Sällan fjärrskådad idioti
Igår rapporterade Aftonbladet om en familj i Luleå som förlorat sin bil, bilen blev helt enkelt stulen. Artikeln är nu uppdaterad, och det finns lite att säga om detta ärende.
Händelseförloppet beskrivs av de berörda som att bilen stals, mannen ringde polisen och kvinnan ringde en siare. Siaren gav dem information som denna: ”det var en ung person, mellan 20 och 25, som hade tagit bilen” och att bilen fanns ”på en parkeringsplats, vid tallar, nära hus och vatten”.
Vid en första anblick kan detta låta specifikt, och det är också vad troende hävdar att sådana utsagor är. Låt oss då titta på en satellitbild över Luleå, med terräng:
Oavsett om du är troende eller ej, känns det som en högoddsare att dra till med tallar, hus och vatten? Jag är inte heller speciellt frågande till att tjuven skulle vara mellan 20 och 25 år gammal, då detta säkerligen inte är en speciellt ovanlig åldersgrupp för denna typ av brottslingar.
Men, det finns andra intressanta aspekter av det hela. Det mest intressanta är minnet. Alla människor har vad som kallas för kognitiv bias, vilket betyder att vi helt enkelt uppfattar det som stämmer överens med våra övertygelser mycket bättre än det som inte gör det. Om saker har sagts eller inträffat som strider rakt mot vad vi är säkra på är verklighet så tenderar vi sortera bort detta helt och inte alls minnas att det har inträffat.
Just på grund av ovanstående är anekdoter oanvändbara i sammanhang där man ska avgöra huruvida något inträffat eller ej, eftersom minnen inte bara lagras felaktigt, de förändras också över tid. Jag har själv stött på fall där jag blivit på det klara med att saker jag minns väldigt tydligt aldrig har inträffat, och detta är jag inte alls ensam om.
Så, hur fortlöpte egentligen konversationen mellan brottsoffret och siaren? Det vet vi inte, eftersom båda är troende och har modifierat sina minnen därefter.
Det tråkiga med det hela blir snabbt uppenbart i artikelns kommentarsfält, dock. Väldigt många vilsna människor vill så enormt gärna tro på företeelser som dessa att de hugger efter precis vilka halmstrån som helst, och det är trist tycker jag. Det är trist att människor ibland inte kan finna sådan trygghet och ro i den fantastiska verklighet som faktiskt finns att upptäcka, så att de känner behov av att fly till en alternativ sådan.
Så det tråkiga är inte att man behöver ta diskussionen, för det är jag van vid, och gör det gärna. Det tråkiga är att det behövs.
Åkesson, Sverige och dumma dumheter
Igår skrev Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson en debattartikel i SvD:s Brännpunkt. Sin vana trogen kommer han mest med en massa konstateranden som i sig helt saknar värde utan att de backas upp, vilket han naturligtvis inte anstränger sig med. Påhittade sanningar som vi alla förväntas acceptera utan grund och underlag. Ett påstående vill jag dock fokusera lite extra på:
Det är kristendomen och dess värderingar som utgör grunden på vilket vårt samhälle vilar, trots att det tycks vara svårt för många att acceptera.
Mycket dumt sägs av många varje dag, men vissa uttalanden förtjänar en extra polerad monter på Idioti-museet. Det som gör uttalandet extra intressant för mig personligen att reflektera över är det faktum att jag misstänker att många delar denna grava missuppfattning.
Först och främst vore det intressant att veta vilka kristna värderingar som utgör vår nations grund. Personer som föreslår ovanstående brukar snabbt bli väldigt vaga när det gäller att motivera påståendet i mer detalj än så, eftersom kristendomen helt saknar sunda värderingar som den inte tagit från befintliga, tidigare samhällsstrukturer.
Principer som att man inte ska döda, att man ska respektera andras rätt till deras egendom osv är inte på något sätt kristna påhitt. De fanns garanterat i Sverige innan landet ens snuddat vid kristendomen. Troende accepterar dock gladeligen att kristendomen gör anspråk på en hel del saker som den inte givit upphov till, förmodligen mest på grund av att det ger hela religionen en falsk legitimitet. En känsla av att den faktiskt tillfört och bidragit med något positivt, när sådana saker faktiskt lyser med sin frånvaro.
Troskadar.se
Jag vet att jag inte har varit speciellt aktiv med bloggandet under sommaren, men det blir skärpning i höst. Jag har ett nytt, skeptiskt projekt på G samt att jag också har fått äran att börja blogga tillsammans med skeptiska vänner på www.troskadar.se.
Så, jag har inte lagt av, jag har bara haft lite annat för mig.
Tidningen Bright
Rationella människor gillar i regel att läsa sådant som andra rationella människor skriver. Detta är bra, då det är genom att byta idéer och tankar med varandra vi kommer framåt. Irrationalister är rädda för den öppna debatten, eftersom de då enkelt exponeras som bedragare och charlataner.
Tidnigen Bright är ytterligare ett medel i kampen för rationalism, och den är ett ideellt projekt. Tidningen är ett debattmagasin med fokus på religion och vidskepelse. Det släpps fyra nummer per år, och det kostar så försvinnande lite som 150:- per år att prenumerera. Enligt uppgift går det även att köpa lösnummer för 50:-/st.
Nästa nummer planeras att dimpa ner i slutet av nästa vecka, och en skrivelse jag skickat in publiceras då. Min text handlar om hur man via språk kan avgöra vad som är påhittat och vad som är förankrat i verkligheten. Det handlar inte om vilka ord man ska se upp med osv, det går lite djupare än så för att förklara skillnaden mellan det påhittade och det existerande, med just språket som bas. Tidningen innehåller en massa andra artiklar, insändare och annat material som skapats specifikt för tidningen.
Låter det intressant? Hoppas det, och hoppas att du tycker det är värt 150:- för ett helt år.
Ett öppet brev till alla skeptiker efter katastrofen i Norge
Detta är första gången jag vänder mig uteslutande rakt mot alla skeptiker här i bloggen. Jag har under dagen idag följt reaktionerna på vad som hände i Norge igår, och jag vill framföra en poäng som jag själv tycker är viktig.
Först vill jag vara tydlig med en sak. Jag talar aldrig om för andra hur de ska vara skeptiker, det skulle aldrig falla mig in, då man är skeptisk av olika anledningar och på olika sätt. Har man tankesättet är detta dock en bra gro-grund för logik, och jag hoppas att detta inlägg kommer att tas emot på rätt sätt. Det vore naivt av mig att förutsätta att det kommer tas emot väl av precis alla, men jag behöver göra denna poäng.
Reaktionerna av de ofattbara handlingar som en norsk galning stod för igår lät inte vänta på sig. Och detta är fullt naturligt, eftersom vi som inte är psykiskt sjuka reagerar med en enorm sorg och förtvivlan när något så fruktansvärt sker. Det är hemskt på en sådan skala att det inte går att riktigt greppa det, det handlar om alldeles för många förlorade liv på en och samma gång, och det handlar också om anledningar vi aldrig kommer kunna förstå. Väldigt många reagerar då med frustration, känslan av att vilja göra något, vad som helst, för att på något litet sätt bidra. Så små, och i det stora hela meningslösa, handlingar som att sätta norska flaggan på sin profilbild gör att man åtminstone känner på något sätt att Norges kamp är vår.
En annan reaktion som ligger nära till hands är frustration gentemot dem som kunde ha gjort mer, eller åtminstone ur en skeptikers synvinkel, påstår sig kunde gjort mer. Jag syftar naturligtvis på alla bedragare som kallar sig för ”medium”, och kan se in i framtiden. Dessa människors selektivt bristande krafter har påpekats på Facebook, Twitter och Google+ under hela dagen, och jag förstår den reaktionen. För att undra varför inget påstått medium kunde förutse denna katastrof är legitimt i sig, men låt mig bjuda in dig till ett alternativt universum.
I detta alternativa universum var det ett känt medium som tidigare under året kommit med en extremt vag spådom, som konstaterade något i stil med att en stor terroristaktion skulle drabba västvärlden, med många döda som följd. Medium-troende börjar då i sin tur basunera ut på Facebook, Twitter och Google+ hur enormt träffsäker denna spådom var och omedelbart använt detta som ett exempel på att deras krafter visst fanns. Jag kan bara tala för mig själv, men i detta alternativa universum skulle jag tycka att sådant beteende var osmakligt och billigt, ett sätt att exploatera en färsk katastrof för att framföra sin egen agenda.
Hur skulle du känna, tror du?
Åter till vårt universum. Faktum är att det spelar ingen roll hur rätt man har, för det har ”vi” ju. Alla medium är bedragare, det råder inga tvivel om den saken, men å andra sidan, vet vi inte det redan? Det finns hundratals katastrofer som inget medium kommit i närheten av att förutse. Behöver man då, dagen efter det att våra bröder och systrar i väst drabbats av den största katastrofen efter Andra Världskriget, använda detta faktum som ytterligare ett medel i debatten? Jag tycker det är onödigt.
Men, åter igen, jag talar inte om för någon hur de ska vara skeptiska. Detta är dock hur jag är skeptisk, det är väl egentligen varken rätt eller fel. Men jag tror att vi till mans, så även jag, inom skeptikerrörelsen behöver ta oss en funderare och inte förutsatta att bara för att vi har rätt i sak har vi alltid rätt i metod.
För har man alltid rätt i både sak och metod är man ju gudomlig, och sådant trams tror vi väl inte på. Eller?
Maria Eggers och ECT
Skådespelerskan Maria Eggers har ALS, och debatterar i Aftonbladet för att den som är dödssjuk själv ska få välja sin rehabilitering, oavsett om denna rehabilitering är legitim eller ej. Rubriken på artikeln är: ”Jag är obotligt sjuk – låt mig välja min rehabilitering”. Vad man i ett snabbt grepp gör i denna rubrik är att man knyter samman två saker som krasst sett inte har något alls med varandra att göra. För det finns nog ingen som egentligen anser att vi bara ska ge en blank check till personer som är allvarligt sjuka, så att de kan spendera skattepengar på precis vad som helst.
De pengar vi har för att vårda befolkningen är inte obegränsade, och även om det vore trevligt att kunna ge människor med allvarliga sjukdomar solresor och liknande (som för många är väldigt vårdande), så är det faktiskt så att de pengar sådant kostar försvinner från kontot, och finns därmed inte där för att hjälpa människor med sjukdomar som går att bota i dagsläget. Känns det då inte mer meningsfullt att spendera de resurser vi har på att människor inte faktiskt ska bli obotligt sjuka? På Aftonbladets artikelforum uttryckte jag åsikten att skattemedel inte bör gå till häxdoktorer, homeopater eller andra bedragare. Jag skrev inget om Marias situation, en situation jag självklart sympatiserar med, men jag förklarade samtidigt att det absolut står henne fritt att söka alternativ vård, men då till egen bekostnad. Jag fick denna reaktion av en läsare:
Det var det mest egotrippade jag har hört i hela mitt 64-åriga liv. Fy fan för sådana som dig. Hoppad något riktigt otäckt drabbar dig eller dina närstående.
Ett uttryckt hopp om att ”något riktigt otäckt” ska hända inte bara mig, utan även mina närstående. Håll priset för årets medmänniska, jag tror vi har en vinnare.
En användare på forumet började dock snabbt vurma för en behandling som kallas för ECT, står för Energy Cell Treatment. Det är en metod som marknadsförs av den medicinska pionjären Susanne Johansson. På hemsidan friskriver man sig omedelbart från alla påståenden om eventuella resultat, men man insinuerar att ECT botar bland annat: cancer, MS, reumatism, artros och Lupus. Det finns nog inget ECT inte botar, när man tänker efter.
Men, är metoden kliniskt testad? Njae, nej. Den har funnits sedan 2004, men man verkar helt enkelt inte ha hunnit med att testa den ordentligt, man har varit mer intresserad av att samla in anekdoter från patienter. Patienter som nyttjar vanligt skolmedicin parallellt med ECT… Men vad är då ECT? Jo, det ”fungerar” så att man stimulerar immunförsvaret genom att bombardera kroppen med vitt ljus, i ett vitt rum, när patienten är iförd helt vita kläder. Det krävs tydligen inte mer än så.
Susanne Johansson har själv förklarat varför man inte gör några kontrollerade tester:
Due to the fact that many patients have been successfully treated for “untreatable” illnesses/diseases where conventional medicine has not produced satisfactory results, I do not consider it ethical to make controlled studies on human beings using placebo lights.
Det faktum att hon upplever resultat gör det alltså oetiskt att göra kontrollerade tester. Tydligen mer oetiskt än att behandla sina patienter med en bekräftat fungerande metod.
Så, är ECT en metod vi skattebetalare borde bekosta för Maria Eggers? Mitt svar är ett klart nej, låt pengarna gå till sådant som fungerar, och tar det slut på alternativ för en patient, låt resurserna gå till en annan. Man kan inte kasta bort pengar bara för att vara snäll, inte när pengarna faktiskt är där för att hjälpa så många som möjligt. Naturligtvis är det tragiska omständigheter och rena familjekatastrofer som drabbat människorna som utgör statistiken, men åter igen, är det bra skäl till att dränera de konton som faktiskt hade kunnat hjälpa andra att få fungerande vård?
”Kristen moral” är ett oxymoron
Tänk dig en stat där grundregeln för all moral är att det som man inte skulle vilja ha gjort mot en själv ska man heller inte göra mot andra. Detta är en mycket grundläggande, moralisk princip som utgör grunden för våra rättssystem, förhållningssätt gentemot varandra och den väv av social interaktion vi utforskar dagligen.
Principen är lika enkel som den i grund och botten är självklart genialisk. Om jag önskar ha en miljö på jobbet där man inte stjäl varandras matlådor till höger och vänster så låter jag helt enkelt andras matlådor vara, likväl som att om jag vill överleva tågresan hem så ligger det i mitt absoluta intresse att människor inte mördar varandra urskiljningslöst.
Mekanismen fungerar i sig ypperligt, och att straffa den som träder utanför denna moraliska kod ter sig för de flesta självklart. Men, naturligtvis är det inte alltid så enkelt. Kyrkan har nämligen under väldigt lång tid aktivt försökt lägga beslag på moral-begreppet. Detta är speciellt framträdande i USA, där många framstående kristna inte anser att det räcker att vi har varandra och bara varandra att svara inför. Kristna trummar väldigt hårt på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, men av självklara skäl behöver man lägga till en ytterligare dimension till den hela, en dimension som förändrar spelplanen avsevärt.
Jag såg nyligen den kristna programledaren (i amerikanska Fox News) Bill O’Reilly säga något i stil med: ”Jag vill inte leva i en värld där det inte finns ett helvete för Hitler att hamna i”. Mer om detta senare.
Kyrkan har under de senaste åren figurerat i skandal efter skandal rörande barnvåldtäkt. Detta har visat sig vara en internationell konspiration, där präster har slussats mellan församlingar, vittnen har tystats och ett otal barn har kommit till fruktansvärd skada. I Belgien uppskattar man antalet offer till flera hundra, och minst 13 fall har lett till självmord. På Irland har man vid liknande utredningar kommit fram till att över 150 präster gjort sig skyldiga till dessa fruktansvärda gärningar, med hundratals offer som följd. Det finns liknande fall från väldigt många länder, och i alla dessa fall har kyrkan själv inte bara varit passiv, utan hjälpt förövarna att komma undan.
Om nu kristna har denna extra, gudomliga dimension till moral, borde det inte göra dem MER moraliska? Det verkar inte så, eftersom endast cirka 0,2 procent av alla fångar i amerikanska fängelser är ateister, vilket är enormt mycket lägre än riksgenomsnittet. Säger jag med detta att alla troende automatiskt är kriminella barnvåldtäktsmän? Absolut inte, det finns väldigt moraliska troende, men hur kan det komma sig att detta beteende ändå tycks förekomma i sådan utsträckning som det gör, trots att kristna bör ha sina moraliska guds-hängslen på?
Svaret kommer, lite oväntat, från svenskakyrkan.se, där prästen Tomas Philipsson vänligt nog svarar på privatpersoners frågor om tro. En fråga handlar om att person A gjort något illa mot person B, och person B har sedan detta gått bort. B förlät aldrig A, och nu undrar A om gud istället kan erbjuda denna förlåtelse. Såhär svarar Philipsson:
Håll i dig nu för här rör du vid kärnan av det kristna budskapet. Det som är otroligt och omöjligt för oss människor är inte det för Gud.
Vad detta betyder, i klarspråk, är att även om jag gjort något oförlåtligt mot dig så kan alltså gud förlåta detta. Här har man alltså en moralisk säkerhetsventil, som går att öppna precis när som helst och oavsett vad man som troende gjort sig skyldig till, utan att sedan behöva oroa sig för gudomliga och eviga efterföljder.
Fundera nu en stund på alla dessa tusentals pedofilpräster som fingrat på barn i decennier. Föreställ dig hur de kväll efter kväll bett om ursäkt för sina handlingar, upplevt sig ursäktade och sedan fortsatt med samma sak nästa dag. Tänk vilken sjukligt bekväm form av rationaliserande; visst det kanske skadar några ungar, men universums skapare är ändå på min sida. Vad har man för skäl till att agera på något sätt moraliskt när man genom att säga rätt ord eller tänka rätt tankar sedan raderat alla fel man begått? Den lyxen har inga icke-troende, för denna form av självförlåtande är inte tillgänglig för oss.
Kan det vara så att det är denna syn på vad som är rätt och riktigt agerande som effektivt nedmonterar hela den moraliska modellen inom kyrkan? För om jag inte behöver din förlåtelse efter att jag behandlat dig fel så finns det ju heller inget moraliskt ansvar mellan dig och mig, endast mot en låtsaskompis. Kyrkan kan påstå sig vara ytterst moralisk, men jag ser faktiskt inte hur man ska kunna försvara denna hållning på ett rimligt sätt inom de ramar kyrkan har för hur man ska förhålla sig till varandra.
Men säg att kyrkan har rätt. Säg att det finns ett helvete att komma till efter döden. Är Hitler där då? Inte nödvändigtvis! Sade han rätt ord, tänkte rätt saker eller helt enkelt hade en präst med sig i bunkern skulle alla hans synder kunna ha förlåtits på plats, och han skulle därmed vara mer än välkommen in i himmelen.
Men kyrkan har naturligtvis inte rätt. Det finns ingen gud, det finns ingen extern kraft som kan förlåta vad du gjort mot någon annan. Ha detta i bakhuvudet istället för att anta att förlåtelse alltid finns runt hörnet så vågar jag garantera att du blir en bättre människa.
Bilbälteshysterin ingen vågar prata om
Jag bär aldrig bilbälte. Jag har åkt bil hela livet och kört bil i 13 år nu, och jag har aldrig behövt det, helt enkelt. Naturligtvis förstår jag hur folk tänker runt bilbälten, att det ska vara så ”säkert”, och att man är ”oansvarig” bara för att man inte heller bältar sina barn, men allt det där är skitsnack. Jag är mitt barns förälder, och jag vet vad som är bäst för honom.
Bilbälteshetsare tänker sällan på riskerna med att bära bälte. Händer det något kan man få allvarliga skador, man kan bryta ben, förstöra leder och få enorma blåmärken över exempelvis torsot. Det pratas inte heller speciellt ofta om hur snabbt branschen (”Big Auto”) fick fram dessa ”livräddare”, det var tydligen gjort i en handvändning. Visst har det skett utveckling inom bilbältestekniken sedan de kom, men det är ju tydligt att det bara handlar om att Big Auto är i maskopi med nylonproducenterna, som i sin tur bara vill prångla ut så många bilbälten som möjligt, hur mycket skada de än orsakar. Alla former av ekonomiskt intresse är i grunden suspekta och kan aldrig någonsin leda till något positivt.
Varje gång jag hör talas om någon som fått en whiplash-skada, brutit nyckelbenet vid en olycka eller andra hemskheter blir jag säkrare på min sak, och mer övertygad om att bilbälten inte bara är totalt onödiga; de är rent av hälsovådliga. ”Förebyggande åtgärd” säger Big Auto och bälteshetsarna, men det är bara struntprat, det ser man ju på alla skador. Är lösningen inte 100%-ig är jag ointresserad av att befatta mig med den, och den ska definitivt inte komma i närheten av mitt barn!
Tro nu inte att jag bara går på egen intuition! Det finns en tysk forskare, kommer inte ihåg vad han heter, men jag tror han var geolog eller något sådant. Han håller åtminstone med mig helt och hållet, och eftersom jag redan bestämt mig så lyssnar jag betydligt mycket mer på honom (eller vad det henne?) än vad jag bryr mig om vad ”experter” påstår eller vad det aktuella kunskapsläget säger. Jag har funnit stöd för mina åsikter, punkt! Och om du har en annan åsikt, glöm inte att jag alltid kan spela känslo-kortet, det man får på BB direkt efter att ens barn trillat ur livmodern. För om det är något man som förälder vet med säkerhet så är det att ingen kan ta ifrån en rätten att tvinga på ens barn det sämsta tänkbara alternativet.
Ingen tror nog att jag tänker såhär, egentligen. Hur många vaccinationsmotståndare kan man säga det om?
Harold Camping kryper fram, lika ond som tidigare
Pressen har nu fått tag på domedags-”profeten” Harold Camping, som nu haft fel om undergången två gånger. Camping har erkänt att han räknade lite fel, och datumet är nu reviderat. Jorden beräknas nu gå under den 21 oktober 2011.
Jag tycker att följande citat från artikeln summerar vilken sorts människa Camping är väldigt bra:
Mr Camping, who predicted that 200 million Christians would be taken to heaven Saturday before the Earth was destroyed, said he felt so terrible when his doomsday prediction did not come true that he left home and took refuge in a motel with his wife.
Är det ens tänkbart för en psykiskt frisk människa att bli deprimerad över att världen INTE gick under och miljarder människor dog? Troende ser det förmodligen inte på det sättet, vissa gör det säkerligen, men det är nog ingen generell inställning att man är en vidrig människa om man fanatiskt försöker övertyga sig själv och andra om att Jorden minsann SKA gå under.
Om något så handlar det om en sjuklig besatthet av lidande och påhittat, gudomligt straff av alla de själva ser som mindre värda, eller helt värdelösa. Camping kan i sig verka harmlös, men det är han inte. Han sprider skräck och inbillningar till andra, vilket aldrig är harmlöst.
Det enda positiva med att Camping har fel gång på gång (vilket i sig inte är så märkligt när man försöker beräkna saker baserat på en sagobok) är att Camping och hans angängare förlorar miljontals dollar på reklam och liknande. Måste kännas bra för reklam-folket att de defintivit är de mest värdiga i sammanhanget.
Harold Camping är lika ond på söndag
På lördag inträffar domedagen, enligt ”profeten” Harold Camping. Han är ännu en i raden av religiösa tokar som påstår sig veta saker om verklighetens natur baserat på en sagobok (Bibeln, om det inte var tydligt). Naturligtvis är det inte första gången någon förutspått Jordens undergång utan att det riktigt blivit så, det är faktiskt inte ens första gången Camping gör det, men tydligen krävs det inte mycket för att man ska kallas just profet.
Camping sprider sitt budskap på alla möjliga olika sätt, men mest aggresivt genom hans internationella projekt Family Radio, där man inte skräder på orden. Man konstaterar inte bara att Jorden faktiskt kommer att gå under på lördag, man påstår också att Bibeln GARANTERAR att så är fallet. Naturligtvis har medier världen över snappat upp detta och visat stort intresse, Expressen har gjort flera olika inslag om detta de senaste dagarna.
Frågan är vad det är som gör Harold Camping så speciellt intressant. Att Jorden inte kommer att gå under på lördag inser de flesta, att hänvisa till Bibeln som en informationskälla när det gäller något alls egentligen är lika insiktsfullt som att hänvisa till Harry Potter-böckerna. Dock är det ju så att det är väldigt påtagligt, och det ligger väldigt nära i tiden. Visst, religiösa i alla valörer tjatar om att homosexuellas lika rättigheter är vägen till undergång osv, det gör även Camping, men nu har man fått ett faktiskt datum att ta fasta på. Hysterin är lika tröttsam som förutsägbar, men en annan aspekt av detta, som det absolut inte pratas om i media, tycker jag är mer värd att uppmärksamma.
Om du tittar på Harold Camping när han pratar om detta så är han väldigt tydlig med att han VET att detta kommer att ske. Det finns inga andra alternativ, han vet att Jorden går under den 21 maj, det finns ingen ”plan B”. Tänk dig nu att du med 100% säkerhet visste att ca 98% (enligt Camping) av Jordens befolkning är på väg att dö en horribel död. Detta gäller naturligtvis också människor du jobbar med, vänner, familj osv. För alla är inte ”rättroende”, och alla som inte är det kommer att dö denna dag. Om du visste detta, skulle du då kunna hålla dig lugn? Skulle du kunna dra på ett brett leende framför kameran och prata om denna händelse som något befriande och fint?
Förmodligen inte, för jag antar att du inte är en ond, psykiskt sjuk person. Och framför allt antar jag att du inte är religiös, eftersom religiösa alldeles för ofta inte har några problem alls med att människor som inte tror som dem sätter livet till. Som svensk är det lätt att ta sig för pannan och sucka något om ”vildar”, eller ojja oss om hur primitiva andra kulturer är, eftersom vi reagerar väldigt starkt på när muslimska kvinnor får syra i ögonen, när man spränger sig själv i guds namn eller när man mördar sin syster för att hon skaffade fel pojkvän. Men vi kritiserar inte den kristna kulturen, som i väldigt många former gör sig skyldig till samma vidriga, totalt barocka människosyn.
Problemet är dock inte vem som är mest utvecklad, problemet är det sjukliga tillstånd som religion försätter många människor i. Ett hatiskt och ondskefullt grepp, som måste bekämpas med precis alla till buds stående medel.
Skriv under
-
Senaste kommentarerna
