa en?)
* Vad man ska tänka på när man laddar hem barnpornografi (finns så många fallgropar, allt är ju spårbart nu för tiden)
* Hur man utnyttjar de vanligaste bristerna i villa-larm (tomma villor är ju som ett smörgåsbord för den smidige)
* De tio vanligaste missarna rånare begår, och hur man undviker dem (bli-rik-snabbt-grej, kan bli en hel serie!)

Förstår att ditt intresse genast väckts till liv av ovanstående, och du behöver inte ens ange i dina artiklar att det var jag som stod för idéerna, jag har ett rykte att tänka på.

Mvh,
(jag)

—

Han svarade aldrig. Märkligt.

Svensk rätt är helt fel

Publicerat den av

Varje år döms ett flertal människor för brott i Sverige. Det kan handla om ”triviala” brott, som exempelvis småstölder, eller mord och sådana grövre saker. Rutinen vi har för dessa människor är i regel att vi slänger en sorts ”fy skäms!” på dem, i form av böter och/eller fängelse.

Hela principen med fängelser är inte något jag motsätter mig. Jag tycker tvärt om att det är bra att man sonar för sitt straff på det sättet, att stängas ute från samhället under en viss tid alltså. Jag ser dock ett ganska stort principiellt problem här.

Saken är ju den att varje intern kostar flera tusentals kronor i veckan. Således kan man med lätthet påstå att det inte bara är individen som straffas, utan hela samhället. Vi straffas kollektivt för att vi inte lyckats fostra denna invdivid till en bra och produktiv medborgare, som kan hålla sig inom lagens gränser.

Hur rättar vi då till detta principella fel och får bukt på den kollektiva bestraffning som pågår? Lösningen är faktiskt ganska enkel, och den heter: fängelsefabriker. Den vettigaste lösningen är enligt mig att man helt enkelt sätter fångarna i produktion. Vitsen med detta är att varje fånge ska dra sitt eget strå till stacken och dra in de pengar som han/hon själv kostar.

Man kan då med all rätt fråga sig hur en fånge ska motiveras till att göra detta, och då tycker jag att man kan sätta fångens liv på anstalten i relation till intäkterna. Mat kostar, TV kostar, bättre säng kostar. Allt kan man sätta ett pris på, och räknar man på veckobasis ska ni se att det blir fart på våra interner. Ingen kabel-TV, om du inte jobbar. Kanske inte ens alla mål mat på dagen, om du inte jobbar, eller åtminstone betydligt mycket mindre portioner och sämre mat över lag.

Skötte man detta på rätt sätt skulle dessa fängelsefabriker tillochmed kunna dra in pengar, man skulle alltså tjäna på fångarna. Staten vinner, och vi belönas istället kollektivt för att vi fängslat en person som på något sätt utgjort en fara för oss hederliga medborgare.

Exakt vad som ska produceras är naturligtvis en senare fråga, det jag efterlyser är mer ett policy-beslut. Principiellt sett tycker jag det är helt korrekt att man ska få göra rätt för sig, speciellt om man fängslats. Ett annat plus är att jag misstänker att detta skulle ha en mer avskräckande effekt för många än strafftiden som sådan.

Finns viljan anser jag att förslaget är fullt genomförbart, samt att det faktiskt bör genomföras.

Svenska polisen är tragisk

Publicerat den av

Polisen vi har i Sverige är tragisk. Här är ett pinfärskt exempel på detta:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,703963,00.html

När en grupp människor kan gå på och misshandla ett gäng poliser så är det något som är väldigt, väldigt fel.

Var finns staken i den svenska poliskåren egentligen? Var finns den politiska kraften att säga ifrån, att slå tillbaka? Folk ska inte vara rädda för polisen, tvärt om, men de ska banne mig ha respekt för yrkeskåren. En respekt jag anser saknas nästan helt i dag.

Anledningarna till detta är många. En kan vara att de har tid att stå vid skolor och stanna en så man får blåsa i en alkomätare, men ringer man och har inbrott i bilen tar det ungefär en timma innan de kommer. Dessa saker är säkerligen politiska, och prioriteringar som beslutats högre upp i organisationen än vad sveriges polismän själva når, men det betyder inte att problemet inte bör, eller kan, lösas.

Polisen behöver också tänka betydligt mycket mer på PR, att göra reklam för sig. Anledningen är livsviktig, för om inte polisen ser bra ut för landets medborgare får de heller ingen respekt av medborgarna, och det är rent livsfarligt. Svenska polisen behöver organisera om sig, synas mer när det verkligen gäller, slå ett slag för de enstaka medborgarna. Visa att de finns där när vi behöver dem, inte att de bara finns där för att kontrollera så vi, de laglydiga medborgarna, inte druckit lite för mycket på firmafesten dagen innan.

Jag tycker exemplet i Aftonbladet-artikeln ovan är alldeles lysande. Polisen behöver inte nödvändigtvis döda, men tänk så mycket enklare situationen hade blivit om de haft tazers och pepparspray. Ingen mob som attackerar då inte, det blir snarare krokar i bröstkorgen och suga mark, eller blindande smärta i ögonen. Polisen ska stå rakryggad och stark, inte behöva krypa bort och ropa på hjälp.

Politikerna i Sverige behöver ta polisen på allvar igen, och ge dem de verktyg de behöver för att vara lite inspirerande. Hela samhällets stabilitet bygger på polisen, det är nog dags att man inser detta snart.

Att tänka i generaliserande termer

Publicerat den av

Generaliseringar är människans sätt att förenkla verkligheten på, så vi kan göra den mer lättbegriplig, och inte så överväldigande. Det kan handla om väldigt enkla saker, men också mer komplicerade.

Exempelvis är det mycket enklare att säga att alla fransmän är dryga än att lära känna varje fransman och sedan uttala sig. Alla begriper, innerst inne, att alla fransmän inte är dryga. Man förstår också att inte ens en majoritet av dem är det, men för enkelhetens skull accepterar man detta som sant.

Det farliga med generaliseringar är dock att de är väldigt lätta att vänja sig vid. Man fäster sig så starkt vid enkelheten, så efter ett tag blir det jobbigt att ens försöka tänka själv, man avfärdar helt enkelt allt som strider mot de generaliseringar som finns, vilket kan vara rent av farligt för samhället.

Generaliseringar och fördomar är i princip samma sak. Många tror till exempel att de ”känner” en person bara genom att beskåda deras hudfärg. Exempelvis att bara för att man är mörkhyad är man kriminell. Man har, inte helt förvånande, inga motsvarande fördomar om sin egna hurfärg, en vit person skulle nog aldrig säga till andra att alla vita är så förbannat slöa, eftersom man vet att så inte är fallet. Att då sedan tro att individerna bland andra hudfärger skulle vara mindre varierade i personlighet, moral och åsikter än vad den egna hurfärgen är har naturligtvis ingen som helst verklighetsförankring, och är rent idiotiskt.

Människan är väldigt skeptisk av naturen, tills det kommer det sådant som vi vill ska vara sant, för då köper vi det med hull och hår, utan att ens tänka kritiskt. Åker en invandrare fast för våldtäkt antar de flesta direkt, utan rättegång, att han är skyldig. Händer det samma med en svensk i Grekland antar vi däremot att han är oskyldig. Precis som att vi skulle ha någon högre form av moral eller annan etisk kod än människor med annan hudfärg.

Det folk behöver göra är att släppa alla idiotiska generaliseringar och se till individerna istället. Jag är till 100% individualist, och försöker att alltid tänka med detta som grund, oavsett vem det gäller. Men det är en enorm ansträngning för vissa i dagens samhälle, det är jag fullt medveten om, eftersom det faktiskt kräver att man tänker lite.

Bosse Ringholm säger vad han tycker

Publicerat den av

Det är så förbannat typiskt. En politiker säger vad han tycker, och media stämplar det som en ”groda”. Så fort något är politiskt inkorrekt och kommer från hjärtat är det en ”groda”. Ringholm gör dock fel i att be om ursäkt, för varför ska man behöva be om ursäkt för sina åsikter i ett land med åsiktsfrihet? Anledningen är helt enkelt att vi är så vana med skitsnacket att vi efter ett tag förutsätter det.

Maud Olofsson gnäller som den gnällkärring hon är och förkunnar att nu blir det minsann svårt för Ringholm att sitta kvar i regeringen. Idiotkärring. Fler ”toppolitiker” stämmer in i klagokören och hetsar till lynchning. Även de, idioter.

Det är så förbannat farligt med politiker som är ärliga. Enligt Aftonbladets web-enkät så håller ca 73% av svenska folket med Ringholm i hans kritik, vad säger det egentligen? Detta är precis vad som behövs i Svensk politik, och det förkastas som pesten av politikerna själva. Vi behöver kurage, helt enkelt, riktiga människor. Folk som skiter i att vissa grupper blir upprörda, säg vad ni tycker och bevittna förändringen istället för att hetsa mot de som vågar det ni själva skyr som pesten.

Resultatet av idioternas mediacirkus är dock att polisförbundet ska lägga fram ett antal förslag som ska leda till förbättringar, för att få bukt med de problem som Ringholm pekar på. Ser ni vad som händer? Saker och ting börjar röra sig, direkt. Och allt som behövdes var lite ärlighet från en svensk politiker.

Det finns en läxa här någonstans.

Vegetarianerna är som vilken sekt som helst

Publicerat den av

Jag kommer skriva ”vegetarianer” nu, och med det innefattar jag inte bara just vegetarianer, utan också alla idiotiska avstickargrupper, som veganer osv. Jag ska också påpeka att jag är inte ute efter att konvertera eller förändra någon, jag uttrycker endast min åsikt i frågan.

Under mitten på 90-talet spred sig vegetarian-plågan som en pest över världen, och inte minst Sverige. Vilsna ungdomar med metall i ansiktet fick vara med i Utbildningsradion och tala om hur liten förståelse de hade för människor som faktiskt kunde äta ”våra vänner” (djuren). Grupperna blev större och större och predikan blev även den desto kraftigare. Man införde vegetarisk mat i skolrestauranger, det klistrades upp en massa dekaler som deklarerade hur fel det var att äta kött, och på diverse håll i landet kunde man beskåda banderoller som dessa människor hängt på broar osv. En i Stockholm minns jag speciellt, för det stod: ”Sluta äta kött, för fan!”. Slagkraftigt. Eller inte.

Vegetarianerna är dock precis som vilken sekt som helst. Det råder någon sorts masspsykos i gruppen, och i denna psykos finns mycket finstild moral invävd. Man lyfter upp sig själv, moraliskt sett, över övriga medborgare i samhället. Man talar om för andra vad i ens beteende man gör som är så fruktansvärt fel, och för många obegripligt, det brukar nämligen heta så att man inte ”ska” äta kött, vilket naturligtvis är kvalificerat skitsnack.

Det jag dock kan säga är att vi förmodligen äter för mycket kött i västvärlden. Vi äter förmodligen mer kött än vad vi behöver och borde, men det har inget med att man inte ska äta kött att göra. Man blir riktigt kass i magen om man äter för mycket bruna bönor också, men det betyder väl knappast att normalkonsumption inte är OK? Våra kroppar är fullt utrustade för att klara av köttet, och vid normalt intag är det inga problem med att äta kött. Vad är det då som säger att vi inte ”ska” äta kött?

Det finns den moraliska aspekten. Den tycker jag också är den mest motsägelsefulla, för vegetarianerna hävdar alltid att människor är djur, och därför ska vi respektera djuren och vara mer som djuren, men denna moral som de sedan försöker pracka på oss existerar inte överhuvudtaget i naturen, så ska vi försöka vara som djuren fast ändå lite bättre?

Sedan brukar man komma in på djurens rättigheter. Detta är dock något som används av människor som inte riktigt har tänkt på vad det är de pratar om, för vad är rättigheter, egentligen? Det är inga gudomliga regler som någon högre makt styr över, utan det är riktlinjer vi människor satt. Djur har i viss mån rättigheter, men de är inte, och ska inte vara, jämförbara med våra mänskliga rättigheter. De har ingen rätt att leva, de har ingen rätt till ett drägligt liv etc, detta existerar inte i naturen, och inte hos oss heller. Om en katt utan halsband kommer in i mitt vardagsrum har jag lagligt RÄTT att slå ihjäl den, det säger väl lite om hur mycket ”djurens rätt” är värd.

Men vad handlar det då om? Det handlar om bristande ansvarstagande och psykisk svaghet. Visst, det orsakar en hel del lidande att vi ska ha kött att konsumera, men å andra sidan är det den funktionen djuren fyller i naturen, så det är så det är tänkt. 99% av alla djur är mat åt andra djur. Sedan råkar det finns de som inte klarar av att vara medskyldiga till detta lidande, men personligen har jag inga problem med det. Jag skulle lätt kunna skjuta en ko i huvudet med en bultpistol, om det var ända sättet för mig att få kött på.

Det finns klara bevis för ovanstående, titta bara på propagandabilderna vegetarianerna producerat under de senaste åren. Bilder som visar när Ronald McDonald slaktar en söt gris etc. De förutsätter blint att detta ska vara riktigt effektivt, eftersom det är just dessa bilder som gör dem själva till vegetarianer. Vi andra påverkas i regel inte, eftersom vi köper att det krävs uppoffringar för att vi ska få vår mat.

Som tur är börjar rörelsen dö ut. Det kommer den förmodligen göra helt, i takt med att vi andra börjar äta sundare och bättre, för det behöver vi göra, men det har inget med vegetarianerna att göra. Det finns mycket här i livet man inte ”ska” göra, sådant som drabbar andra negativt, får negativ effekt på miljön osv. Om man ska predika åt ena hållet blir man en extremt falsk profet och en hycklare om man själv inte lever efter 100% moraliska riktlinjer.

Så, ni vegetarianer som åker bil, röker, bär läder (äkta eller imitation), tar läkemedel, dricker alkohol eller äter någon form av anemaliska produkter kan komma ner från era höga hästar och försöka fatta att ni är varken bättre eller sämre än oss andra och utgör precis lika stor del av ”problemet”.

Om ni verkligen vill göra skillnad, flytta ut i en stuga (utan el och vatten) och bli ”ett” med naturen. Inte för att slå ett slag för naturen förvisso, utan för att ni ska vara där vi inte är.

Samhällsporr

Publicerat den av

Väldigt mycket av det vi ser i media idag orsakar upprörda röster från diverse håll. Kristna tycker inte vi värnar om ”familjen” längre, småbarnsföräldrar blir oroliga när deras femåringar börjar leta efter sexiga underkläder och allt vad det nu kan tänkas vara.

Det känns på sätt och vis som att porrindustrin börjar läcka. Saker och ting börjar sippra in i annars så rumsren media. TV för många är ju Lars Adaktusson, och han är väl oporrig om något. En kvällstidning är för många något som levererar just nyheter också, och alltså inte ett ställe man går till för att se kändisar testa sexiga underkläder.

Men saker och ting förändras. Den bild media ger är i regel inte en bild som media själv har valt, utan det är snarare så att media numera är extremt på att snappa upp förändringar i samhället, och avspegla detta. Allt för att det kommersiella intresset ska finnas där, oavsett om man sysslar med public service eller inte. Allt måste sälja numera, även det som är gratis.

I vanlig ordning rasar vissa grupper i media, förklarar att all denna ”porr” i samhället är minsann inte nyttig och bör regleras. Religösa grupper har alltid försökt stävja människans sexualitet, men det kan man inte göra hur länge som helst heller. Det som händer nu är att människor börjar uttrycka sin sexualitet på ett mer öppet sätt. Det kommer artikelserier om sexklubbar i kvällspressen, det går dokumentärer på femman om fetish-klubbar och media börjar sakta men säkert fyllas med detta material.

Allt för att vagga in oss i tanken och acceptera fakta. Människor är helt enkelt sexuella varelser som på något plan har behov av att uttrycka sin sexualitet. Inte via pornografi, för den har alltid funnits där, och lockat till sig de som finner det attraktivt att expnonera sig till den graden, men den samhällsporr vi ser idag attraherar Svensson. För det är Svensson som är med i fetish-klubben, och det är Svensson som går på sex-träffar.

Men jag kan förstå att alla inte vill ha detta i etern, samt att folk blir upprörda över vad som visas i TV. Speciellt när femåringar letar sexiga underkläder. Man ska dock aldrig glömma att media finns där för att servera det vi önskar bli serverade med, om inte innehållet stämmer överens med vad man är ute efter så byter man kanal eller stänger av helt. Ja föräldrar, det går att göra så.

Sex är något privat mellan två människor, men sexualitet kan man dela med sig av och framförallt bejaka. Det är bara nyttigt, oavsett vad bibelviftare och föräldrarna, som anser att TV ska uppfostra ungarna, säger.

Kvinnokampen är ingen kamp alls

Publicerat den av

Jag har tidigare behandlat FI, och vad jag tycker om dem. Detta har dock inget med FI att göra egentligen, då det jag kommer skriva om idag är raka motsatsen till det FI vill åstadkomma.

Vi män beskylls för mycket här i världen. Allt är snart vårt fel känns det som. Allt från kvinnoaga till växthuseffekten är det vi män som har orsakat, på ett eller annat sätt, och kvinnorna är världens ständiga offer, som hjälplöst bevittar hur systemet rämnar och hur vi sakta men säkert leder mänskligheten in i fördärvet.

Visst vore det perfekt. Faktum är att vi män är en väldigt tacksam syndabock, underlägsna grupper skyller ofta sina problem på starkare grupper, så är det. Ett exempel är genierna som gnäller över att invandrarna tar deras jobb, för att de valde att skita i utbildning och fokusera mer på raggarbilar och öl är ju inte deras fel. Men tillbaka till kvinnorna, och kvinnornas kamp.

Nu ska jag vara så vågad att jag delar en hemlighet med er. Ja, nu ska ni få veta något som verkar vara väldigt hemligt i Sverige, nämligen detta: Praktiskt taget alla män älskar kvinnor. Ja, det är sant, vi män tycker om kvinnor. Det finns inget underliggande hat från männens sida, som vi riktar mot kvinnan. Men varifrån kommer det då, för det verkar ju finnas där?

Under skoltiden fanns det alltid en tjej som mååånga killar legat med. Du hade säkert själv en sådan i ditt högstadium, eller det kanske tillochmed var du själv, skit samma, alla högstadium har detta, och när du läser detta får du säkerligen en bild av den personen. Hennes erövringar snackades det högt och lågt om, och hon var väldigt ”lättfotad”, som man så fyndigt kallade det, utan att besudla sin mun med snuskiga ord.

Tjejen ovan kallades väldigt många elaka saker. Ordet ”hora” var väl det vanligaste, men de fanns andra, mycket otrevliga, varianter. Vi känner alla till detta. Men vem kallde henne för ”hora”? Var det vi killar som på något sätt hyste agg mot henne för att hon låg med så många i våra led? Låter väl ganska ologiskt, åtminstone i mina öron. Nej, dessa tillmälen kom från de andra tjejerna.

Från skoltiden kom också den slagramsa som under en tid skulle visa hur otroligt obalanserat det faktiskt var mellan tjejer och killar. Det hette såhär: ”Om en kille ligger med många tjejer är han en hjälte, om en tjej ligger med många killar är hon en hora”. Fyndigt sätt att konkretisera klyftan på, men ack så fel det blir när man påpekar att killarna gör killen i fråga till hjälte och tjejerna gör tjejen till fråga till ”hora”.

Vari ligger då denna konflikt? Jo, i sport. Sport är, som mycket annat, mansdominerat. Både i utövande och i åskådande, detta är nog ingen chock för någon. Anledningen till detta är nämligen att män prisar prestationer, av alla de slag. Vi känner en samhörighet med den som presterar bra helt enkelt. Nog för att avundsjuka kan finnas där, den kan tillochmed vara hälsosam, men någon missundsamhet finns inte där, i regel. Vi blir glada om andra lyckas, för det motiverar oss att också lyckas.

Det är så männen fått det försprång vi har i dag, vi har lyft varandra dit vi är, och vi har stöttat varandra som grupp.

Kvinnorna har det, just på grund av detta, svårare. Största problematiken är att kvinnor ser allt som just manligt och kvinnligt, den allmäna känslan är exempelvis att det finns plats för ett bestämt antal kvinnor i ett styrelserum. Därför blir det inte intressant att hjälpa varandra, för det är äta eller ätas som gäller, kvinnorna är i väldigt stor tävlan med varandra.

Vad kvinnorna behöver göra är att avdramatisera könsrollerna, och sluta vara så förbannat tävlingsinriktade. Sluta snacka skit om varandra, och börja samarbeta istället, det fungerade ju bra för oss män, så varför skulle ni misslyckas? Precis tvärt om vad FI gör, alltså, och det är därför de är så enormt skadliga för kvinnor.

Jag vill också att ni kvinnor tänker på några saker:
1. Alla kvinnor som ”kommer upp sig” har INTE gått dit sängvägen. Tro det eller ej, det finns väldigt kompetenta kvinnor också.
2. Ej tjej är inte en ”hora” bara för att hon råkar attrahera män mer än vad du gör. Sluta raka huvudet, och spraya på lite deo, så ska du se att det löser sig.
3. Alla män är inte lika, lika lite som att alla kvinnor är det.
4. Bestäm dig nån jävla gång, män tröttnar snabbt, och vi respekterar snabba beslut.
5. Att snacka skit om andra hjälper ingen, och om din självkänsla behöver det för att du ska må bra är det snarare dig det är fel på.

Så släpp hela illusionen om att det är en kamp, för det är det inte. Det är bara ett arbetssätt, och tro mig, det fungerar. Trots att Flat-Inkvisitionen vägrar inse det.

FI fan

Publicerat den av

FI har figurerat en hel del i media under den senaste tiden. Inte sedan hatgruppen bildades har det skrivits så mycket på en gång, och man skriver om precis allt. Det kan handla om så centrala saker som att ställa upp i riksdagsvalet eller om så triviala saker som vilken rakapparat den mest manhaftiga flatan i FI:s ledning använder för att få den där perfekta butch-looken.

Nog för att jag förstår att FI står för ”Feministiskt Initiativ”, men vad är initiativet? Att gå ihop i grupp? Jösses, genidrag. Någon övergripande plan har de uppenbarligen inte. Eller förvisso, de säger att de har det, men planen skiftar beroende på vem man frågar, för inte ens det är de överens om. Vissa tycker att lika löner räcker, andra tycker att män ska avskaffas helt.

Detta är dock bara en liten del av det som gör FI till en tragisk samling nollor. De gör inte någon en tjänst, och att de inte inser detta är en del av hela konceptet. Det är nämligen så att FI slåss inte för kvinnor, de slåss för sig själva. Om de slogs för kvinnor allmänhet så finns det länder där de kan göra betydligt mycket mer nytta, men ni ser dem inte stoppa några könsstympningar i Nigeria eller ställa sig i vägen när en Albansk kvinna ska bli stenad för att hon tittat på en annan man. Nej, de bidrar här i skyddade verkstan Sverige, genom att klaga på det ack så mystiska, och tillika icke-existerande, ”patriarket”. För här tar de ju inga risker, och är man feg så är man. Det värsta som kan hända här är att en reporter ställer en obekväm fråga om sådan dumt som exempelvis ett PARTIPROGRAM, och kärringen framför mikrofonen inte ens vet vad ordet betyder. Inga stenar som flyger där inte, bara en dumkärring som bara står och ler. Förmodligen glad för uppmärksamheten, för jag är kraftigt skeptisk till att hon ens vet vilken dag på veckan det är.

Nej, jag gillar inte FI. De är lika idiotiska som alla enfrågepartier, som pensionärspartiet eller miljöpartiet. De har inget i politiken att göra, de jönsar bara på ena flanken och tror i sin enfald att de bidrar med något. Men det betyder inte att frågorna inte är intressanta, det är dock deras otroligt korkade retorik, deras sammanhållningsproblem och rent organisatoriska fadäser i övrigt som gör att buskapet förstörs helt. Ingen kan möjligen ta idioterna i FI på allvar, och jag hoppas verkligen att de inser att det är dags att kasta in handduken innan nästa val.

De påståenden de kommer med skulle jag gärna se styrkas också. Det klagas om att män per automatik har högre lön, jag har hört termen ”penispåslag”. Det påstås då att männen har högre lön just för att de är män, men är det inte möjligt att män kanske i regel gör ett bättre jobb på vissa positioner inom ett företag? Som läget ser ut nu kan man ju tro det, men om någon hävdar något så är det också upp till den personen att bevisa påståenden. Jag skulle gärna se bevis från FI som styrker att kvinnor är lika bra inom dessa yrken. Än så länge är det bara påståenden jag sett, och jag är inte imponerad.