Den gudomliga Jigsaw

I höst kommer filmen Jigsaw, som är en fortsättning på Saw-filmerna. Om du inte sett dessa så handlar de om en smått sadistisk skurk vid namn Jigsaw (eller John Kramer, spelas av Tobin Bell), som gillrar fällor för folk. Om de inte tar sig ur dessa så dör de på otänkbart våldsamma sätt i näst intill obegriplig smärta, och Jigsaw är nog en av de mest kända, fiktiva seriemördarna genom filmhistorien.

Till saken hör att det är nog få som ser på Saw-filmerna och känner att de kan ta samma sida som Jigsaw i det som sker. När folk pumpas fulla med syra, får lemmarna sakta avvridna eller trillar ner i en grop full av sprutor så är det lyckligtvis de flesta av oss som reagerar som att det vi just bevittnat inte känns helt OK. Och det är precis den känslan filmmakarna vill åt, så klart. Och reaktionen är bra! Den är mänsklig, och visar på empati, och sympati, för våra medmänniskor. Även om vi begriper att det inte är på riktigt.

Om vi istället tittar på verkligheten så kan det vara svårt att tänka sig någon motsvarighet här, men det finns faktiskt en, och det är den gudabild som väldigt många troende presenterar. Den guden har skapat allt, alla våra förutsättningar och den situation vi befinner oss i. Vi har inte bett om den, eller valt den själva, den har valts åt oss, samt att förutsättningarna är satta i förväg. Plötsligt vaknar vi upp med en obotlig tumör, vår tid är begränsad, och löser vi inte gåtan är vi körda. Inte heller så snabbt som att huvudet sprängs eller att en revolver avfyras i ögat, tvärt om så tar det ofta väldigt lång tid av den obegripliga smärta vi pratade om tidigare.

Men plötsligt brakar hjälten in genom dörren och frigör oss från den onödigt komplicerade dödsmaskin vi placerats i av filmens skurk. Cytostatikan har fungerat, cancern är på väg bort, Jigsaw förlorade den här gången. Ibland kan det också bli så att vi vinner helt, vi utrotar det som drabbat oss helt, men eftersom Jigsaw är kreativ så finns det alltid en ny dödsapparat, en ny fälla att placera oss i.

Så, enligt vissa troende kanske det i själva verket är Jigsaw som är hjälten i serien. Det kanske är han vi borde se upp till, kanske till och med tillbe. Han har ju trots allt lärjungar, efterföljare och liknande, så någon sorts attraktion har han ju uppenbarligen. Speciellt för de miljarder i världen som tillber honom dagligen.

Annonser

Värdet av mänskligt liv

Abortmotståndare är enligt min erfarenhet religiösa personer som pekar på värdet av mänskligt liv som huvudsakligt argument mot abort. Att det liv som utgörs av celler med mänskligt DNA skulle ha en sorts särställning i universum är en vanlig religiös övertygelse, en övertygelse som jag nu tänkte titta lite närmare på.

I Sverige är abort lagligt fram till och med vecka 22, och fram till och med vecka 18 får kvinnan välja att göra en abort oavsett skäl. Abortmotståndare vill dock göra gällande att eftersom mänskligt liv på något sätt har en särställning så ska abort förbjudas helt och hållet.

De troende som anser detta lär också anse att deras gud har någon sorts finger med i spelet när det gäller det mesta här i världen, som exempelvis naturens beskaffenhet. Så, det jag brukar fråga i diskussioner om detta är huruvida man kan peka på något i naturen som indikerar att den har någon sorts fäbless för de celler som råkar ha mänskligt DNA. Ingen har än så länge lyckats påvisa att så skulle vara fallet. Vad som däremot går att påvisa, vilket alltid är roligt, är motsatsen.

Tittar man på naturen så tittar man också på mekanismer som vi människor inte påverkat på något sätt. En sådan mekanism är vår konstanta fällning av hudceller, faktum är att vi tappar ungefär en miljon (!) hudceller om DAGEN. Detta sker precis hela tiden, och vi tappar ungefär 3,6 kilo hudceller på ett år. Celler med mänskligt DNA som bara rasar av oss, och det är så naturligt det bara kan bli. I naturen så är den mänskliga cellens överlevnad minst sagt en parentes.

Så, varje år dör alltså 3,6 kg mänskliga celler, per person. Med en världsbefolkning på nästan 7,5 miljarder människor blir det smått fantastiska 27 miljarder kilo mänskliga celler som dör, fullt naturligt, varje år. Ska vi jämföra detta med aborterade foster? Låt oss göra det.

75 procent av alla aborter sker innan utgången av vecka 9 i Sverige. Ett foster som är åtta veckor gammalt väger ganska precis 1 gram, och är 1,6 cm långt. Från våra kroppar rasar således, ungefär 27 biljoner 8-veckors foster varje år. Abortmotståndarna börjar då gärna istället prata om potential. Vad är egentligen potentialen hos en hudcell kontra de celler som ett foster består av? Ja, svaret tycks vara självklart, ända fram tills vi tänker på de japanska forskare som för en tid sedan lyckades göra om hudceller till stamceller. Det ÄR alltså, potentiellt sett, sjukdomsbotande, livsgivande celler som rasar av oss i parti och minut!

Om en gud designat systemet, varför har denne då designat det med så flagrant oaktsamhet gentemot mänskligt liv? Ja, det enkla svaret är väl det att det är inte designat, av någon, och vårt liv är i naturen exakt lika mycket värt som allt annat liv, med andra ord inte så mycket.

Men pudels kärna är väl den att ingen skulle kalla hudceller för ett mänskligt liv som har något direkt skyddsvärde, och även om det rent emotionellt kan bära oss emot så är det nog dags att vi alla inser att ett åtta veckor gammalt foster befinner sig på precis samma nivå, rent värdemässigt. Fostret är i allra högsta grad en del av kvinnans kropp, och det är kontrollen över denna som troende vill neka henne så snart de får chansen. Detta är vad frågan i grund och botten handlar om för många.

Mänskligt liv är mer än att ha celler med ett visst DNA, det är något som uppstår i vår interaktion med varandra, våra utbyten och liknande. Värderar vi istället det, och respekterar varandra som individer med full kroppslig autonomi är jag övertygad om att vi kommer nå större framgångar både individuellt och kollektivt.

Är Jorden platt, Ebba Busch Thor?

Ebba Busch Thor deltog nyligen i tidningen Cafés podcast Fördomspodden, där hon förklarade att hon, på riktigt, tror att Adam och Eva var de första människorna. Detta är en smula problematiskt.

Om man diskuterar fakta med troende så brukar det vara ganska effektivt att fråga huruvida Jorden är platt eller ej. Frågan är absolut inte, åtminstone inte när jag ställer den, till för att håna eller förlöjliga min meningsmotståndare, men att det kan uppfattas på det sättet är i sig intressant. För hur vet vi egentligen vilken form Jorden har?

Först och främst så vet jag att nej, Jorden är inte rund, den är en oblat sfäroid, men det kan vi lämna därhän och helt enkelt kalla den ”rund”, för enkelhetens skull. Men hur vet vi det, som sagt? Jo, för att vi har vetenskap och en vetenskaplig process. Utan den vetenskapliga processen har vi i princip ingen kunskap alls, vi vet utan denna process inte hur mer eller mindre något alls fungerar i verkligheten.

Skälet till att jag frågar huruvida denne meningsmotståndare känner till vilken form Jorden har eller ej är alltså att jag behöver utröna huruvida hen accepterar den vetenskapliga processen, och därmed ackumulerad kunskap, eller ej.

För vi vet faktiskt, med total säkerhet, att Adam och Eva var inte alls de första människorna. Likväl vet vi att ingen gud skapade Jorden ur tomma intet, vi vet dessa saker tack vare vetenskapen. Tack vare samma process vet vi vad vatten består av, hur man får flygplan att lyfta och hur man beräknar volymen av en tratt. Vi vet dessa saker, så varför hålla så krampartat fast vid så infantila idéer som gudomlig inblandning där vi med total säkerhet vet att ingen sådan inblandning antingen behövs eller funnits?

Det är dags att vi sträcker på oss, kollektivt, som art, och visar att vi är bättre än dessa idéer. Och vi måste samtidigt sluta behandla dessa idiotiska idéer som att de är fina eller åtråvärda att hysa, för det är de då rakt inte.

Så, accepterar Ebba Busch Thor vetenskapen eller ej? Detta är inte en icke-fråga, långt ifrån, och det är något hon behöver svara på.

Det paradoxala falska berömmet

Stundvis händer det att arga kritiker försöker presentera sitt missnöje på ett lite extra spydigt sätt, och anstränger sig för att uppenbart presentera sin kritik som beröm. Ett enkelt exempel på detta:

Tack för att du skriver så bedrövliga artiklar om mitt företag, det gör bara att intresset växer, så fortsätt gärna!

Om vi sätter den barnsliga och passivt aggressiva tonen därhän så kan vi istället fundera lite på vad detta faktiskt egentligen betyder. För trams som ovanstående är inte alls ovanligt.

Vi börjar med att kalla kverulanten (som skrivit exemplet ovan) för K och mottagaren för M. M har alltså kritiserat något som K vurmar för, oavsett vad det handlar om, och detta tycker då så klart inte K om. K känner att detta missnöje berör helt klart M, och M måste få veta att K är klart missnöjd. Men, vill K att M ska fortsätta kritisera, eller ska M sluta med det? Så klart är hela poängen med korrespondensen att M ska sluta med sin dumma, dumma kritik.

Vid en första anblick kan man lätt anta att det kanske är så, om man kritiserar ett område eller en företeelse så kanske det är så att detta drar till sig mer uppmärksamhet, och därmed också fler följare. Men det man ska komma ihåg är att även kritiska röster attraheras till företeelsen, så även om stödet ökar så gör också motståndet det. Det vet K, för om det vore så att M faktiskt stod för en i slutändan positiv effekt för företeelsen i fråga så hade K inte velat framföra något alls, utan helt enkelt suttit förnöjt och konstaterat att oj vad bra det är att få så fin draghjälp. Men det gör inte K. För K vet, innerst inne, att M har nog inte bara kanske i mångt och mycket rätt i sin kritik, utan M utsätter också företeelsen för icke önskvärd uppmärksamhet i form av granskning och kritiska frågor.

Syftet med korrespondensen är då att skrämma M. Då M uppenbarligen inte gillar företeelsen så ska M skrämmas till tystnad, med hot om att företeelsen ska bli större om M inte är tyst. Hela korrespondensen blir således inget mer än ett desperat försök till att skrämma meningsmotståndare (eller sanningssägare) till tystnad. Och det är precis sådant man tar till när man inte ser några andra utvägar. Nog för att det måste vara frustrerande att tro på trams, men det måste vara än mer frustrerande att inte kunna försvara det med logiska och resonerade argument samt fakta, snarare än tomma, barnsliga hot.

Så, om det går så långt at man skickar dylikt falskt beröm så har man inte bara redan förlorat, men inser nog också själv att man redan har det.

Världens mest potenta gift har ett botemedel

För några år sedan började jag intressera mig för toxikologi, ett ämne som är ytterst fascinerande då det finns så enormt mycket därute som kan ta död på oss. Efter att ha fördjupat mig inom området och forskat vidare, samt experimenterat en hel del, så lyckades jag producera, och syntetisera, världens mest potenta gift. Jag kallar det för Iseid.

Det kluriga med Iseid är att det är näst intill gratis att producera, det sprids från person till person, och det sprids väldigt lätt. Kanske lite cyniskt, men det sprids lättast till barn har jag märkt, det finns goda teorier om varför, men det behöver vi inte gå in på i detalj. Iseid är så enormt potent att det kan utrota hela mänskligheten, och gissa vad, jag har redan spritt ut det! För några år sedan, så alla är infekterade, precis allihopa, över hela världen.

Iseid tar dock tid på sig att verka, det sker inte på en gång. Det tar ungefär tio år innan det verkar, så ni alla har enligt mina beräkningar ungefär fem år på er att införskaffa botemedlet. Och ja, det är bara jag som har detta botemedel.

Det fina med botemedlet är att det är lika billigt som Iseiden, så jag kan ge bort det helt gratis, förutsatt att frivilliga donationer kommer in förstås. Allt jag begär är konstant uppvaktning och dyrkan, det tycker jag inte är för mycket begärt, det är ju ändå jag som delar ut botemedlet. Eller ja, botemedel och botemedel, det pausar Iseiden ett tag, så ni kommer behöva komma tillbaka för mer. För alltid.

Om man inte får mitt botemedel av mig, er numera obegripligt makalösa räddare och beskyddare, så kommer alltså Iseiden kicka igång, med en rad påföljder. Dessa inkluderar (men begränsas ej till): Klåda, IBS, skabb, ringmask, flatlöss, mer IBS, bältros, inverterade tänder och smältande anus. Du hör ju själv, detta är verkligen inget du vill dra på dig genom att ignorera mig, inte sant? För säger du tack men nej tack är det ju effektivt ditt eget fel, jag har erbjudit en klar och tydlig väg ur detta.

Detta är uppenbart påhittat, men alla förstår inte det, dessvärre. För det är precis såhär religion fungerar, och det är denna gud som tillbes. En gud som med ena handen skapat synd och med andra handen skapat syndens förlåtelse. Ingen människa som tar ovanstående på allvar skulle se mig som värdig en sekund av dyrkan. Det är inte Iseid som är världens mest potenta gift, det är religion. Och botemedlet är rationalism.

Kristna lagar i vårt kristna land

Om man är aktiv på kristna Internet-forum stöter man allt som ofta på påståenden om att Sveriges lagar skulle vara baserade på Bibeln. Jag har inte riktigt lyckats utröna hur detta skulle kunna tänkas vara relevant, men jag misstänker att slutklämmen är något i stil med att vi står i någon sorts tacksamhetsskuld till kristendomen, och att Sverige då på något magiskt sätt skulle ses som ett ”kristet land”.

Mer konkret så brukar man påstå att de tio budorden är grunden för våra lagar, så vi börjar med att titta på de tio budorden, enligt GT:

  1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
  2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
  3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
  4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
  5. Du skall inte dräpa.
  6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
  7. Du skall inte stjäla.
  8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
  9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
  10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Av dessa tio är det hela två budord som kan sägas vara lagar i Sverige idag, rakt av, och dessa är nummer 5 och 7. Betänk nu att detta är de tio budord som av kristendomen lyfts fram som de absolut mest centrala inom deras tro.

Frågan är då varför endast nummer 5 och 7 har blivit lagar, och varför övriga inte har blivit det. Skälet är, helt enkelt, att nummer 5 och 7 går att motivera rationellt. Det finns inga rationella skäl till att man ska hålla sabbaten helig, och här stöter vi på ett ganska allvarligt problem för kristna som hävdar att våra lagar är baserade på Bibeln och att vi skulle vara ett kristet land.

För detta är precis vad vi inte ser i länder som karaktäriseras som religiösa. Hade Sverige varit kristet så hade detta speglats i att våra lagar inte av skulle vara rationellt stiftade, istället hade vi sett lagar mot exempelvis avgudadyrkan.

Grundskolematematik för genier

Det cirkulerar just nu en rad bilder i sociala medier där man ombeds lösa matematiska uppgifter. I vissa av dessa har bildens skapare dragit lite statistik ur ändan och vill göra gällande att exempelvis endast X procent klarar uppgiften, att bara genier klarar den, och så vidare. Dock är det alltid vanlig grundskolematematik det handlar om, vilket inte borde vara något som endast genier behärskar.

En av dessa bilder tänkte jag nu titta lite extra på, och det är den som jag sett flest gånger i mitt flöde, nämligen denna:

uppgift

Vanligtvis är rubriken (som i det här fallet ser ut att vara författad av en febrig femåring) överdriven åt andra riktningen i syfte att så många som möjligt ska triggas att svara och därmed bidra till spridningen av bilden. Här är jag dock mycket skeptisk till att så många som 10 % klarar av uppgiften.

Jag har sett många svar på uppgiften, hundratals (ofta tusentals) personer brukar besvara dessa bilder, och långt ifrån alla klarar de mest basala uppgifterna. Den här uppgiften är extra klurig, om det sedan är författarens avsikt ska jag låta vara osagt, med tanke på hur väl utformad rubriken är.

Så, vad är då rätt svar? Rätt svar är: 2. Vi kommer dit ganska snabbt genom att stryka raderna 1 och 2 helt, då dessa i sig inte tillför något till resultatet. Skälet till det är att de i slutet av raderna saknar operatorer, alltså ett tecken som visar att någon operation ska göras med resultatet. Hade varje rad avslutats med exempelvis + eller – hade det varit en annan sak, nu landar inte radernas resultat någonstans.

Vad som är kvar är alltså rad 3, som ser ut såhär: 1 + 1*0 + 1. Här kan vi titta på en annan regel, som brukar kallas för räkneordning. Vissa svarar 0 på hela uppgiften, då de fått för sig någonstans under grundskolans gång att om en nolla multipliceras med något i ett tal så är hela resultatet alltid 0. Så är inte fallet. Multiplikation och division räknas ut innan något adderas eller subtraheras, så ovanstående tal kan lika gärna skrivas såhär: 1 + (1*0) +1, som är det samma som: 1 + 0 + 1.

Resultatet blir alltså 2.

Vissa har dristat sig till att svara 30 på uppgiften, med hänvisning till att raden helt enkelt är avstavad, och att sista ettan i rad 1 tillsammans med första ettan i rad 2 bildar talet 11, och att det samma gäller sista ettan i rad 2 och första i rad 3. Tanken att inga människor läser tal på det sättet och att man ALDRIG avstavar tal tycks aldrig ha gått upp för dessa personer. Vem läser ens text så, vem slår automatiskt ihop orden på varje enskild rad till ett enda ord? Men jag kan ändå inte låta bli att tänka mig ett scenario när de som svarar 30 på uppgiften kommer hem från affären efter att ha åkt dit med en shoppinglista för att besvikna komma hem och konstatera att nej, de hade ingen mjölkostbrödäggleverpastej den här gången heller.

Men jag antar att det ligger lite i vår natur att tro oss se djupare förklaringar än vad som står att finna, och tror vi till råga på allt att vi funnit den förklaringen är vi inte sena med att visa upp det.